Hur skall man värdera de svenska insatserna för att möta covid-19?

Detta diskuteras mycket med många olika argument. Ofta återkommer argumentet att det är en komplicerad fråga. Man bör därför vara försiktig och vänta till dess epidemin klingat av, innan man kan göra någon värdering av det som kommit att bli en svensk strategi.

Det är i själva verket mycket enkelt. Epidemin kommer inte upphöra förrän tillräckligt många har blivit immuna. Eftersom det inte finns något vaccin kan detta endast ske på naturlig väg, genom smitta från människa till människa.

Vad finns det då för innehåll i den svenska strategin? Är det bara att ”platta till kurvan”? Nej, det finns ett annat, viktigt mål: Att skydda de äldre och alla andra sköra. Allt detta utreds förtjänstfullt i videon ovan av Johan Giesecke. Han understryker också att den svenska politiken har misslyckats. De äldre har inte skyddats, inte ens de som vårdas på hem över vilka det offentliga har full kontroll – och fullt ansvar.

Han anger också varför: Det är för stor omsättning av personal och personalen består ofta av illa utbildade invandrare med otillräckliga språkkunskaper (från 17.00). Och ledningen av institutionerna är ofta undermålig (Mitt tillägg).

Slutsatsen? Sverige har inte haft någon strategi. Den militär som säger att landet har en strategi bara därför att man kunnat utpeka en fiende är en fjant, om han inte samtidigt ser till styrkorna är väl utrustade, att det finns tillräckligt med flygplan och stridsvagnar och att beredskapslagren är välfyllda.

Det fanns över huvud taget inte några beredskapslager för de nödvändiga medlen att skydda personal och patienter med.

Vad som fanns var en påstådd värdegrund – att man måste skydda äldre och svaga – som visade sig vara genomrutten. Inte bara Johan Giesecke har förstått detta. Det har alla normalbegåvade – alltså också våra politiker. De har bara, naturligt nog, inte velat torgföra sin kunskap. Det som hänt har avslöjat det som alltid förnekats: De som är så svaga, att de inte kan förväntas utgöra ett politiskt eller annat hot mot makten, räknas inte. De offras med lätt hjärta.

Ingen kan hädanefter påstå sig vara ovetande om detta förhållande. Denna insikt är en stor gåva från epidemin.