På påskdagen sände radions P1 en intervju med den tidigare ärkebiskopen K G Hammar. Det var en välgjord och intressant intervju med denne kyrkoman som skapade stora rubriker under sin ämbetstid. Det gav en anledning att titta närmare på raden av svenska ärkebiskopar.

Det som slår en är hur oerhört välutbildade de är. Praktiskt taget varenda en under de senaste 200 åren har varit disputerade och ingen som helst tendens till uppluckring av denna gedigna bildningstradition har kunnat skönjas på senare år. Vilken bjärt kontrast mot regeringen och våra partiledare där tillhörighet till arbetarklassen och frånvaro av högre utbildning tycks ha tilltagit i ungefär samma takt som utbildningsnivån har ökat och arbetarklassen har minskat i samhället.

K G Hammar var den som orkestrerade den brutala vänstervridningen av kyrkan som har fortsatt under efterträdarna. Han var även den ärkebiskop som översåg det historiska skiljandet från staten och gjorde kristendomen till en religion bland andra i Sverige. Hans karismatiska framtoning och röst (lyssna!) gav de ofta naiva vänsteråsikterna en legitimitet och djup som gjorde stort intryck på många. Man kan tvivla på hans åsikter men inte på hans kompetens för jobbet. Hammar var också den inom kyrkan som tidigt identifierade klimatet som ett viktigt verksamhetsfält, vilket han också säger i programmet.

Vår nuvarande ärkebiskop är inte sämre. Hon är högt bildad och har disputerat med en avhandling om tidsbegreppet i kyrkan och i naturvetenskapen som är läsbar långt utanför den teologiska kretsen. Hon har även i många andra sammanhang intresserat sig för vetenskap. Hon är dessutom mycket aktiv som kyrkoledare. Vi behöver alltså inte oroa oss för att hon är inkvoterad för att hon är kvinna utan hon känns som en högst värdig företrädare för ämbetet.

Men hur har det då kunnat gå så illa? För kinafebern har med övertydlighet visat hur stor dårskapen har varit. Att fokusera så hårt på klimatet och glömma allt annat. Att arbeta med något som kan bli ett problem om hundra år men samtidigt glömma att göra förberedelser för de många problem som helt säkert kommer långt tidigare.

Detta är ännu viktigare för den som vill vara solidarisk med andra länder. Med stor säkerhet kommer någon av följande prövningar att drabba världen långt före ”klimatet”: stora jordbävningar, pandemier, stora vulkanutbrott med stor inverkan på jordbruket, översvämningar, krig, revolution – ja listan kan göras hur lång som helst. Alla har det gemensamt att en god beredskap i form av lager av mat, mediciner, utrustning, vapen med mera kan vara till mycket stor hjälp. Och nu har vi en pandemi och obetydlig beredskap. Hur det än går så står det klart att svenska folket har utsatts för en stor och mestadels onödig risk.

När det gäller politikerna så försöker vi förstå deras handlande genom insikten att de flesta av dem nog inte har den kapacitet som krävs för att tänka utanför dagens trender. De vill istället bekvämt följa flocken och visa sin godhet genom symbolhandlingar.

Men dessa intelligenta och högpresterande kyrkoledare – varför har inte de sett något? Vad ska de säga svenska folket om beredskapen inte räcker? Och om Sverige hade haft adekvata förråd hade vi kanske kunnat hjälpa Centralafrikanska republiken och andra länder när dessa sannolikt snart går mot en säker katastrof. Nu kan vi inte det. Vad ska ärkebiskopen säga till sina kollegor där? Tänkte inte på det, vi höll på med klimatet? Borde inte kyrkan själv ha beredskapsförråd?

Det märkliga är att hela sanningen om detta kanske finns i just Bibeln. På många ställen varnas för skrymtare. Det var de som ville framstå som goda men som i själva verket gjorde sina gärningar i syfte att verka goda. Är klimatrörelsen och deras sympatisörer inget annat än vår tids skrymtare som varit kända sedan årtusenden och som just kristendomen har utpekat som sina huvudmotståndare? Borde inte kyrkomännen ha upptäckt dem?

Hur det nu än är så har uppenbarligen inte intelligens och bildning hjälpt våra ärkebiskopar att ta avstånd ifrån den dårskap som omger oss.

Steven Jörsäter är docent i astronomi och egen företagare med brett perspektiv som intresserar sig för samhällsfrågor och politik. Och som ser med stor oro på utvecklingen i Sverige och i västvärlden. Sedan valet ledamot i Täby kommunfullmäktige för SD.