BITTE ASSARMO: Ingen har dött av att det skrattas åt deras religion – men många dör när religionen tas på för stort allvar

Coronakris eller ej, men lättkränktheten tar inte paus även om mycket övrigt i samhället gör det. Det blev Glenn Hysén varse när han gjorde det mest förbjudna, nämligen skämtade om Gud. Nej, förlåt mig, det är ju faktiskt inte alls förbjudet att skämta om Gud. Så länge det inte riktar sig mot islam, förstås. Då måste det finnas ”gränser” tycker de lättkränkta, som fotbollsspelaren Hosam Aiesh, 24.

– Respektlöst. Det finns saker man inte skojar om, säger den 24-årige Blåvittspelaren i Expressen efter att Glenn Hysén dragit ett islamskämt på Twitter.

”Varför är det många muslimer som är irriterade på mig???? För att Allah heter Glenn i Göteborg. Ha d Gott. Glenn” löd skämtet och även om det inte är särskilt kul eller ens speciellt fyndigt ska det väldigt mycket till för att man ska kunna bli kränkt av något så oförargligt.

Men för Hosam Aiesh är det blodigt allvar och hans indignerade svar lät inte vänta på sig. På sitt Instagramkonto svarade han med den självrättfärdiges hela upprördhet: ”Så skämmigt och dålig respekt mot muslimer med din ålder och erfarenhet så borde du veta vad som man kan skoja om och inte skoja om, skäms på dig!!”

Jag är till att börja med tveksam till om det överhuvudtaget finns saker man inte kan skoja om i en demokrati med lagstadgad yttrandefrihet. Men även om det finns det så är i alla fall inte Gud – Allah – en av de sakerna. Inte i Sverige. Och den som på fullt allvar anser att ”det måste finnas gränser” för vad man får säga om religion har en hel del att lära om vårt land och vår kultur.

Det är klart att det finns liknande tendenser även hos många kristna, men det är långtifrån lika vanligt och långtifrån lika påträngande. De flesta troende kristna i Sverige är rätt toleranta mot det omgivande sekulära samhället och ser inte religionshumor som något hot. Och det är naturligtvis det enda sättet att leva i ett samhälle som styrs av sekulära lagar. Det är bara att inse att majoriteten av svenska folket är icke troende. Den som inte kan acceptera det, utan efterlyser förbud mot religionsskämt, skulle förmodligen må bättre i en annan typ av samhälle.

Sverige är ett sekulärt land. Sverige är dessutom en demokrati med lagstadgad yttrandefrihet. Vi har även religionsfrihet men ingenstans står skrivet att de som är religiösa har rätt att förvänta sig att resten av samhället tassar på tå för deras skull. Vad lagen om religionsfrihet säger är följande:

1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.

2 § Det står envar fritt att för religiös gemenskap deltaga i sammankomst och sammansluta sig med andra.

3 § För offentlig gudstjänst gäller ej andra hinder än sådana som i allmänhet äro stadgade för sammankomst, till vilken allmänheten har tillträde.

4 § Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund. Åtagande i strid mot denna bestämmelse vare utan verkan.

Jag kan lätt föreställa mig att Hosam Aiesh, och andra lättkränkta, gärna skulle vilja att ytterligare ett par paragrafer skrevs in i lagen. Något i stil med ”Ej må någon vara respektlös mot islam” och ”Envar måste vakta sin tunga och icke skämta om islam”. Men än så länge har inte landets samlade muslimer – för det är sannerligen inte bara i islamistiska sammanhang som det gastas om att det måste finnas ”gränser” för vad man kan säga om religion – lyckats få beslutsfattarna att vika sig. Det ska vi vara väldigt tacksamma för.

När jag läser om Hosam Ayesh blir det än en gång tydligt att många muslimer tycks ha en väldigt stelbent relation till sin egen tro och därtill en högst intolerant attityd till resten av samhället. Därför efterlyser jag fler skämt om islam. Smakfulla eller smaklösa spelar egentligen ingen roll – huvudsaken är att muslimer vänjer sig vid att deras religion inte kommer att särbehandlas eller visas någon särskild vördnad av landets ickereligiösa majoritet.

Ingen har dött av att det skrattas åt deras religion. Men väldigt många dör av att religion tas på för stort allvar.

Bitte Assarmo