ANDERS LEION: De högmodiga

Jag läser ofta texter på latin. Redan i nybörjarundervisningen på universitetet läste jag om Pierre Abélard. För dem som inte känner till det var Pierre Abélard en fransk medeltida filosof och teolog, verksam i slutet på tusen- och början på elvahundratalet. Nu läser jag hans självbiografi igen. Det flyter bättre nu och är därför roligare än förra gången.

För eftervärlden har Abélard blivit mest känd för sin kärlekshistoria med Héloïse d’Argenteuil. Den börjar ungefär så här:

”Nu fanns det i Paris en viss ung flicka som hette Héloïse. Hennes farbrors stora kärlek för henne motsvarades bara av hans önskan att ge henne den bästa utbildning som stod att få. Hon var inte på något sätt vacker men hon framträdde framför alla andra genom sin lärdom… Efter noggrant betänkande bestämde jag mig för att förena mig med henne, vilket faktiskt tycktes mig vara lätt att åstadkomma. Jag hade ett så känt namn och jag hade en sådan fördel av min ungdom och behagfullhet att jag inte behövde frukta att bli avvisad av vem än jag valde att uppvakta bland kvinnorna.”

Jag blir omedelbart irriterad, ja uppbragt och berättar om detta högmod för min fru, Catarina. ”Hur kan han vara så stöddig?”, frågar jag. ”Han är ju fransman”, svarar hon. ”Italienarna är ännu värre – också nuförtiden”. ”Hur då? Är de av en särskild sort?”, frågar jag. ”Nej, men deras mammor. De talar alltid om för sina söner att de är vackra, begåvade och kommer att bli framgångsrika!”

Jaha. Det är därför det fungerar så illa i dessa länder. Tänk er den vanliga urvalsprocessen som producerar de sedvanliga politikerna, ett gäng medelmåttor. Dessa medelmåttor tror sig vara gudars likar, lika högfärdiga och självgoda. Det är klart att resultatet blir det vi ser. Det vore ju bara en rolig kuriositet, men nu är både vi och de med i EU, och de uppträder som bortskämda barn – vilket de alltså också är. Tänk att mammorna har en sådan destruktiv makt!

Denna påskbetraktelse slutar inte i denna sorglustiga slutsats. Det blir värre. Jag har nu, sent omsider, sett SVT:s dokumentär om Hillary Clinton. Hon har verkligen den mycket duktiga flickans alla mindre tilltalande drag. Hon skulle ändå ha vunnit om hon inte mött Abélards nutida motsvarighet. Trump är lika högmodig och lika självgod – men utan att vara utrustad med Abélards lysande intellekt. Han är okunnig och obildad. Jag gjorde en gång en undersökning om olika befolkningars geografiska kunskaper för National Geographic.

Amerikanarna stod i en särklass. De kunde inte ange namnet på grannstaterna, än mindre pricka in europeiska länder på kartan. Trump har visat att han är en typisk amerikan. Han hittar inte utanför sin egen byxficka. Han är så okunnig att han tror sig åstadkomma en utrikespolitisk framgång när han blivit helt bortfintad. Han motpart behöver bara smickra honom för att han skall hålla sig lugn.

Men han vann, därför att han har ett livs träning som mobbare. En framgångsrik mobbare får anhängare av samma skäl som alla framgångsrika män – det är behagligt att hålla sig väl med vinnaren.

Tänk på alla framstående män som lät sig förföras av Stalin och Hitler! Stora delar av befolkningen stöttes ändå bort av deras olika ideologier. Någon sådan barriär hindrar inte Trump. Han kan ingenting, vill ingenting utöver att blåsa upp sitt ego ännu mer. Det finns ingen ideologi som kan skrämma och stöta undan betraktaren. Det finns bara en människa med en livslång träning av att hantera mobbarens olika vapen. Alla som gillar att underkasta sig, alla som ser en möjlighet till pengar och inflytande, alla kvinnor han köpt, alla som han lyckas skrämma blir honom hängivna.

Också här på DGS har han många anhängare. Det förvånar mig inte. Också här finns, förstås, sådana som gillar mobbare.

Abélards kärlekshistoria ledde till att flickans farbror lejde två män som överföll och kastrerade honom.

Anders Leion