Gästskribent THOMAS HEDNER: Nullius in verba

”Nullius in verba” blev mottot för Royal Society i Storbritannien när det bildades 1660. Royal Society (RS), eller mer exakt Royal Society of London for Improving Natural Knowledge, är en 360 år gammal brittisk akademi inriktad på naturvetenskap.

RS gör därför anspråk på att vara det äldsta och fortfarande existerande lärda samfundet av den här typen. Stadgarna i Royal Society fastslår att kandidater måste ha lämnat ”ett avsevärt bidrag till förbättringen av naturvetenskaplig kunskap, inräknat matematiken, tekniska vetenskapen och medicinska vetenskapen.

Kända svenska utländska ledamöter (foreign members) i RS har varit Jonas Alströmer, Anders Celsius, Urban Hjärne, Carl von Linné, Carl Petter Thunberg och Anders Ångström. Än idag fungerar Royal Society som Storbritanniens nationella vetenskapsakademi och RS är en medlemsorganisation i Brittiska Vetenskapsrådet (Science Council).

Mottot ”Nullius in Verba” betyder ”inte på någons ord” och åsyftar sällskapets ambition att fastställa vetenskapliga sanningar med hjälp av experiment och förkastande av auktoritetstro. Detta skall ses mot bakgrund av den kunskapsfilosofi som tidigare hade dominerat naturvetenskapen. Istället för att utgå från trosläror och religiösa berättelser menade man att man skall utforska verkligheten med hjälp av förnuftet och experiment för att undersöka om teorier stämde med verkligheten. Om de inte gjorde det så förkastades teorin till förmån för en annan teori som hade stöd i empiri.

”Nullius in verba” kan också tolkas i meningen att ” ”tänk själv och kolla fakta” eller ”det du tror är sant kan faktiskt vara falskt”.

En viktig utgångspunkt för Royal Society var att experters förutsägelser ofta är fel. Det är därför viktigt att agera kritiskt, och själv undersöka fakta och sakförhållanden.

Idag i en tid av stor osäkerhet när SARS-CoV-2 virus sprids över världen, så är ett kritiskt synsätt viktigare än någonsin. Ett utmärkt exempel på ”fakta” som bör granskas är den tes om ”flockimmunitet” som varit basen för Sveriges strategi för att hantera den nationella COVID-19 epidemin.

Vilket vetenskapligt underlag finns det för att hävda att så kallad flockimmunitet (”herd immunity”) skulle finnas vid COVID-19? Visst, det är en företeelse som vi ser för många olika virus infektioner, som exempelvis influensa, mässling, rubella och polio med flera. Men vilka hållbara belägg finns för ”flockimmunitet” vid en helt ny virussjukdom som bara varit känd för världen i tre månader?

Kan det vara så att det själva verket rör sig om ett tillstånd av omedvetet grupptänkande?

Begreppet grupptänkande – engelska groupthink – myntades ursprungligen av den amerikanska socialpsykologen Irving Janis. Det är ett psykologiskt fenomen som kan inträffa i en grupp då medlemmarna i gruppen sätter större värde på konformitet och enighet i gruppen än att kritiskt förhålla sig till sina egna idéer. Medlemmarna i gruppen är däremot i allmänhet starkt kritiska mot idéer som inte stämmer överens med gruppens egna föreställningar.

Grupptänkande får följden att medlemmarna i gruppen avstår från att bryta med den dominerande värderingen eftersom de önskar att behålla den sammansvetsade gruppandan som skapats i gruppen. Gruppmedlemmarna undviker att kritisera förslag som tagits fram i konsensus, eftersom de känner att det skulle vara en illojal handling mot gruppen. Strävan efter att uppnå konsensus är så stark, att enskilda medlemmar i gruppen kan åsidosätta uppenbara fakta och realistiska slutsatser. Själva oviljan att framföra intern kritik leder till en omedveten censur inom gruppen.

Vanliga förutsättningar för att en grupp skall utveckla grupptänkande är:

– Gruppen är homogent sammansatt. Medlemmarna i gruppen är även vänligt inställda till varandra, och man ser kritiska diskussioner som ett hot mot vänskapen, snarare än kritisk granskning.

– Gruppen är ofta isolerad eller distanserad från sin omgivning.

– Gruppen upplever yttre hot, och befinner sig i en komplicerad situation där till exempel tidspress kan råda eller där mycket prestige står på spel.

– Gruppen uppvisar ofta brister i sin organisation och ledarskap. Inställningen hos gruppens ledare kan i sig vara vara en bidragande faktor till uppkomsten av grupptänkande.

Vanliga symptom på grupptänkande är:

– Gruppens medlemmar överskattar sin egen moral och sina förmågor. Gruppen tror ofta att gruppens beslut är bättre än de i själva verket är, och eftersom gruppen upplever sig ha en hög moral, så behöver den inte fundera på de etiska konsekvenserna av sina beslut.

– Gruppen blir trångsynt och negligerar varningssignaler. Utomstående källor och aktörer betraktas inom gruppen som mindre tillförlitliga. Man utvecklar en stereotypisk bild av sina kritiker och motståndare.

– Starkt grupptryck på konformitet, där gruppen försöker att hålla fast vid de åsikter man enats om.

– Tendens till självcensur, där tystnad upplevs som bifall till gruppens hållning. ”Åsiktsvakter” försöker att hålla kritisk information bort från gruppen, i synnerhet gruppens ledare.

– Gruppmedlemmarna bedriver självcensur. Tystnad anses innebära bifall.

Hur kan man då motverka att grupptänkande uppstår i en organisation?
Här är några tips: Öka mångfalden av idéer i gruppen, genom att till exempel bjuda in externa experter som kan ha en avvikande uppfattning. Genom att använda sig av olika kritiska referensgrupper kan man öka verklighetsförankringen i besvärliga situationer och faktiskt komma fram till mer adekvata och rationella beslut.

Thomas Hedner är professor i klinisk farmakologi vid Sahlgrenska akademin samt ekonomie doktor vid Linköpings universitet.

BILD: Emblemet för Royal Society från 1660.

Gästskribent