För två månader sedan gjorde Svenska Dagbladet en intervju med Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson, som borde få varje kritiskt granskande journalist i landet att gå i spinn, ställa ett batteri av relevanta följdfrågor och avkräva en ansvarsutmätning från regeringen.

Det vore naturligt att ställa vår statsminister och hans omgivande entourage mot väggen så att de skulle få motivera på vilka grunder de har ett fortsatt förtroende för vår högste chef för bekämpandet av den pågående smittspridningen.

Emellertid fungerar inte min yrkeskår på det sättet sedan mycket länge. De större etablerade medierna och public service granskar inte överheten som de, i alla fall till vissa delar gjorde, när jag var nyhetsreporter på SVT under åttio- och nittiotalet, även om kritiken kom ensidigt från ett vänsterperspektiv redan då. Idag är det statstelevision i ordets rätta bemärkelse som gäller, naturligtvis skattefinansierad upp över öronen.

Ända ner på lokal nivå är pressen oftast på ren reflex maktens härolder i värdegrundens namn. Särskilt inom områden som migration, klimat, feminism och nu smittspridning ges stort utrymme för his masters voice. Jag menar inte att vi ska sabotera regeringens och myndigheternas direktiv genom en riskabel civil olydnad som skapar kaos. Men det minsta man kan efterfråga är att journalisterna ställer våra högsta ledare för strategin mot pandemin till svars för att de trampade så formidabelt snett från början. I intervjun med Johan Carlson finns förklaringen till att gränserna alltför länge var öppna för inkommande resor från bland annat Italien, Kina och Iran.

I Svenska Dagbladet den 7 februari (nätversionen är daterad dagen innan) ger generaldirektören för Folkhälsomyndigheten uttryck för många grundläggande påståenden som två månader senare skulle komma att visa sig vara direkta, för att inte säga fatala, felbedömningar. Man kan diskutera hur nuläget i landet skulle ha varit om myndigheten från början inte hade tagit ställning för det som Johan Carlson framhåller, nämligen att:

– Det är helt osannolikt med ett större sjukdomsutbrott i
Sverige
– Coronan kommer inte att spridas under nuvarande
omständigheter
– Smittsamheten är inte enormt stor
– Det finns farligare infektioner som riskgrupper kan drabbas av
– Sverige har en god beredskap med ett starkt smittskydd
– Det är bättre att inte ta till drastiska metoder
– Vi ska inte stänga våra gränser
– Munskydd är onödigt
– Får vi mot förmodan stor spridning skulle det undergräva trovärdigheten för myndigheten.

Ett tidigare exempel från migrantvågen 2015 infinner sig osökt, där media aldrig ställde regering och myndigheter till svars för att de styrde in migrationspolitiken på en katastrofkurs för vårt välfärdssamhälle. Snarare utgjorde journalisterna en ivrig hejaklack till det massiva inflödet av främst unga män.

Den slående parallellen till hur Sverige går sin egen väg i självförhärligande manifesterade sig när Migrationsverkets tidigare GD Anders Danielsson mitt i det pågående asylinfernot självsäkert påtalade för sin omvärld att det endast var den svenska vägen som var den rätta, när han sade: ”När jag träffar utländska kollegor säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla”.

Media lät Danielsson få trumpeta ut sin ledarstil som, tillsammans med föregående kollega Dan Eliasson, styrde in landet i en malström vars konsekvenser vi kommer att få slåss emot en lång tid framöver. DN följde senare upp med ett uppslag där Danielsson fick citera sig själv när han framhöll ”Låt Anders vara Anders!”. Rubriksättningen och reportagets ton gick i samma tillitsfulla, megalomana anda: Han klarar flyktingvågen om han får vara sig själv.

Symbiosen mellan regering, myndighetschefer och media är sig uppenbarligen lik. Även om Anders Danielsson hade en högre svansföring än den tämligen nedtonade Johan Carlson, är det i grunden samma anda nu som råder som för fem år sedan. Sverige har ånyo stakat ut en egen väg som skiljer sig från omvärldens. Enda skillnaden verkar vara att eliten nu måste vara mindre tvärsäker när allas våra liv står på spel i realtid.

Rubriken syftar på Astrid Lindgrens böcker om ”världens bästa” Karlsson på taket.

Tillägg 13/4 2020:

I intervjun säger också Johan Carlson:

”Får vi mot förmodan stor spridning skulle det undergräva trovärdigheten för myndigheten.”

Där är vi nu, utan att media har följt upp detta uttalande.

Dessutom är artikeln försedd med två olika rubriker. I tidningens arkiv (=papperstidningen) så är rubriken ett citat av Carlsons uttalande att ett virusutbrott i Sverige är ”osannolikt.” I webbversionen, den som det länkas till i min text eftersom arkivet är bakom betalvägg, har man en annan rubrik där han säger att han ”inte vill invagga människor i falsk trygghet”. Det är motsatta budskap som ska locka till läsning, trots att texten i artikeln är densamma.