Allas vår Fredrik Reinfeldt, som efter sin förödande politiska karriär nu dyker upp i alla sammanhang där han på ett eller annat sätt kan tjäna en hacka eller få en dos uppmärksamhet, har givetvis också yttrat sig om coronaviruset och dess effekter. I en (låst) intervju i Dagens Nyheter för en tid sedan varnade han för att coronakrisen kan leda till ”folklig ilska”.

”Livsdrömmar som går i kras, människor som har svårt att klara sin försörjning och mat för dagen, människor som blir förtvivlade och ilskna.” säger han. Det vill säga, coronakrisen kan alltså få ungefär samma följder som hans egen tid som statsminister. Fredrik Reinfeldt lade grunden till den kollektiva uppgivenhet som präglar det svenska samhället idag, och banade väg för det ”vi och dom”-tänkande som ännu råder och där landets egna medborgare (och skattebetalare) ständigt får se sig överkörda i namn av hittepåvärdegrunden.

Jag förnekar inte att det finns all anledning att se realistiskt på tiden efter corona, och att de åtgärder som nu tas för att få bukt med viruset kan leda till recession och svåra ekonomiska följder för väldigt många, enskilda individer såväl som företag. Reinfeldt har alltså inte fel när han säger att vi kan få en ökad arbetslöshet och att det också kan uppstå konflikter i samband med krisen. Men det krävs heller inget större geni för att dra den slutsatsen, och han är inte precis den enda som gör det.

Det stora felet är att han överhuvudtaget får utrymme i medierna. Utan att få några som helst kritiska frågor kan han, i Sveriges största morgontidning, orera på samma ansvarslösa sätt som han gjorde under sin tid som statsminister. Omsorg om landets egna invånare kallar han ”auktoritär populism” (med det, enligt honom, så föraktliga budskapet ”vårt eget land först”) och sakliga och faktabaserade diskussioner om coronavirusets härkomst blir i Reinfeldts värld ”tendenser att ge pandemin ett nationellt ansikte och påstå att den kommer från ett visst land”.

Men Reinfeldt talar, som alltid, i egen sak. I februari avslöjades det att den forne statsministern och kaosskaparen tjänar miljoner på att fjäska och smöra för diktaturen Kina. Han sitter nämligen i styrelsen för ett bolag som kontrolleras av kinesiska staten och har deltagit i möten med diktaturens högt uppsatta statliga politiker och tjänstemän. Han får dessutom provision på företagets vinst.

Undra på då, att han tycker det är högst förargligt att Kinas vidriga djurhållning angetts som en möjlig orsak till det fruktade viruset. Så kan vi ju bara inte ha det, tänkte han förmodligen, och DN hakade på. Varför DN anser att det är viktigt att ge Reinfeldt utrymme är svårt att säga men det finns faktiskt fortfarande självutnämnda ”liberaler” som tror, eller i alla fall låtsas tro, på Reinfeldts goda och öppna lilla hjärta. Och då är det klart att man gärna agerar språkrör åt honom.

Fredrik Reinfeldt är en av Sveriges sämsta statsministrar någonsin, kanske den allra sämsta. Under hans regeringstid ökade polarisering och motsättningar, liksom frustration och modlöshet, och etniska svenskar fick finna sig i att bli kategoriserade som kulturlösa barbarer.

Även detta förmedlades (förstås) helt okritiskt av Dagens Nyheter som valde att skriva: ”Efter möte med lärare och elever konstaterade den folkvalda Fredrik att det ursvenska blott var barbari.” Man kan riktigt läsa mellan raderna hur de riktigt dyrkar ”den folkvalda Fredrik” och dreglar lite över möjligheten att få knäppa läsarna på näsan. ”Svensk kultur ÄR en myt, det har Fredrik konstaterat och då ÄR det så!”

När Reinfeldt trumpet avvek från valvakan 2014, likt en dålig förlorare i sexårsåldern, lämnade han ett trasigt land efter sig. Efter sitt mörka värv försvann han som en avlöning, för att använda ett klassiskt ”folkhemsuttryck”.

Där borde den tragiska följetongen om Fredrik Reinfeldt ha tagit slut. Det hårt prövade Sverige har ju mer än nog med de beslutsfattare som tog över efter honom. Men icke. Gång efter annan ges han legitimitet av de stora mediehusen och tillåts sprida sina villfarelser och sitt folkförakt precis som tidigare. Fredrik Reinfeldt, den store ”superhumanisten” som lyckades dupera ett helt land, kan alltså fortfarande dupera ett ansenligt antal av Sveriges journalister.