ANDERS LEION: De självgoda nationalisterna

Svensk debatt har under de senaste veckorna överflödat av självgod nationalism. Så här går den ungefär: Den svenska regeringen har inte behövt ta till drakoniska åtgärder, vilket däremot övriga nordiska, och andra, länder gjort, därför att den svenska tilliten är så stor och gedigen. Denna ömsesidiga tillit mellan regering och medborgare har möjliggjort att de senare tillsammans – civilsamhället – solidariskt uppträtt på ett förnuftigt sätt. Därför har regeringen kunnat förlita sig på alla medborgares samfällda, förnuftiga och solidariska uppträdandet.

Konstigt nog har trots detta förnuftiga och solidariska uppträdande allt fler av dem som särskilt skulle skyddas – de äldre – blivit sjuka i pandemin.

Under de senaste dagarna har regeringen sagt sig inte kunna låta riksdagen behandla lagförslag. Den har velat styra genom dekret. Nu kommer ändå riksdagen att kunna lägga veto i efterhand mot förslagen.

Varför denna brådska? Den enda möjliga förklaringen är att regeringen börjat tvivla på sin hittillsvarande, förnuftiga strategi. Nu behövs tydligen lite handfast oförnuft. När mer ingripande, tvingande förslag kommer har alltså regeringens strategi misslyckats.

Och egentligen har det inte funnits någon strategi mot viruset lika lite som det funnits någon strategi gentemot invandringen. Hur skall det kunna finnas i en regering bestående av partier med helt motsatt syn på statens uppgifter och befogenheter? De behöver varandra för att behålla makten men är samtidigt rädda för varandra.

Ingen har sett denna helt uppenbara förklaring till det påstådda förlitandet på tillit och förnuft. Regeringen har helt enkelt velat slippa fatta beslut och därför överlåtet problemet till experter och till medborgarna själva.

Den självgoda nationalismen har gjort folk blinda. De vill så gärna tro på civilsamhällets möjligheter och medborgarnas dygd. Då får de ju berömma sig själva.

Till och med Stina Oscarson, som annars är så självständig och klok, har låtit sig bedras. Och idag, söndagen 5/4, uppvisade de deltagande herrarna i Filosofiska rummet (Sveriges Radio) samma självgodhet och naivitet. De insåg inte att de uttryckte en barnslig nationalism samtidigt som de sade sig frukta den högerradikala nationalism som nu breder ut sig i världen. De inser inte att den gör sig bred därför att de högerradikala har sådana verklighetsfrämmande motståndare som de så väl förkroppsligar i sin självgoda, svenska nationalism.

Anders Leion