Max Weber var en av sociologins grundare (tillsammans med Durkheim och Marx). Det betyder att han försökte förstå mekanismerna i det industrikapitalistiska samhälle som vuxit fram under 1800-talets andra hälft. Så här skrev han om byråkratin i boken Ekonomi och samhälle:

Det avgörande skälet till att den byråkratiska organisationen vunnit terräng har alltid varit dess rent tekniska överlägsenhet över alla andra organisationsformer. En fullt utvecklad byråkratisk apparat förhåller sig till dessa andra former som en maskin till de icke mekaniska slagen av varuproduktion. Precision, snabbhet, entydighet, kännedom om akterna, kontinuerligt, diskretion, konsekvens, strikt subordination, minskade friktioner och minskade materiella och personella kostnader – dessa fördelar är stegrade till ett optimum vid en strikt byråkratisk förvaltning genom skolade ämbetsmän, i synnerhet i dess monokratiska form, till skillnad från alla slags former av kollegial, hedersuppdrags- eller bisysslenatur.

Här framstår byråkratin som ett administrationens löpande band. Allt skedde exakt och med pedantisk noggrannhet enligt uppifrån givna instruktioner. Inga avvikelser fick ske ty alla T-Fordar skulle liksom all ärendehantering vara identiskt lika. Det som vårt samhälle kallar rättvisa är ibland snubblande nära byråkrati. Byråkratin är, enligt Webers idealmodell, pedantisk, effektiv och snabb. Framför allt säkerställer den att de anställda inte tar några initiativ. De har en inkorg och en utkorg. Byråkraten må vara begåvad och välutbildad men gör inget oväntat, tar inga risker och följer strikt sitt regelverk. Han kan vara tråkig och inskränkt som människa men det behöver inte alls vara till hans nackdel i karriären. Systemet vill inte ha mer än en och annan medarbetare som tänker själv.

När jag betraktar den svenska coronapolitiken ser jag en webersk byråkrati i funktion. Den kan inte göra något annat än vad den programmerats till. Av världens länder ligger Sverige på fyrtiofemte plats när det gäller antalet genomförda coronatester med 3 654 tester per miljon invånare mot 69 276 på Island och 19 528 i Norge. När det blir tomt i det svenska lagret av test kits ransonerar man testerna i stället för att beställa fler kits. Byråkrater gör inte något så oväntat som att lyfta telefonluren och ringa till producenter som Abbott och Qiagen och lägga en beställning. I stället tittar de i lagret och begränsar sig till att säga som det är, nämligen att materialet håller på att ta slut. Själv ringde jag till Thermo Fischer, som också tillverkar test kits och har ett kontor på Kungsholmen, och kunde genast få en länk till en hemsida där det gick att beställa. (Efteråt kom Trump och trålade hela världsmarknaden efter testutrustning.) Sedan upphandlar och finansierar den privata Wallenbergstiftelsen en flyglast med test kits från Kina till Sverige. Varför kan inte byråkraterna när Wallenbergs kan?

Sådär är det på punkt efter punkt i den svenska coronapolitiken. Saker – till exempel skyddsutrustning – tar slut och då kommer det order om att det som finns ska återanvändas i stället för att ersättas med nyköpt materiel.

Ett annat utslag av samma slags fyrkantiga, regelstyrda tänkande är då kollektivtrafiken i Stockholm skär ned på turtätheten när folk jobbar hemma så det i alla fall blir lika trångt och smittfarligt i bussarna.

Olika men inte totalsäkra studier pekar på att malariamedlet Klorokin kan förhindra att en coronasmitta förvärras till Acute Respiratory Distress Syndrome (ARDS), det tillstånd som tar kål på folk, särskilt om medlet kombineras med Azitromycin, ett antibiotikum. Den 22 mars rekommenderade president Trump amerikanerna att ta Klorokin. Läkemedelsföretagen Novartis och Sandoz lovade tillsammans 160 miljoner doser. Det räcker till fem miljoner tvåmånadersbehandlingar om jag räknar rätt. En vecka senare godkände FDA, USA:s läkemedelsverk, Klorokin som medel mot coronat.

Den andra april meddelar det svenska Läkemedelsverket att lagren av Klorokin börjar tömmas. Därför måste läkemedlet ransoneras. ”För att motverka att brist på vissa läkemedel uppstår har Läkemedelsverkets styrelse beslutat om nya föreskrifter. Enligt föreskrifterna får läkemedel som innehåller klorokin och hydroxiklorokin endast lämnas ut mot recept om de förskrivits av läkare med vissa specialistkompetenser.” Reumatologer får skriva ut medlet, men inte vanliga läkare.

Läkemedelverket skyller också på att klorokinet kanske inte fungerar:

Tillgängliga data i nuläget medger inga robusta slutsatser om klinisk effekt. Därutöver är data om klinisk säkerhet hos patienter med covid-19 mycket begränsade.

Klinisk säkerhet? Medlet har funnits i 86 år och används mot malaria i tropikerna. Jag har själv tagit det under minst tre år. Begriper Läkemedelsverket något som den amerikanska Food and Drug Administration inte har fattat? Eller var det för jobbigt att beställa flera Klorokintabletter?