JAN-OLOF SANDGREN: Slöjan ger muslimska kvinnor makt (i Väst)

OPINION Det verkar vara en ökande trend att blonda killar blir lovliga byten för skolgårdsmobbare. Filmklipp cirkulerar där ungdomar från muslimska länder misshandlar ensamma svenskar, ofta med rasistiska undertoner. Ett av de mer absurda klippen jag sett visar en grupp högstadieflickor som jagar en uppenbart svensk pojke genom skolkorridoren, tränger in honom i ett hörn och pucklar på honom med näbbar och klor. Killen har en fysik som en hockeyspelare och hade lätt kunnat spöa upp dem allihop, men väljer att kura ihop sig på golvet för att skydda ansiktet.

Jag kan föreställa mig hur den här typen av klipp uppfattas i arabvärlden. Som det ultimata beviset på att västerländska män är underlägsna och knappt värda mer respekt än hundar. Ändå var killens handlade fullt rationellt. Alla flickorna bar nämligen slöja – och det var säkert ingen slump att en av dem filmade misshandeln med sin mobilkamera. Hade killen tappat humöret och försvarat sig, och slöjan på någon av flickorna hamnat på sned eller ryckts av, är jag säker på att klippet blivit viralt. Folk i Sverige har blivit mordhotade för mindre.

För något år sen berättade en kanadensisk flicka om hur en man försökt klippa i hennes slöja med sax – och trots att historien senare visade sig vara fejk, blev det en sån jättenyhet att landets president gick ut i media och uttryckte sitt fördömande. Hade flickan inte burit slöja och nöjt sig med att rapportera en våldtäkt, hade hon bara blivit en siffra i statistiken.

Så visst är det något speciellt med slöjor. I den muslimska världen signalerar den att kvinnan som bär den inte får våldtas (av någon annan än sin man). I väst kan slöjan däremot betyda makt, inte bara över svenska män utan också i politiken.

Ett åskådligt exempel är när Göteborgs kommun under Europride 2018 ställde in ett kulturevenemang runt filmen ”Burka Songs”, med motiveringen att ingen ”slöjkritiker” var representerad i samtalspanelen. Beslutet fick till följd att Ann-Sofie Hermansson (Socialdemokraternas toppolitiker i Göteborg) tvingades bort från sin post, och även åtalades för grovt förtal. Förtalet lär ha bestått i att hon kallat slöjaktivisten Fatima Doubakil och hennes organisation Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK) för ”extremister”. För att bedöma Fatima Doubakils och MMRK’s extremism kan man lyssna på den här intervjun, där hon säger sig vilja organisera invandrare från förorten i ett raskrig mot den svenska majoritetsbefolkningen. Tingsrätten friade Hermansson från förtal, men hennes politiska karriär var över. Kommunen agerade ungefär som pojken i skolkorridoren – man hukade för att skydda ansiktet.

Ett annat stoppat kulturevenemang i Göteborg väckte betydligt mindre uppmärksamhet. Medborgerlig samling försökte nyligen arrangera ett möte på Folkets hus med författarna Aron Flam och Johan Westerholm, bland annat ville man diskutera Muslimska brödraskapet i Sverige. I sista minuten avbokades lokalen med hänvisning till Folkets hus policy rörande extremism.*

Inom skola, sjukvård och andra delar av yrkeslivet är det inte ovanligt att kvinnor i slöja kräver särskilda rättigheter och får gehör för det. Några exempel tas upp här och här.

Jag vet inte om det är en medveten policy, men samtidigt som kvinnor hålls utanför den offentliga sfären i muslimska länder lyfts de fram som muslimska förebilder i Väst. Fatima Doubakil är bara ett exempel. I USA har vi Ilhan Omar och runt henne en handfull mäktiga kvinnor i slöja. Ebtisam Aldebe gjorde kometkarriär inom Centerpartiet till nummer tre på riksdagslistan (2006). Den somaliska diasporan samlades runt Leila Ali Elmi i valet 2018, och Fatemeh Khavari blev talesperson för tusentals manliga migranter från Afghanistan.

I väst förknippar vi gärna islam med våldsamma män, av typen Khomeini, bin Laden, Soleimani eller för den delen Mohammed själv – och tröskeln för att släppa in den sortens ledare i europeiska demokratier är förstås hög. Även rättrogna muslimer börjar inse att chansen till inflytande i väst ökar, i takt med att man ger islam ett mer kvinnligt ansikte. Det är säkert därför diskussionen om hijab blivit en sån het potatis. Slöjan fungerar nämligen på två plan; både som symbol för kvinnans underlägsenhet och i mötet med väst, som en symbol för islams makt. Vill man vara cynisk kan man säga att det är som när demonstranter på Gazaremsan skickar fram sina minderåriga barn, för att kasta sten mot israeler.

Att maktsymboliken gått hem visas av att luttrade politiker som Mona Sahlin och Gudrun Schyman snabbt inkorporerade slöjan i sin västerländska garderob. Att Fatima Doubakil är en maktspelare av högsta rang går heller inte att ta miste på. Efter att ha avsatt Göteborgs mäktigaste politiker (för att hon helt enkelt gjort sitt jobb) tvekade hon inte att dra samma politiker inför rätta i hopp om att fullborda förnedringen med ett skadestånd. Man kan ju spekulera i hur hon skulle agerat om hon istället för att leda en marginell intresseorganisation innehaft regeringsmakten.

Som motbild vill jag gärna dela med mig av det här klippet från en intervju med Amal Basha. Ledande feminist från Jemen och känd över hela arabvärlden. I den kvinnokamp hon representerar känns slöjan väldigt långt borta.

* Evenemanget flyttades till Backa Folkets Hus, som tillämpar en annan policy, men fick ställas in en andra gång på grund av coronaepidemin.

Jan-Olof Sandgren