OPINION Rickard Sandler (kolla hans intellektuella djup och bredd!) ville som svensk utrikesminister ge Finland militär hjälp när landet överfölls av Sovjet. Han tvingades då att lämna regeringen, efter att denna beslutat att Sverige skulle vara neutralt. Då återstod icke-statligt bistånd, till exempel insatsen av frivilliga.

En annan insats var för de finska krigsbarnen. Sandlers maka var bland initiativtagarna. Denna insats gjordes alltså för att minska den skam som många kände när det officiella Sverige lämnade Finland i sticket. Mycket har sagts om krigsbarnen. Anna Takkanen berättar här (vid 24.00) hur det var för hennes far som skickades till Sverige och blev kvar. Också hon lider av den skada han åsamkades.

Detta projekt – att ta emot tiotusentals finländska barn – gjordes förstås i övertygelsen att det skulle vara till hjälp för Finland och till nytta för barnen. En del av dessa, framförallt de som kom att stanna i Sverige, blev ändå lidande av insatsen. De kände sig förskjutna. Det är det som Anna Takkanen berättar om. Andra, som kunde återknyta till sina familjer och till det finska språket, har klarat sig bättre.

Sverige böjde sig också för Nazi-Tyskland, bland annat genom att tillåta permittenttrafiken och för Sovjet, till exempel vid baltutlämningen.

Sveriges historiskt mycket flexibla hållning gentemot den stormakt som vid varje tillfälle ses som den mest hotande, leder till bestående ruelse och skam. Denna leder i sin tur till sentimentala, oöverlagda handlingar.

En sådan är gymnasieamnestin för afganska ”flyktingpojkar”. Även om denna insats, liksom andra tidigare, inte innebär någon bugning för någon viss stormakt, är den ändå tillskapad för att bättra på ett rykte och en självbild som lidit skada av tidigare eftergifter.

Detta bugande i olika väderstreck kommer aldrig att sluta. Om 30 – 40 år kommer dessa ”pojkar” och deras anhöriga att anklaga Sverige för att med pengar och andra förmåner splittra familjer och försvåra barnens och deras föräldrars liv.

Men låter man önskan om att vara en moralisk stormakt – det vill säga behovet av att dölja den egna skammen – bestämma handlandet får man stå ut också med denna anklagelse. Jämför Sveriges invandringspolitik med den övriga Nordens. Det är vi som framstår som samvetsömma särlingar. De var med i kriget, inte vi.