OPINION Jag hade en hund en gång. Hon hade fått lära sig att inte kissa inomhus. En gång blev hon lämnad inomhus så länge att hon måste ha nästintill svimmat av kissnödighet för när jag kom hem stod hon bredvid pölen och slokade med öronen och skämdes som en hund.

Jag är på väg att bli som den där hunden. Jag har lärt mig att det värsta som finns är att bejaka våldsbenägna så kallade fosterlandsvänner som vill marschera på gatorna i vita skjortor med runsymboler på armbindlar. Jag har ryst av obehag vid tanken på att dessa nazistanstuckna extremister skulle kunna få något inflytande i Sverige.

Den här bloggen har funnits i fem år. Sedan start har jag skrivit lite då och då att om Sveriges demokratiska makthavare inte tar sitt förstånd till fånga och börjar sköta landet – vilket betyder sådant som att på ett trovärdigt sätt bekämpa kriminaliteten och säkra medborgarnas trygghet och kanske rentav försöka få ordning på buset i skolorna – så är risken att vanliga hyggliga svenskar kommer att välkomna de nazistanstuckna eftersom dessa åtminstone verkar ha ambitionen att skapa ordning i Sverige om nu de statliga organen såsom polisen inte vill eller förmår klara av den uppgiften.

Sedan dess har landets ledare nästan uteslutande presenterat besvikelser. Den så kallade flyktingkrisen 2015 visade sig bestå i att Migrationsverket inte hade tillräckligt med täcken och bäddar, inte i att det kom 163 000 personer som skulle försörjas. Det utlovade kompetensregnet förvandlades till ett ekonomiskt svart hål utan att ledarna ansett sig behöva kommentera saken. I stället påstod de att de stängt gränserna och att immigrationen till Sverige nu låg på Europas lägsta nivå, något som i båda fallen är helt gripet ur luften. Överbefälhavaren sjunger och dansar i Pridefestivalen och när man studerar antalet beviljade uppehållstillstånd ser man att flyktingkrisen bara var en tillfällig toppnotering på en långsiktigt växande trend. Sverige ligger lika hjälplöst öppet som tidigare.

Ej heller har EU vidtagit några åtgärder. I panik beslöt organisationen att år 2016 att muta Turkiet med sex miljarder euro för att Turkiet skulle återtransportera flyktingar som tagit sig till Grekland och sedan permanent stänga gränsen till Europa. EU skulle också ordna så att turkiska medborgare blev visumfria till Europa senast 2016 (förutsatt att Turkiet uppfyllt 72 specificerade villkor). Ett sådant avtal med en skurkstat är dömt att misslyckas. Visumfriheten har inte blivit av och Turkiet har länge morrat.

Man hade kunnat vänta sig att EU med kunskap om turkarnas känslor skulle ha ägnat de senaste fyra åren till att bygga ett gränsförsvar för den händelse Turkiet skulle utlösa det självklara hotet att släppa på migrantströmmen. Men EU är lika handlingsförlamat som Sverige och låtsades känna sig sviket av Turkiet när Turkiet mycket riktigt började ordna busstrafik för migranter till den grekiska gränsen.

Jag kan inte se någon hoppingivande förändring i svensk politik under de fem år jag skrivit dagliga krönikor på denna blogg. Morgan Johansson fortsätter att tala om socioekonomiska faktorer och händer det något särskilt besvärande, till exempel trendmässigt ökande gängkriminalitet och bombexplosioner, så förklarar statsministern att han inte sett det komma (och ej heller tänker göra något åt det, tycks det).

Sveriges politiska ledare spelar ett högt spel. De vägrar vidta åtgärder, de vägrar tänka om. Inte ens coronaviruset tar de på samma allvar som man gör i andra länder. Lika käckt som Angela Merkel utropade Wir schaffen das! inför migrantvågen 2015 tror sig de svenska ledarna kunna motstå mikroberna.

Jag tror inte ens jag längre skulle bli upprörd om gänget med tyrrunor började marschera på gatorna exempelvis för att få stopp på aktivister som demonstrerar under appellen ”Sverige måste dö” (se Mohamed Omars artikel här). Eller om de satte ett gäng förnedringsrånare på plats. Jo, jag vet att yttrandefriheten är helig. Att inte uppröras över nazister är lika skämmigt för mig som för min hund att kissa inomhus. Hundens ursäkt var att husse inte gjort sitt jobb genom att komma hem och släppa ut henne. Min förtvivlan är att Sveriges ledare så sorglöst lämnar landet vind för våg.