MOHAMED OMAR: Kulturvänsterns hämnd

KULTUR När Donald Trump sommaren 2018 nominerade Brett Kavanaugh till domare i USA:s högsta domstol satte vänstern igång en häxjakt. Kavanaugh gjordes till symbol för allt som vänstern hatar – en vit, privilegierad cis-man. Dessutom höger och katolik.

Brett Kavanaugh föddes i en välbärgad förort till Washington, gick på det exklusiva pojkgymnasiet Georgetown Prep och fortsatte sedan att läsa juridik vid prestigefyllda Yale-universitetet. Han var som en skurkfigur ur någon av 80-talets tonårsfilmer: den snobbige preppy-killen.

När man har en sådan identitet spelar det inte någon roll om man gjort något fel. Man bara är fel. Men det går ju inte säga att någon är olämplig som domare bara för att han eller hon är vit och rik – inte riktigt än i alla fall. Så man gjorde vad man kunde för att gräva fram skit på Kavanaugh.

Det politiska kriget mot Trump skulle nu föras med juridiska medel, det som kallas lawfare. Flera kvinnor trädde fram och anklagade Kavanaugh för sexuella övergrepp. Stämningen blev hysterisk. Den som frågade efter bevis anklagades för sexism och för att misstänkliggöra offret.

Det vittne som fick mest uppmärksamhet, en kvinna vid namn Christine Blasey Ford, påstod att Kavanaugh hade förgripit sig på henne på en fest i början av 80-talet, antagligen 1982. Han var då 17 år och ska ha tafsat på Christine och försökt ta av henne kläderna.

Hennes vittnesmål hjälpte inte. Det politiska kriget med juridiska medel misslyckades. Kavanaugh svors in som domare den 6 oktober 2018. Men vänstern gav inte upp. När man misslyckats både politiskt och juridiskt återstår dock ett medel – kulturen.

Med hjälp av film, teveserier och musik kan man associera idéer och personer till antingen positiva eller negativa känslor utan att behöva komma med argument. En annan fördel är att den som blir angripen inte kan försvara sig. För det är ju inte en verklig person man karaktärsmördar utan bara en påhittad figur som liknar den verklige personen.

Riverdale heter en tv-bearbetning av seriefiguren Archie, på svenska Acke, producerad av Netflix. I seriens fjärde säsong ger man sig på en Kavanaugh-figur. Archies bästis Jughead (svenskt namn Sopprot) får ett stipendium och börjar på det fina gymnasiet Stonewall Prep. Namnet anspelar på Ivy League-universiteten med sina murgrönsklädda murar.

Arbetargrabben Jughead blir mobbad av rikemansbarnen som inte tycker att han passar in. Och värst av alla mobbare är Bret Weston Wallis, den snobbige preppy-killen med det självbelåtna leendet. Han är också boss för skolans hemliga sällskap Quill and Skull.

Bret är inte bara bortskämd, arrogant och odräglig, född med en silversked i mun. Han är också ett sexistiskt pervo som smygfilmar tjejerna på internatet. Hans far är inte bättre; när Bret var 14 år gammal fick han en prostituerad i födelsedagspresent av pappa. Och Bret har en livsfilosofi: socialdarwinismen. Han tror på den starkes rätt.

Det är knappast en slump att denne teveserieskurk bär samma förnamn som vänsterns hatobjekt Brett Kavanaugh. Men vad säger hans efternamn? Det är sannolikt inspirerat av författaren Bret Easton Ellis. Samma förnamn också!

I filmen American Psycho (2000), byggd på en roman av Brett Easton Ellis, porträtteras den framgångsrike, välklädde vite mannen som ett demoniskt monster. Patrick Bateman är en yuppie på Wall Street som torterar, våldtar och mördar på nätterna. Hans främsta idol är Donald Trump och han rekommenderar folk att läsa The art of the deal.

Bateman är förstås en kvinnohatare som njuter av att tortera, våldta och mörda kvinnor. Den vite mannen var, och är, feministernas hatobjekt nummer ett. De kan hitta tusen och en ursäkter och bortförklaringar när den onde mannen är ”rasifierad” och/eller muslim, men kan samtidigt döma en vit man, som till exempel Bret Kavanaugh, utan bevis.

Men Riverdale-Bret är sannolikt mer tecknad efter Patrick Batemans yngre bror, Sean, som är en av huvudpersonerna i Bret Easton Ellis roman The Rules of Attraction (1987), som filmatiserades 2002. Sean går på en prestigefylld skola, det fiktiva Camden College, där vita, kvinnoföraktande överklasspojkar lever ut sina begär efter knark och sex.

Netflix teveseriebearbetning av Archie, som började sändas 2017, har varit politisk redan från början. När Archie skapades 1941 av Bob Montana och Vic Bloom var det en oskyldig humorserietidning om livet på high school. Den rödhåriga killen Archie, som på svenska fick namnet Acke, spelar fotboll (amerikansk) och har svårt och bestämma om han ska välja den blonda Betty eller den mörka Veronica. Betty är helylle och pålitlig medan Veronica är mer av den ”farliga” typen. Archie är en hygglig kille, normal på alla sätt och vis, men klantar ofta till det. Han är the all-american teen.

I teveserien ter sig den lilla staden Riverdale lugn och idyllisk, men under ytan ruvar mörkret. En huvudpersonerna, den blonda Betty, visar sig ha en psykopatisk mördare till far medan Veronicas far är en psykopatisk maffiaboss. Och helyllekillen the all-american teen, Archie själv, har en erotisk relation med sin betydligt äldre musiklärarinna. Dessutom har Betty och Veronica lite lesbiskt hångel för sig och en av Archies bästa vänner, polischefens son, har förstås blivit gay. Och så fortsätter det. Gäsp…

Men trots att teveserien är så woke att man stundtals suckar högt är den underhållande, vilket kanske gör dess gift extra starkt. Men preppy-skurken Bret är faktiskt riktigt kul. Jag noterar att han blivit omtyckt av fansen på nätet. Att manusförfattarna haft en baktanke att ta hämnd på Brett Kavanaugh är det nog knappt någon förutom jag som tänker på.

BILD: Bret Weston Wallis. Teveserien Riverdale.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar