OPINION Våren 1997 publicerade DN Debatt en artikel som stack ut. Den hade rubriken ”Bryt tabu om de svagbegåvade”. Artikelförfattaren Håkan Eriksson, neuropsykiatrisk utredare vid Uppsala akademiska sjukhus, framhöll att nästan en fjärdedel av det svenska folket var ”begåvningsmässiga problemfall”. En så stor del av landets invånare hade då, för 23 år sedan, för låg intelligens för att klara de teoretiska kurserna i grundskolan. Skribenten hävdade också att dessa elever inte heller kommer att behövas i det framtida arbetslivet, eftersom de enklaste arbetsuppgifterna kommer att försvinna, samtidigt som IT-samhällets komplexa uppgifter kräver mångsidiga yrkesfärdigheter.

Det var därför dags för politikerna att vakna upp ur sina naiva, idealistiska drömmar om människors likartade förutsättningar och okunniga tro på att mer resurser skulle kunna höja prestandan hos de begåvningsmässigt missgynnade: Den nuvarande skolans terror mot de svagbegåvade måste upphöra och ersättas av aktiviteter som är meningsfulla och värdiga, löd slutklämmen.

Med tanke på det stora antalet migranter som har kommit sedan Håkan Erikssons debattartikel skrevs är frågan hur stor del av befolkningen som idag kan tänkas vara alltför svagbegåvad för skola och arbetsmarknad.

Sveriges folkmängd och folkmängdens sammansättning har förändrats dramatiskt sedan 1997. Då var vi 8,8 miljoner invånare, idag är vi drygt tio miljoner. Personer med utrikes bakgrund* som är folkbokförda i Sverige har ökat med uppskattningsvis 1,5 miljon sedan millennieskiftet (SCB:s fullständiga uppgifter för 2019 har inte kommit än). Forskning visar att medelintelligensen i de skandinaviska ländernas har sjunkit med 0,23 poäng per år mellan 1990-tal och tidigt 2000-tal, men någon förklaring till detta har inte getts. Var har hänt sedan dess?

Kan en stor del av våldsproblemen i både skolor och ute i samhället bero på att unga människor, främst av manligt kön och från andra kulturer, upplever ständiga nederlag, inbillade eller verkliga, som är relaterade till deras IQ? BRÅ:s undersökningar från 1996 och 2005 samt Det Goda Samhällets uppdatering från juni 2019 visar hur personer från främst Afrika och Mellanöstern är klart överrepresenterade vad gäller brottsmisstankar.

Många invandrare från dessa områden klarar sig också betydligt sämre i västvärldens samhällen än vad exempelvis östasiater, som har låg brottslighet, gör. Är sådant enbart en fråga om socio-ekonomiska faktorer, kultur och religion?

Efter andra världskriget blev genetisk forskning om etnicitet mer eller mindre bannlyst som nazistiskt tankegods. Senare etablerade 68-rörelsen sitt trosvissa paradigm att alla orättvisor i samhället berodde på klassmotsättningar. Sedan dess är tankefiguren om socio-ekonomiska skillnader mellan grupper maktens viktigaste motiv för att dela ut miljarder till olika integrationsprojekt, alltmedan samhället brutaliseras. Om det är ärftlighet/intelligens som är den viktigaste förklaringen till brottsligheten så är dessa åtgärder mer eller mindre bortkastade.

Den som vågar närma sig frågan om betydelsen av IQ riskerar att sorteras in som rasist eller högerextrem. Detta trots att evolutionära forskare förklarar att IQ-mätningar har funnits i över hundra år och utgör den mest väldokumenterade och tillförlitliga forskning som finns. Här följer några exempel:

År 1994 kom den 800-sidiga forskningsrapporten och bestsellern The Bell Curve. Författarna Richard Herrnstein och Charles Murray hade bland annat studerat intelligenskvotens betydelse för brottslighet, arbetslöshet, bidragsberoende, fertilitet, omsorgssvikt och fattigdom i USA. I stora drag fann de att en persons IQ till 60 procent är ärftlig och att detta till stor del avgör var man hamnar i livet. Det som väckte mest uppståndelse var att forskarna kom fram till att IQ i genomsnitt skilde sig med 15 poäng mellan landets vita och svarta befolkning. Boken delade det intellektuella Amerika. På sina håll jämfördes forskarna med Darwin. På andra sidan skalan anklagades de för att bluffa sig fram för att dölja en deterministisk och rasistisk människosyn. Av hundra forskare som samma år inbjöds till ett upprop för att visa sitt stöd för att boken innehöll legitim forskning, skrev 52 under medan 48 avböjde. Boken finns som pdf här.

År 2006 gjorde forskarparet Richard Lynn och Tatu Vanhanen en metastudie, IQ and Global Inequality. Dessa professorer emeriti samlade in undersökningar från 113 länder och fann att en befolknings genomsnittliga begåvningsvärden vanligtvis hängde samman med dess välstånd. De hävdade också att intelligensen var medfödd och att nationell IQ är den viktigaste bestämningsfaktorn för BNP per capita. Det mest kontroversiella i deras studier var att den genomsnittliga begåvningsnivån i afrikanska länder söder om Sahara kunde ligga så lågt som runt 70 – 75 poäng för hela regionen. Mellanöstern och Nordafrika fick ett ungefärligt genomsnitt på 85 poäng, europeiska länder runt 100 (Sverige har sjunkit till 99). Östasiatiska länder som Hong Kong, Singapore, Sydkorea, Japan och Taiwan ligger i topp med 105-108 IQ-poäng. För fullständig tabell och karta, se här.

Studien har kritiserats för att vara ofullständig. Där det inte har varit möjligt att göra mätningar har forskarna gjort uppskattningar utifrån grannländernas förhållanden. Vissa data har också ansetts för gamla för att vara relevanta. Särskilt mätningarna från Afrika söder om Sahara har mött motstånd inom vissa delar av forskarvärlden, som poängterat att bland annat ökat näringsintag kan öka IQ.

Helmuth Nyborg, tidigare professor i utvecklingspsykologi vid Aarhus universitet, blev friad av dansk domstol från anklagelser för vetenskapligt bedrägeri, men uppmanades att lämna sin tjänst 2007, vilket till slut inte lyckades. Han hade hävdat att hans forskning stämde överens med Lynn/Vanhanens resultat och att upp till 80 procent av en människans potential ligger i generna. Han hade också påstått att om ett lands genomsnittliga IQ sjunker under 90 poäng så blir det omöjligt att upprätthålla demokrati. Därför fruktar han att massinvandringen kommer att leda till västerlandets undergång. Nyborg klandrar dock inte migranterna, utan politikerna. Se en intervju med Nyborg på YouTube här. Nyborg publicerade för bara en vecka sedan en debattartikel om detta i en dansk dagstidning som har sina rötter i motståndsrörelsen mot nazismen.

I boken The 10,000 Year Explosion (2009) tar Gregory Cochran och Henry Harpending, professorer i antropologi, upp frågan om hur ashkenazijudarna har fått världens högsta medel-IQ på 112 – 115. Det medför att de allra intelligentaste av dem är exceptionellt begåvade. Ashkenazi, som härstammar från tidiga medeltidens Rhenområde, är idag drygt 11 miljoner och lever mest i USA och Israel. I USA utgör de tre procent av befolkningen, men har vunnit 27 procent av landets Nobelpris. Bakgrunden är att de som minoritetsgrupp under flera århundraden tvingats att ta intellektuella arbeten som krävt hög verbal och matematisk förmåga (till exempel som bokhållare). Deras IQ har sedan skenat iväg under de två senaste århundradena eftersom evolutionen accelererar i tempo, hävdar författarna.

Den kanadensiske psykologiprofessorn och debattören Jordan Peterson tillhör dem som anser att jämförande IQ-forskning ger trovärdiga resultat. Han höjer samtidigt ett varningens finger och menar att vi inte får glömma bort att forskarna mäter medelvärden inom en grupp, vars individer har varierande intelligens. Dessutom är inte din intelligens ett kvitto på ditt människovärde. Goda mänskliga kvaliteter är inte samma sak som att vara smart. Se Jordan Peterson tala här (från 16:50).

Det är i princip bara alternativmedia och bloggar som tar upp IQ-frågan. Många gånger sker det dock i ett tonläge som lämnar en hel del övrigt att önska. Det finns dock undantag utanför den sfären. Bonniermagasinet KIT.se bröt mot den mediala normen när det för tre år sedan tog upp frågan ur en oväntad vinkel:

I flera stora studier har forskaren Amir Sariaslan försökt ta reda på exakt vad det är som gör att någon begår våldsbrott. Resultaten är banbrytande, ändå ger han upp nu. Ingen vill ändå höra på vad han har att säga. I en tidigare stor studie som han varit med att göra – den omfattade nästan två miljoner tvillingar och syskon – fann man att över 50 procent av kriminaliteten kunde hänvisas till ärftliga faktorer, och knappt 15 procent till den miljö syskonen och tvillingarna delade.

– Jag är så trött på dig och dina journalistkollegor, ni bara sväljer narrativet om att fattigdom och social utsatthet skulle orsaka brott utan att ifrågasätta vilka antaganden det bygger på. Inget har hänt de senaste 20 åren, och om ingen gör något kommer vi att stå och stampa på samma plats i 20 år till, säger Sariaslan.

En annan längre intervju med Sariaslan finns här.

Med cirka 10 000 nya beviljade uppehållstillstånd i månaden, hotet om en ny migrantvåg på väg och med tanke på att utomeuropéer föder fler barn än vad den svenskättade befolkningen gör, börjar tiden bli knapp att ta upp problemet offentligt. Detta går att göra utan att vara forskare. 2010 tog exempelvis den kände politikern och bankmannen Thilo Sarrazin upp genetiska skillnader mellan grupper i sin bästsäljare Deutschland Shafft Sich Ab, vilket bidrog till att Angela Merkel tvingades erkänna att mångkulturen var ett misslyckande. Samma år sände norsk public service-tv NRK programserien Hjernevask som gick igenom IQ och andra tabubelagda frågor med skarp men varsam hand. Ett avsnitt hette till och med ”Ras”. SVT ville emellertid inte köpa in de sju avsnitten medan programmakaren Harald Eia fick yttrandefrihetspris i Norge.

23 år senare frågar jag den pensionerade neuropsykologen Håkan Eriksson vad som har förändrats sedan han 1997 skrev DN Debattartikeln om svagbegåvade elever. Han har under tiden bland annat arbetat med barn som har bokstavsdiagnoser och skrivit flera läroböcker i neuropsykologi. Idag ser han pessimistiskt på den stora invandringen till Sverige under senare år.

– Massmedia ljög när de påstod att det skulle vara en fantastisk injektion med högutbildade människor från Mellanöstern och Afrika. Till stor del är de analfabeter och enligt våra mått utbildningshandikappade. Sedan tillkommer givetvis allting som de har gått igenom. Situationen har förvridits alldeles enormt.

* Utrikes bakgrund innebär utrikes födda plus hälften av dem som har en inrikes resp. utrikes född förälder.