MOHAMED OMAR: Doctor Who blev kvinna – publiken svek

KULTUR Rättvisekrigarna (social justice warriors eller sjw:s) lyckas inte hitta på egna figurer och berättelser som folk gillar. I stället kapar de sådant som redan finns och försöker göra det till verktyg för sin agenda. De är mer intresserade av hur de kan använda underhållning och kultur i politiskt syfte än av själva figurerna och berättelserna.

Jag har aldrig varit en stort fan av den brittiska science fictionserien Doctor Who. Men jag är förtjust i fezen. Mitt alter ego Antikalifen bär fez. Därför tittade jag på några avsnitt med den elfte doktorn. Han bar fez och sa: ”I wear a fez now, fezzes are cool.”

För er som inte är bekanta med serien så handlar den om en utomjordisk tidsresenär som kallas Doktorn. Den började sändas på BBC 1963 och sedan dess har doktorerna avlöst varandra. Han har porträtterats av inte mindre än tretton olika skådespelare.

Men jag kom aldrig in i serien, fast så många tjatade om dess kultstatus. Och strax efter att jag fått upp ögonen för den elfte doktorn, mellan 2010 och 2013, kapades serien av rättvisekrigarna. De gillar inte manliga hjältar, särskilt inte vita manliga hjältar. För vem vet, de kanske kan göra vita pojkar kaxiga? Och vita pojkar ska inte tro att de är något.

Vita pojkar ska känna skuld, skuld och åter skuld. Och skam.

2017 tog rättvisekrigarna tog över Doctor Who och förvandlade doktorn till en kvinna. De ville säkert att hon skulle vara rasifierad och blåhårig också, men nöjde sig med en vit kvinna. Ett steg i taget. Jodie Whittaker fick rollen.

Medierna applåderade. Äntligen skulle Doctor Who bli kvinna! Tyckare som förmodligen aldrig brytt sig ett dugg om Doctor Who blev plötsligt väldigt intresserade. För nu handlade det ju inte om en figur och en berättelse, utan om politik: att påverka människors värderingar. Wow, den första kvinnliga doktorn!

Var hen bra? Var hen dålig? Vem bryr sig! Om du bryr dig sådana petitesser är du förmodligen bara en sån där bakåtsträvande hatare som söker efter svepskäl att dissa ett framsteg i kampen för rättvisa.

”Det är mer än en ära att spela doktorn”, sade Jodie Whittaker i en intervju. ”Det innebär att jag får minnas alla jag var samtidigt som jag tar ett steg framåt och omfamnar allt som doktorn står för: hopp. Jag kan inte bärga mig, säger hon”.

Själv tappade jag intresset. Jag hade börjat gilla bilden av doktorn som excentrisk gentleman med tweedkavaj, fluga och fez. Fezens symbolik är mångtydig. Den kan symbolisera det mörka och hotfulla Orienten, som hos den återuppväckte trollkarlen Ardath Bey i filmen The Mummy (1932), men den kan också symbolisera det gemytliga, förbindliga och farbroderliga, som hos Herr Omar i Ture Sventon.

Denna gemytliga sida av fezens symbolik förknippas också med fezen när den bärs som rökhatt av västerländska gentlemän. I detta sammanhang förknippas den ofta med lärdom och excentricitet. Där finns också ett annat besläktat drag: det spexiga. Fezen som rekvisita i spex, varieté och cirkus, som till exempel hos komikern Tommy Cooper.

Det blir inte samma sak när en kvinna sätter på sig en fez. En kvinna med en fez är som en man i en klänning. Det kan vara kul, men det är en annan slags kul.

Men nu ska vi inte uppehålla oss vid fezens symbolik, även om det är en ”cool” hatt, som den elfte doktorn säger. Det viktiga är att den Doctor Who som fansen känner och älskar är en man, inte en kvinna. Och inte en hen heller.

Rättvisekrigarna har fått Doctor Who att handla om andra saker än Doctor Who.

Nu visar det sig att jag inte var den ende som tappade intresset när man gjorde om Doctor Who. Den har fått allt sämre tittarsiffror. Gång på gång bekräftas talesättet ”Get woke, go broke”*. Men rättvisekrigarna lär sig aldrig. För dem är det ett krig utan slut.

Det får inte finnas några lugna safe spaces för oss som är nöjda och belåtna med våra vita, manliga hjältar. Rättvisekrigarna ska in överallt.

YouTubern Jeremy Hambly, som använder signaturen ”The Quartering”, kommenterar Doctor Whos dåliga tittarsiffror i en ny video:

Rättvisekrigarna gör allting de sätter klorna i tråkigt och förutsägbart. NPC-memen, som jag skrev om 2018, är verkligen träffande. Vad är en NPC? I datorspel är det så att de figurer som styrs av spelare, alltså verkliga människor, kallas PC:er, det vill säga ”player characters” medan de figurer som styrs av datorn, alltså robotar mer eller mindre, kallas NPC:er ”non-player characters”.

Rättvisekrigare är som NPC:er som bara gör vad de är programmerade till. Trycker man den knappen får man det svaret, trycker man på den där knappen, får man det svaret.

De har sin inövade repertoar av mantran som de kör – mantran som låter kusligt lika de som beskrivs i Orwells dystopiska roman 1984. Men i stället för ”krig är fred” säger de ”mångfald är styrka”.

* ”Woke” betyder egentligen uppvaknad, men beskriver enligt Webster’s ordbok även en person som är ”medveten om och engagerad i viktiga frågor gällande ras och social rättvisa”.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar