OPINION Kulturminister Amanda Lind har bestämt att det ska inrättas en sanningskommission för att utreda och föreslå vederlag och kompensationer med anledning av de oförrätter som Sverige fram till för ett halvsekel sedan utsatt tornedalingarna för. Direktiv för denna kommission kommer till våren.

Vad tornedaling exakt betyder vet man inte alldeles säkert men det är ungefär folk som bor längs Torne älvs nedre lopp och talar meänkieli. Vissa benämner sig dock malmfältsbor eller kväner. Tornedalingarna är en av Sveriges fem nationella minoriteter. De andra är samer, sverigefinnar, romer och judar. Enligt lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska det allmänna, det vill säga stat och kommun, ha ”ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken”. Vidare ska det allmänna ”även i övrigt främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt.”

Sanningskommissionen som socialt koncept uppfanns i Sydafrika år 1996 efter avskaffandet av apartheid. Idén var att människor som förtryckts under den föregående regimen inför ett slags domstol skulle vittna om de besvär de orättmätigt utsatts för och att kommissionen sedan skulle fälla en sorts dom och eventuellt föreslå lämplig kompensation för de lidande parterna.
Nu ska alltså en motsvarande kommission tillsättas för att undersöka de brott som Sverige har utövat mot tornedalingarna. En sådan kommission har redan tillsatts avseende Sveriges brott mot samerna.

Någon domstol i vanlig mening är det inte fråga om. I en vanlig domstol är ett frikännande en levande möjlighet. Så är det inte här. Att Sverige begått skändligheter mot tornedalingarna är själva utgångspunkten. Syftet är att förstärka myten om det onda, vita, koloniala västerlandet som förtrycker ursprungsfolk. För det mesta har det varit fråga om förtryck av ursprungsfolk i avlägsna länder, men man tager vad man haver, finns det inga användbara ursprungsfolk på avstånd så får man använda sådana som finns på närmare håll.

Den som har drivit projektet att få igång sanningskommissioner är myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO), en liten men giftig medlem i det välfärdsindustriella komplexets familj av organisationer.

En myndighet består av ett antal för det mesta välutbildade och entusiastiska människor, i detta fall ungefär hundra stycken, som håller till på ett för det mesta trevligt kontor med kaffemaskiner och fruktskålar, i detta fall i Solna, och oftast tänker ut själva vad de ska göra för att uppfylla sitt normalt otydliga men politiskt korrekta uppdrag. Om det finns en myndighet som ska bekämpa diskriminering så måste dess första uppgift vara att hitta exempel på diskriminering som myndigheten kan åtgärda. Om myndigheten inte hittar några uppenbara exempel på diskriminering så får den konstruera, leta, uppfinna. Kanske har man kommit på någon metod i Kanada, ett erkänt politiskt korrekt land? FN har säkert något användbart perspektiv!

År 2016 fick DOs utvecklingsarbete ett genombrott. Då avhölls en internationell konferens i Umeå där Sveriges diskriminerade samers organisationer tillsammans med DO träffade diskrimineringsdetektiver från andra länder för att lära av deras framgångar. Det finns en rapport från detta möte som redan i inledningen visar att Sverige redan på förhand var dömt:

Sverige erkände samer som urfolk 1977. Det har dock sedan dess tagits få steg för att fullt ut erkänna och säkerställa samers rättigheter som urfolk och det finns allvarliga brister i hur Sverige respekterar samernas rättigheter som urfolk. Situationen för samer i dag präglas i stor utsträckning av historien och av den kolonisering och den statligt sanktionerade diskriminering som har följt i koloniseringens spår.

En underlig sak är att tesen om den svenska inre kolonialismen över huvud taget inte behöver bevisas. Den svenska kolonialismen bara finns. Inga belägg behövs, ingen säger emot. En som det verkar helt enig svensk stat har bestämt sig för att skapa denna berättelse om ett ont Sverige. Filminstitutet finansierar en i kulturkretsar upphöjd propagandafilm som heter Sameblod och anstränger sig för att få filmen spridd i svenska skolor för att skolbarn ska lära sig om det svenska samhällets inneboende ondska. Invandrarbarn i svenska skolor ska få lära sig att det svenska folk som öppnat sitt hem för dem och försörjer dem egentligen är ondskefulla kolonialherrar.

Svenskarnas ondska bestod inte i att tornedalingarna kedjades fast i sitt eget träck på stinkande fartyg under månadslånga transporter över Atlanten och ej heller att de piskades att utföra arbete för svenskarna utan i att samerna och tornedalingarna uppmuntrades – och ibland tvingades – att tala ett för dem främmande språk, nämligen svenska. Är engelskaundervisning i dagens svenska skolor ett slags förnedring? Är SFI förtryck?

Dessutom mättes samernas och tornedalingarnas näsor och skallar. Det gjorde inte ont. Själv blev jag beordrad att klä av mig naken och vägas och mätas exempelvis när jag mönstrade för lumpen. Vad är krisen? En tornedaling berättar i Studio 1 på radio att han på femtiotalet som straff för att han talat meänkieli i stället för svenska i skolan fick stå upp vid sin skolbänk i tio minuter. Stå upp i tio minuter, snacka om förnedring, förtryck och rashat! Själv fick jag fem slag med käpp i baken av lektor Einar Strand på Södra latin för någon ungefär lika allvarlig förseelse. DO, hörde du? Jag representerar Einar Strands gamla matematikelever och vi kräver upprättelse och kompensation! Vi är traumatiserade av övergreppen!

Det hela är mycket märkvärdigt. Samerna anser sig förfördelade av svenska staten. Svenska staten, representerad av DO, ingår en överenskommelse om att svenska staten ska brännmärkas. ”Sametinget och DO” beslutade ”att myndigheterna gemensamt ska arbeta med att verka för inrättandet av en oberoende sanningskommission om historiska skeenden och övergrepp på samer i Sverige”. Men jag då? Jag är ättling till de påstådda förövarna och den som i egenskap av vit man kommer att hållas ansvarig för de påstådda övergreppen och den som i egenskap av skattebetalare ska stå för den kompensation som samerna och den partiska staten eventuellt kommer överens om. Mina synpunkter behöver man inte bry sig om. Domen mot Sverige och därmed mot mig är redan klar. Det är som Stalins moskvarättegångar även om jag förhoppningsvis inte riskerar dödsstraff.

Tanken med Umeå-konferensen var att DO skulle ge samerna och andra minoritetsfolk hjälp på traven att sätta dit Sverige:

Syftet… var att deltagarna skulle ges möjlighet att ta del av internationella erfarenheter av sanningskommissioner och utveckla kunskap om hur sanningskommission som arbetssätt skulle kunna bidra i samisk-svensk kontext. Tanken var att öka förutsättningarna för samer att formulera eventuella krav på regering/riksdag att besluta om inrättandet av en sanningskommission.

Självklart är det svenska staten som ska finansiera arbetet med att avslöja och stämpla Sverige:

En sanningskommissions uppdrag och mandat bör också innehålla regeringens eller parlamentets åtagande att finansiera kommissionen…

Vad handlar det egentligen om? Pengar är förstås en del. Den kanadensiska sanningskommissionen dömde skattebetalarna att betala omkring 200 000 kronor vardera till 80 000 personer som gått i kanadensiska internatskolor för urfolksbarn. (Bra tips! För tornedalingar ordnade Sverige så kallade arbetsstugor där fattiga urfolksbarn fick utbildning, ersättning, mat och husrum. Det var förtryck.)

Men pengarna är nog inte det avgörande. Viktigare är att det välfärdsindustriella komplexet ansluter nya och trogna klientgrupper samt att sådana som jag ska skämmas över mig själv och min historia för att bli uppmjukad i hjärnan och mer benägen att hålla tyst och betala. Det kan också bli mycket jobb för offentliganställda psykologer och terapeuter. ”En av utmaningarna för sannings- och försoningskommissionen i Kanada var att hantera frågor om psykisk ohälsa och ta hand om de som lämnat vittnesmål.”

Vänta bara några år tills Diskrimineringsombudsmannen blir varm i kläderna och börjar lura på om det inte behövs sanningskommissioner för att ge upprättelse, psykologhjälp och ekonomisk gottgörelse till förtryckta invandrarbarn som av Sveriges kommuner inte får all sin undervisning på dari eller tigrinja vilket solklart är ett brott mot Sveriges egna utfästelser om mångkultur. Illgärningen pågår i detta nu!