MOHAMED OMAR: Nej, gangsterrappen är inte vår tids arbetarlitteratur

OPINION Litteraturkritikern Jenny Högström menar att gangsterrap kan ses som ”vår tids arbetarlitteratur”.

”Det utgår ju faktiskt från arbetet som sådant, kriminellt måhända, men för många kanske det enda alternativet som finns att tillgå när samhället inte har något annat att erbjuda”, säger hon.

Nonsens. Förortsgrabbarna i Sverige blir inte kriminella för att överleva. Alla ungdomar har tillgång till avgiftsfri skola och sjukvård. Biblioteken är avgiftsfria. Ja, det finns skolor och bibliotek även i de så kallade ”utanförskapsområdena”.

Vi har yrkesutbildningar på gymnasienivå som erbjuder rymliga och rena lokaler, verkstäder och all utrustning och material som behövs för att ungdomar ska kunna utbilda sig till rörmokare, svetsare, VVS-montör, elektriker med mera. De undervisas av bra lärare.

Det svenska samhället erbjuder massor av saker. Men om viljan att emot inte finns, spelar det ingen roll. Man säljer inte knark i Sverige för att överleva utan för att få status, kunna lyxkonsumera och uppleva spänning.

Gangsterrapparna har ingen som helst likhet med de gamla arbetarförfattarna. Arbetarlitteraturen skrevs ofta av författare med arbetarbakgrund och skildrade arbetarklassens levnadsvillkor. Många av dem var självlärda och de visade stor respekt för kunskap och bildning. Gangsterrappen skildrar en kriminell, ytlig bling bling-livsstil.

Det talas om att förbjuda gangsterrapp på fritidsgårdar. Bra förslag! Den skattefinansierade fritidsgården ska ju vara ett ställe där ungdomar kan vara trygga och erbjudas en meningsfull och konstruktiv fritid i stället för att dra runt och stöka och förstöra för hederliga medborgare.

Gangsterrappen är inte konstruktiv, den inspirerar varken till självförbättring eller samhällelig solidaritet. Den är snarare destruktiv och förhärligar en kriminell livsstil och ett dåligt förortsspråk.

Rapparna själva är inte sällan aktivt kriminella. Vi har till exempel Rinkebyrapparna Yasin Byn och Jaffar Byn, båda av somaliskt ursprung, som sitter inne för olika brott. I sina låtvideos sprider de hat mot polisen och romantiserar vapen, droger och en kriminell livsstil. De shoppar exklusiva märkeskläder, viftar med sedlar och gör dödshotsgester.

Via sociala medier når gangsterrapparna ut till tiotusentals ungdomar som ser upp till dem och imiterar deras värderingar och sätt att prata och klä sig. Rapparna behöver ingen draghjälp av skattefinansierade fritidsgårdar.

Det som skulle behövas – både på fritidsgården och på andra ställen – är en vuxenvärld som sätter ner foten, visar auktoritet och som återupprättar de goda idealens ställning i samhället.

Jenny Högströms jämförelse mellan gangsterrapp och svensk arbetarlitteratur är inget annat än en grov förolämpning mot svenska författare som Ivar-Lo Johansson, Harry Martinson, Jan Fridegård och andra.

BILD: 1) Arbetarförfattarna Rudolf Värnlund, Ivar Lo-Johansson och Eyvind Johnson besöker den äldre Gustav Hedenvind-Eriksson i Flysta utanför Stockholm i slutet av 1920-talet. 2) Gangsterrappare.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar