REPORTAGE Den förenklade bilden av president Trump är att han är de vita amerikanernas president och att han avskys av USA:s minoriteter. Så enkelt är det inte. Konservativa talar inför valet 2020 om ett politiskt uppvaknande bland minoritetsgrupper där många fått det ekonomiskt bättre under Trumps fyra år vid makten.

Katrina Pierson, afroamerikan och långvarig rådgivare till president Trump, hävdade för en tid sedan i dagstidningen Washington Examiner att Donald Trump åtnjöt stor respekt bland afroamerikaner innan han kom ut som presidentkandidat. I hans vänskapskrets ingick kändisar som boxningspromotorn Don King och människorättsledaren Jesse Jackson. Men när han drog igång valkampanjen 2016 krävde Demokraternas spelbok att han skulle stämplas som ”rasist”, och det slog rot bland många.

Det afroamerikanska stödet för Demokraterna har sina rötter i 30 talets depression. Fram till dess hade Demokraterna förknippats med stödet till sydstaterna och slaveriet under inbördeskriget. Den afroamerikanska rörelsen under Martin Luther Kings ledning ledde till den kända Civil Rights Act 1964. Demokraterna insåg då värdet av det politiska stödet från afroamerikanerna och kom under 1960- och 70-talen att driva frågor om federalt ansvar och bidrag. Men statliga lösningar och tillgång på bidrag förbättrade inte levnadsvillkoren för alla. Slummen i storstäderna, ofta styrda av Demokraterna, försvann inte utan tilltog. Senare har det identitetspolitiska budskapet blivit en stående komponent i demokratiska politikers valkampanjer. Det är också ett faktum att den alltmer progressiva vänster som vuxit fram till stor del består av vita akademiker (se uppställningen på de personer som vill bli demokraternas presidentkandidat 2020).

Men nu bubblar det fram en ny optimism bland USA:s minoriteter. Landet upplever under Trump en stark ekonomisk tillväxt, inte minst inom industrin. Arbetslösheten bland afroamerikaner ligger på 5,5 procent vilket är en rekordlåg nivå. Småföretagandet bland afroamerikaner växer. Fattigdomen är på den lägsta nivån sedan 2001 och sjönk förra året med 0,9 procent bland afroamerikaner. Dessutom har inkomsterna i den här gruppen ökat kraftigare än bland andra grupper.

Det här är en verklighet som inte kan sopas under mattan. Demokraterna har tidigare tagit de färgades röster för givna. Detta förändras när människor upplever att deras situation har förbättrats. Den tidigare stjärnspelaren inom amerikansk fotboll Jack Brewer, som deltog i valkampanjen för Barack Obama men som nu stödjer Donald Trump, sammanfattade det på följande sätt: ”Jag kommer att stödja den politiker som verkligen driver en politik som gör livet bättre för min unga son och min unga dotter, istället för den som enbart lovar – som tyvärr demokraterna har gjort för vårt samhälle i flera år.”

Nya aktivister har kommit fram och bland dem finns Candace Owens, en begåvad afroamerikansk ledare och tidigare demokrat som gjort stort avtryck på den politiska scenen. Under ett kongressförhör i Washington 2019 klargjorde Owens att om hon var tvungen att skriva en lista på de 100 viktigaste prioriteringarna bland afroamerikaner skulle vit nationalism inte hamna på den listan. Däremot skulle hon ta med den sociala miljö som är fientlig gentemot män och som inte inspirerar till maskulint ansvarstagande i barnfamiljen. Ett annat ämne hon tog upp var den brottslighet som färgade utövar mot färgade. Hon avslutade med att hävda att anledningen till att den demokratstyrda kongressen ville förhöra sig om färgades situation var att det snart är valår och att det är viktigt för Demokraterna att dra fram rasistkortet.

Den kände rapparen Kanye West utryckte liknande åsikter under en gudstjänst i Salt Lake City med cirka 1000 personer närvarande: ”De försöker klargöra för mig att det är på grund av min hudfärg som jag ska välja president.” Han imiterade de som kritiserar honom och sa: ”Du är svart, så du kan inte gilla Trump.” Sedan förklarade han för sin publik: ”Jag har aldrig fattat ett beslut baserat bara på min hudfärg. Den förväntan är en form av slaveri. Mentalt slaveri.”

I oktober 2019 lanserade Trump arbetsgruppen ”Black Voices for Trump” i Atlanta. I invigningstalet sa presidenten till flera hundra afroamerikanska supportrar: ”Det demokratiska partiet lämnade dig redan för länge sedan.” Och tillade: ”Om du inte vill att vänsterextremister ska fatta dagliga beslut som påverkar din tillvaro säger vi välkommen till det republikanska partiet.”

Enligt uppgifter från USA Today fick Trump 28 procent av latinorösterna i valet 2016, vilket får ses som ett i sammanhanget ganska bra resultat. De spansktalande väljarna blir en allt viktigare minoritetsgrupp i USA. Det är en ung befolkning med en kraftig ökning av nya väljare och de är väl representerade i politiska viktiga delstater som Colorado, Nevada och Florida. Arbetslösheten bland de spanskättade har sjunkit från 5,8 procent 2016 till 4,2 procent i december 2019.

Enligt Pew Research Center kommer uppskattningsvis 32 miljoner spansk-latinska amerikaner vara röstberättigade i valet 2020, vilket blir något fler än de 30 miljonerna afroamerikaner. Demokraterna verkar tänka att den spansk-latinska gruppens väljare är en monolitisk grupp. Men här bör man veta att de som kallas ”hispanic” har sitt ursprung hos spanska immigranter, medan ”latino” är benämningen på de spansktalande grupper som har sina rötter i Latinamerika. Enligt Pew förväntas gruppen ”latinos” utgöra cirka 13 procent av väljarna år 2020. Demokraterna verkar tänka att det är av politisk betydelse att stödja den olagliga invandringen från Latinamerika för att försäkra sig om de spansktalandes röster. Men att ett stort antal amerikaner har spanska efternamn är ingen garanti för att de identifierar sig med de illegala immigranterna. De kan ha samma önskan att bo i trygga samhällen som andra amerikaner vilket förklarar varför många av dem stödjer Trumps strävan att motarbeta den illegala immigrationen och den kriminalitet som till viss del följer i spåren av den.

Trots de positiva ekonomiska siffrorna och den anmärkningsvärt låga arbetslösheten kommer kampanjen knappast att vara lätt. Demokraterna och den organiserade vänstern kommer att fortsätta leta öppningar. Försöket att ställa Trump inför riksrätt visar hur starka motsättningarna är.

Trumps trumfkort är naturligtvis den starka ekonomin. Efter fyra år vid makten kan han förmedla ett positivt budskap om ekonomiska förbättringar för alla samtidigt som det blir allt svårare att med trovärdighet hävda att han inte är alla amerikaners president.

Per Rålamb är bosatt i USA sedan 1980. Han har en masterexamen i statskunskap från Villanova University. Han arbetar inom internationell logistik och handel med speciellt fokus på amerikanska import- och exportlagar.