OPINION Vänsterpartiet är ett av de partier som ökar mest just nu. Det kan egentligen bara förstås på två sätt. Antingen är människor mer lättlurade än man tror – eller så har det blivit allt mer populärt att vurma för tyranni och våld.

Jag vill helst tro att det handlar om det förstnämnda. Det är trots allt en något mindre deprimerande tanke att människor är naiva och lättlurade, än att de faktiskt gillar ett parti som står på de kriminella plågoandarnas sida mot de försvarslösa. För det är nämligen vad Vänsterpartiet gör när de ständigt står på barrikaderna för att försvara grovt kriminella.

Allt eftersom brottsligheten ökat och dessutom tagit sig uttryck i nya typer av brott som hittills varit mycket ovanliga i Sverige – grova gruppvåldtäkter, förnedringsrån, våld mot barn och så vidare – blir Vänsterpartiets oförmåga att känna empati med utsatta grupper allt tydligare. Varenda gång någon blir svårt misshandlad, våldtagen, rånad och förnedrad står vänstern där, med knutna nävar, redo att försvara gärningsmännen, redo att skrika sig hesa för tyrannernas väl.

Offren har dock inget nämnvärt människovärde för den skrikande hopen. De fyller möjligen en viss funktion som katalysatorer för gärningsmännens offerroller, men det är också allt. Det är därför vi ständigt hör samma trams om att hårdare straff inte löser problemet med kriminalitet. Hårdare straff löser nämligen bara offrens behov av rättvisa och det är fullkomligt betydelselöst för politiker och andra makthavare som, på ren svenska, skiter fullkomligt i människor som blir utsatta för brott.

Undantag finns förstås. Vänsterpartiet vill nämligen ha hårdare straff för kvinnohat och sexism. Medan hårdare straff är jättejättedumt när ett gäng kriminella rånar och pissar på en ung pojke så är det jättejättebra när en man hatar kvinnor eller beter sig ”sexistiskt” i största allmänhet. Konsekvent tänkande står inte högt i kurs hos Vänsterpartiet, det är en sak som är säker.

Det är dock inte bara Vänsterpartiet som har tappat sin moraliska kompass, samma brist på empati finns även i andra partier och, inte minst, i medierna. Det är därför Tomas Bodström kan sitta i TV och mästrande dra den uttjatade valsen om att hårda straff inte löser några problem. För en vals är just vad det är. Hårdare straff löser nämligen en väldig massa problem – för offren. Hårdare straff signalerar att samhället står på offrens sida, att beslutsfattarna tar oskyldiga människors utsatthet på allvar och att det kostar att tyrannisera samhället. Den som anser att detta är fel har faktiskt allvarliga problem med sin empatiförmåga.

Nyligen kunde vi läsa en krönika av Linda Skugge i Aftonbladet, där hon hävdade att ”barnen som rånar förlåter oss aldrig”. Rubriken är givetvis vald i syfte att provocera de hopplösa svennar som fortfarande är gammalmodiga nog att känna mer empati med sönderslagna barn, våldtagna unga flickor och förnedrade unga män än med gärningsmännen. Naturligtvis hoppas också Aftonbladets redaktör på en rad missnöjda kommentarer, så att de kan förfasa sig över svennarnas intolerans: ”Titta bara så mycket HAAAAAT vi får utstå från alla dessa högerextremister och rasister! Det var så här det började på 30-talet!” Därefter blir det nya krönikor på samma tema, där kriminella tyranner målas upp som offer och där de verkliga offren glöms bort.

Skugges krönika är ungefär som man kan ana sig till av rubriken. Barnen som rånar har övergetts av samhället. Det är samhällets fel att kriminella pissar sina offer i munnen. Nu måste vi visa dem att vi bryr oss, är nyfikna på dem, att vi vill ha ett öppet samhälle, att vi inte dömer dem. Det är hjärtans rart och gulligt, helt enkelt. En sån där krönika som det går tretton på dussinet av numera.

Men medan politiker och krönikörer fortsätter att ösa ömhet och empati över tyrannerna blir alltfler utsatta för deras våld. Frågan är vad som händer när bägaren rinner över och de utsatta slår tillbaka. Kommer dagens våldsvurmare att inta samma ömsinta attityd mot brottslingar även när det är de tidigare offren som väljer att bli gärningsmän – eller kommer de då att byta fot och kräva hårdare tag?