OPINION Först tänkte jag att det är under min värdighet – och ett slöseri med eventuella läsares tid – att kommentera en sådan här strunthändelse men sedan ändrade jag mig. Det handlar om statsmedia, alltså de radio- och tevekanaler som ägs av staten och som gärna uppträder under artistnamnet public service.

Händelsen var att sverigedemokraterna i riksdagens kulturutskott ville kalla in cheferna för public service-bolagen för att diskutera några program som sverigedemokraterna ansåg hade varit partiska. Morgonstudion hade exempelvis diskuterat ”ungdomsrånen med ett mycket ensidigt perspektiv”.

Jag gjorde några lama och misslyckade försök att hitta programmet för att ta reda på vad som faktiskt hade sagts just den här gången. Men jag behöver egentligen inte veta eftersom jag sett eller hört så många program med synnerligen ensidiga perspektiv i statsmedia att jag har svårt att tro att kulturutskottets sverigedemokrater var i ogjort väder. Cheferna för public service-bolagen kallades naturligtvis inte till kulturutskottet.

Lite sköt sig nog sverigedemokraterna i foten ty att mediecheferna inte inställde sig hos utskottet på förhör kunde tolkas som bevis på deras envisa oberoende av statsmakten.

I vilket fall som helst gick public service och flera andra politiskt korrekta media till motattack. De hängde upp sig på formfrågan, inte på sakfrågan. ”Det är en gräns som har passerats, när man vill kalla publicister direkt till riksdagen för att stå till svars för en enskild publicering”, sa SVT:s vd Hanna Stjärne. Tevebolaget plockade också fram två medieforskare som bjäbbigt förklarade att politiker inte ska ”lägga sig i ett enskilt medieinnehåll”. Forskarna tyckte att hela var ”nästan lite diktatorfasoner”. Om sverigedemokraterna hade några synpunkter kunde de vända sig till Granskningsnämnden.

Både VD:n och forskarna har förstås rätt i formfrågan. Det finns en specialdomstol, Granskningsnämnden, som lyder under Myndigheten för press, radio och tv (staten ska alltså granska sina egna mediabolag). Ledamöterna är utsedda av regeringen. Problemet med detta rättsmedel är att det normalt inte fäller. Jag kollade nämndens senaste femton ärenden och hittade bara en fällning.

Men vad med sakfrågan, de faktiskt vinklade programmen som kommer från statsmedia? Jag säger inte att alla program är vinklade. Hederliga, sökande journalister förekommer. Men man måste ha dålig syn eller hörsel för att inte upptäcka en allmänt PK-istiskt vinklad attityd i de program som visas.

Då säger en sådan bedömare som Peter Wolodarski anser ”att hotet mot SVT och SR är på riktigt”:

Alla ”vet ju” att journalisterna är miljöpartister eller kommunister. Alla ”vet ju” att ”Rapport”, ”Dagens Eko” och ”Agenda” gynnar de rödgröna. Alla ”vet ju” att de flesta människor tappat sitt förtroende för SVT och SR.

Jag är en av dem som ”vet” i bemärkelsen känner mig rimligt övertygad om att det ligger till som Wolodarski beskriver. Har jag fel? Wolodarski menar att han har vägande motbevis och anför SOM-institutets förtroendemätningar som ”fortfarande, trots de intensiva kampanjerna mot public service, visar på ett mycket stort förtroende för SVT och SR i breda folkgrupper”.

Då tittar vi på tabell 12 i mätningen. Där framgår att 31 procent har ”mycket stort förtroende” för SVT, 41 procent har ”ganska stort förtroende” och resten mindre. Men vad betyder det? Jag skulle själv ha röstat ”ganska stort förtroende” även om jag ofta blir så upprörd över statstelevisionens ensidighet och vinklingar att jag lämnar tevesoffan. Men jag har ändå ganska stort förtroende eftersom jag vet i vilken liga SVT spelar tillsammans med Aftonbladet, Dagens Nyheter, Samhällsnytt och Sputnik News. Jag har lärt mig på vilka områden och på vilka sätt SVT vinklar nyheterna och jag kalibrerar för det. Men om bolaget rapporterar om en sprängning nästgårds på Oxenstiernsgatan så tror jag att det är sant även om jag kan misstro eventuella förklaringar.

Jag tror också att bolagets intervjuer med justitieminister Morgan Johansson är genuina och inte falsarier med datakonstruerade munrörelser och fejkat tal vilket man annars hade kunnat tro. Kan statsministern verkligen ha sagt att förnedringsvåldet beror på skattesänkningar eller att droghandeln beror på knarkande brats i Djursholm? Ja, om SVT rapporterat så är det sant. SVT är ungefär som Fox News, man kan lita på kanalen om man bara kommer ihåg var den har sina preferenser.

Av tabell 14 framgår partisympatierna hos dem som har olika grad av förtroende för Sveriges Television. Om man antar att alla människor resonerar som jag och alltså korrigerar bedömningen efter omständigheterna så är det inte så mycket de absoluta talen som spelar roll utan rangordningen. Vilka litar mest på bolaget och vilka litar minst? Så här många procent har mycket stort eller ganska stort förtroende:

Mp	89
C	86
V	84
S	80
Kd	79
L	78
M	73
Sd	48

Att tevebolaget vinner uppskattning i proportion till folks grad av politisk korrekthet är knappast ett tecken på opartiskhet.