OPINION Jag tror att det flesta människor tänker emotionellt därför att de vill ha åsikter som låter bra, som stämmer överens med deras självbild och står i samklang med den närmaste omgivningens värderingar. Att åsikterna ska vara omhändertagande, falla i god jord inom såväl den egna gruppen som i offentligheten, är ett kvinnligt förhållningssätt som har tagit kommandot i vårt postmodernistiska samhälle.

En oönskad konsekvens av självständigt och logiskt tänkande är att man kan komma fram till åsikter som man helst inte skulle vilja ha. En sådan åsikt som drabbat mig är att jag alltmer tycker att den kvinnoempatiska konsensusmentaliteten är direkt samhällsfarlig.

Jag tror att särskilt de unga kvinnorna håller på med att sänka vår civilisation. Om kvinnor mellan 18-29 år får som de vill, skulle enligt Novus opinionsundersökning i februari i år, v+c+mp få nästan hälften av rösterna. Lägger man till unga kvinnors röster på s, så blir det ett stöd med två tredjedelar till migrationsvurmande partier som inte gjort avbön eller som ”inte såg det komma”. Så här har det varit länge: Svenska Dagbladet gjorde en liknande undersökning inför senaste valet. Då fick v+c+mp+fi klar parlamentarisk majoritet bland kvinnor i samma åldersgrupp.

Mätresultaten innebär att unga kvinnor fortsätter att rösta för massinvandring och mångkultur. Detta trots att alla samhällsförstörande konsekvenser alltmer börjar komma fram i offentligheten, nu när main stream media inte kan mörka och vinkla hur mycket som helst. Exempelvis vet allt fler att den stora demografiska förändringen av vårt land pågår och därmed också att klankulturers och att en viss religions kvinnosyn vinner mark. Konsekvensen blir också en fortsatt nedmontering av den offentliga sektorn samt ökade försörjningsbördor vad gäller nyanlända och personer boende i så kallade utanförskapsområden och parallellsamhällen. Som ytterligare en följd av detta: ökad grov gängkriminalitet, som inte kan grillas bort av någon dialogpolis. Listan kan göras lång.

Det tycks inte finnas någon politisk vilja att ändra på det ständigt inkommande inflödet av utomeuropeiska migranter från våldsamma och/eller dysfunktionella länder. Sverige fortsätter att rulla på i oförminskad takt med totalt 10 000 beviljade uppehållstillstånd per månad. Trots allt tal om ”EU:s miniminivå” beviljade Sverige under förra året totalt sett lika många uppehållstillstånd som vad övriga Norden gjorde tillsammans, och dubbelt så många vad gäller asyl, vilket jag nyligen skrivit om här.

Hur kommer det sig att den postmoderniska, intersektionella och statsbärande feminismen (vår regering anser sig ju vara den första av den sorten i världen) har påverkat unga kvinnors sinnen så djupt att de i stort sett tar avstånd från det välfärdssamhälle som de själva har fått privilegiet att leva i? Vill de unga kvinnorna verkligen att de själva och deras barn ska leva i ett sådant fattigt och farligt samhälle som de själva röstar fram? Detta bakom fasaden av jämställdhet, feminism, antirasism och klimat. Verkligheten är dessvärre en helt annan. Ungefär som den skillnad mellan kommunism i teori och praktik som vänstern aldrig tycktes förstå när den var som mest aktivistisk på sjuttiotalet.

Jag undrar ofta varifrån feministers och postmodernisters totala brist på uppskattning mot det så kallade patriarkatet kommer ifrån. De verkar inte känna ett uns tacksamhet inför vad den västerländska civilisationen har givit dem i fråga om välfärd. Vem har uppfunnit elektriciteten, aerodynamiken, bilen, vattenreningen, antibiotikan och nästan alla andra välfärdsbärande skapelser som gör att vi (ännu) lever i ett välstånd som aldrig förr i mänskligheten historia? Är inte detta resultat av (några förhållandevis få) mäns skarpa logiska och innovativa tänkande en välsignelse för oss alla?

Självklart är unga kvinnors partisympatier inte en heltäckande förklaring till att Sverige går en svår framtid till mötes. Men det är en underskattad, sällan diskuterad och närmast tabubelagd aspekt av helheten. Jag passar samtidigt på att sända en tanke av tacksamhet till alla de självständigt tänkande kvinnor som är en källa till ständig inspiration.

BILD: Tjejer på Pridefestivalen i Stockholm.