IDÉ OCH KULTUR Det pågår en intensiv debatt om de möjliga orsakerna till att just Sverige drabbats av en våldsam och samhällsfarlig gängkriminalitet. Trots att ingen längre förnekar kopplingen till invandringen vägrar man fortfarande se invandringen som den avgörande orsaken. Men vem bryr sig om specifika orsaker när det räcker att se de avgörande sambanden? Blott Sverige svensk invandring och svensk gängkriminalitet har.

Få personer förnekar idag att det finns en koppling mellan immigration och gängkriminalitet. Det är inte mödan värt längre att försöka dölja att det är invandrare som står för denna brottslighet. Men skam den som ger sig. Förnekandet har gått in i en ny fas: nu är det sant att det är invandrare som är gängkriminella, men det är inte sant att gängkriminaliteten beror på invandringen.

Förenklade orsakssamband tycker vi alltså inte om i Sverige. Åtminstone inte om de pekar i fel riktning. Då blir de nämligen ”populistiska”. Och då ska vi inte lita på omdöme och förnuft längre utan på den så subtila och fördjupande vetenskapen. Det står alltid någon forskare i kulisserna och väntar på att få visa hur komplicerad verkligheten egentligen är. Vi är seriösa människor i Sverige och vi ska hålla oss till vad forskningen visar och mest av allt brukar den visa hur lite vi egentligen vet. Därför beror aldrig gängkriminaliteten på invandringen utan på mer subtila fenomen som frånvaron av vuxna, bostadssegregationen, narkotikapolitiken, neddragningarna i välfärden, bristerna i skolan och socialtjänsten, vår okunskap om klan- och hederskultur, islamofobin, stigmatiseringen av invandrarungdomar och snart kanske rent av klimatkrisen.

Jag skulle kunna hänvisa till hur många artiklar som helst ur svensk dagspress, men även från forskarvärlden där ovannämnda fenomen framställs som möjliga bakomliggande orsaker till gängkriminaliteten. Ett aktuellt exempel gavs i en debattartikel i Expressen 20 februari där polisen Nadim Ghazale skrev att det är meningslöst att diskutera etnicitet (och därmed invandring) när vi pratar om gängen i förorterna just för att det är så många andra faktorer som också spelar in:

”Diverse problem hos föräldrarna, alkohol, dålig impulskontroll, kriminalitet i familjen, droger, ilska, normbrytande beteende, bristfällig skolgång, empatistörningar, fattigdom osv.”

I någon mening stämmer detta naturligtvis. Alla invandrare blir inte kriminella och det går säkert att urskilja faktorer som gör att vissa blir det och andra inte. Men resonemanget är ändå fullständigt uppåt väggarna eftersom inget av det som här framställs som direkta orsaker till den invandrardominerade gängbrottsligheten hade blivit orsak till någon gängbrottslighet om vi inte hade haft den omfattande invandringen. Vi hade alkoholism och trasiga familjer och Gud vet vad för elände i Sverige även före invandringen. Och vi kommer alltid att ha alkoholism och social utslagning. Alla länder har alkoholism och social utslagning. Men alla länder har inte Sveriges invandring och Sveriges gängkriminalitet.

Men resonemanget blir också märkligt av den anledningen att invandringens kritiker aldrig har sagt något annat än att invandringen skulle skapa en mängd problem som i ett andra led bjuder in till brottslighet. Naturligtvis skulle vi få hit en mängd människor som känner sig rotlösa, vilsna och alienerade.

Naturligtvis skulle skolan få problem. Naturligtvis skulle socialtjänsten inte räcka till. Naturligtvis skulle polis och rättssystem sta handfallna när vi fick hit människor från betydligt mer primitiva kulturer. Vem har någonsin sagt något annat? Allt går ungefär som de värsta olyckskorparna har förutsagt. Brottsligheten är bara en del i allt detta.

Ett annat problem med det fokus som läggs i debatten på specifika orsaker är att dessa orsaker aldrig kommer kunna fastställas eller på något sätt åtgärdas. Samhällsvetenskapliga forskare drivs ofta av ett ideologiskt patos som gör att de söker orsaker i en viss riktning. Två specialister med olika ideologiska övertygelser kommer därför kunna vara helt oense om vilka orsaker som skapar asocialitet och brottslighet. Samhällsrelaterade vetenskaper är också behäftade med det eviga problemet att de, likt alla andra vetenskaper, är begränsade i sina perspektiv och provisoriska i sitt vetande. Om samhällsvetenskap hade varit en exakt vetenskap hade vi kunnat utrota brottsligheten för länge sedan precis som vi med hjälp av en sant vetenskaplig pedagogik hade kunnat skapa ett felfritt undervisningssystem.

Men hur ska vi göra då? Ja vad sägs om att lämna de specifika orsakerna därhän och istället se de enkla sambanden? Hur svårt var det att förutse att gängkriminalitet och andra asociala fenomen skulle komma som ett brev på posten om vi tog hit stora mängder människor från primitiva och odemokratiska kulturer? Hur många som helst har varnat för att detta skulle hända. Om människor flyr från kulturer som om och om igen skapar auktoritära och våldsbenägna samhällen kommer de rimligtvis att ta en ansenlig mängd av sina problem med sig. Det fanns anledning att misstänka att det skulle bli så och så har det blivit. Vad det beror på exakt är jag personligen ganska ointresserad av. Och vi hade faktiskt inget behov av att veta det för att kunna undvika den utveckling vi nu har fått.

Richard Sörman är redaktör för Det Goda Samhällets avdelning Idé och kultur