ANDERS LEION: Effektiva, inhägnade områden

OPINION Som Anna Dahlberg i Expressen har konstaterat finns det redan planer på att bygga inhägnade bostadsområden i landet, för att de boende därigenom skall skyddas. Detta är något som tidigare kraftfullt fördömts som socialt ansvarslöst: Hur skulle landet komma att se ut om alla bara tänkte på sig själva? Dessa invändningar verkar inte längre komma med automatik.

Förklaringen till denna tystnad och därmed eftergift från de socialt medkännande och ansvarstagande, det vill säga från PK-eliten, är inte svår att finna. Också de, deras makar, deras barn och barnbarn hotas nu av att bli klubbade, stuckna, sprängda och skjutna. En viss eftertanke verkar ha spritt sig i dessa kretsar. Och som Anna Dahlberg konstaterar, fler och fler inhägnade områden kommer att byggas. Detta är alltså förståeligt – men dumt.

Tänk hur många tiotusentals sådana staket, murar, barriärer och fästningsvallar av trä, betong, stål och makadam som kommer att behöva byggas! Och detta helt i onödan.

Man skall naturligtvis göra tvärtom. De områden som utgör bas för de med knivar, knogjärn, stålrör, skjutvapen och sprängmedel beväpnade, socialt utagerande ungdomarna skall naturligtvis istället inhägnas. Det rör sig kanske om ett sextio-sjuttiotal områden. Dessa barriärer kan göras mycket höga och ogenomträngliga och ändå tillsammans bara kosta en bråkdel av det alternativ som nu börjar ta form: många små inhägnade områden spridda över hela kartan som små korn från ett kilo ris.

Denna lösning erbjuder också många andra fördelar. Dessa områden styrs i hög grad av myndigheter som Sveriges riksdag och dess underställda instanser inte har något inflytande över. Istället för att vägra erkänna detta faktum, är det bättre att acceptera det man ändå inte kan ändra på och utifrån denna realism utforma samvaron mellan dessa inhägnade områdens invånare och befolkningen på resten av Sveriges yta.

Men med denna autonomi följer också att befolkningen i dessa enklaver får ansvar för sin vardag. De får beskattningsrätt men också skyldighet att stå för sina egna kostnader. De får sitt redan nu faktiska våldsmonopol erkänt men också ansvar för den därmed följande rättsskipningen, i alla led. Det bör inte möta några större svårigheter eftersom våldsutövandet inom områdena redan nu styrs, sägs det, av sharialagar.

Den stora vinsten är ändå att med detta självstyre och det därpå följande ansvaret kan inte gettobefolkningen hota och pressa till sig förmåner från majoritetsbefolkningen. Till de inhägnade områdena går endast välbevakade ingångar, vid vilka både svensk och shariapolis granskar in- och utpasserande. Av praktiska skäl bör också inrikespass införas. Det kommer att bli en mycket lugnare tillvaro för svenskarna – men också för gettoinnevånarna. De senare får visserligen vänja sig vid att möjligheterna till utpressning mot svenskarna försvinner. Vill de skita på golvet för att pressa till sig förmåner av någon annan, får de gärna göra det – men de får själva torka upp efter sig.

Men är inte detta ett slags apartheid? Jo. Det finns dock en väsentlig skillnad. Vistelsen inne i gettona är frivillig. De som inte vill bo där skall kunna bo utanför, i vanliga områden, men först efter att ha förklarat sig villig att följa svenska lagar och regler. Det införs alltså ett nytt, strängare medborgarskap. Men missköter man sig blir det återgång till det inhägnade området, med därpå följande tvång att förklara sig inför dess myndigheter.

Detta kommer väl ändå inte att ske? Nej, tyvärr. Så modiga och framsynta politiker har vi inte. Utvecklingen kommer därför bli en fortsättning på den vi redan nu har, med fortsatt våldsutveckling och fortsatt utpressning mot svenskarna – skolorna i gettona kommer att kosta ännu mer utan att kunna leverera bättre resultat. Och den svenska kartan kommer att bli risgrynsprickig av alla inhägnade områden i vilka ängsliga svenskar försöker skydda sig.

Anders Leion