IDÉ OCH KULTUR Enligt SAS beryktade reklamfilm finns det inget ursprungligt i vår skandinaviska och svenska identitet. Men vilka är vi svenskar då? Med vilken rätt tillåter sig SAS att ta ifrån oss vår nationella särart? Och med vilken rätt pekar somliga ut alla dem som reagerat som högerextrema? Paula Ternström undrar om någon vill ta ifrån henne hennes identitet och känner att lusten till motstånd börjar vakna.

“What is truly Scandinavian? Absolutely nothing”

”Vad är skandinaviskt?” frågar en kvinnlig dystopisk berättarröst. ”Absolut ingenting.”

Budskapet träffar rakt in i mitt hjärta och det svider till. Vad menar SAS? Att jag inte finns? Att jag inte är någon? Att jag inte har någon identitet? Om jag inte är skandinav eller svensk, vem är jag då? Det är som att bli utplånad.

Det verkar vara en trend att klä av svenskar och skandinaver vår identitet. Hade någon kommit på kommit på tanken att tala om att det inte finns någon fransk kultur hade det blivit världskrig. Eller samisk kultur. Eller kurdisk. Den skandinaviska kulturen verkar vara under attack. Och varför yra om någon tysk midsommarstång som tyskarna inte ens själva känner till?

Det skandinaviska sitter djupare än så. Den sitter i berättelsen om oss själva. Berättelsen om våra förfäder. Berättelsen i marken, i jorden, i doften av skog. Hur vi behandlar varandra, våra husdjur. Hur vi känner tillit till varandra. Hur vi respekterar varandra. Vår mentalitet och personlighet på gott och ont. För visst har vi alla hört uttrycket ”så typiskt svenskt” menat som en förolämpning eller så ”osvenskt”, ofta då menat som en komplimang. Eller det spanska uttrycket ”hacerse el sueco” (att göra en svensk) som antyder ”det svenska” förhållningssättet att spela dum. Ska det inte få finnas? Osynliggörande är en kraftfull härskarteknik. Syns man inte finns man inte.

Vad är då poängen med att klä av oss vår identitet? Det bottnar i en mångkulturell politisk idé som tycks gå överstyr. En idé om att majoritetsbefolkningen får maka på sig eller ännu hellre utraderas. Om femtio år lär vi vara i minoritet. Kanske får vi minoritetsstatus? Fan tro’t. Det är som en farsot. Det svenska ska städas bort. I denna trend och iver lägger sig SAS platt på mångkulturens altare och kastar de gamla skandinaviska kärnvärdena överbord. För visst vet vi alla vad vi förknippar SAS med? Det svala, vita, återhållna, rena, trygga, tråkiga, torra, pålitliga, blonda, långa, vackra, kalla och det starka bryggkaffet. Och med vår nationalhjälte Jan Carlzon vid rodret när det begav sig. Han som charmade alla och fick flygen att gå. Det var tider. Nu ska passagerarna uppfostras till att bli anonyma världsmedborgare.

Man kan fråga sig hur marknadsavdelningen på SAS tänker (om de nu gör det). Redan på psykologins grundkurs på universitetet får man läsa om falsk konsensus-effekt. Det är när någon tror att deras åsikt delas av majoriteten och när information som inte stämmer överens med personens egen uppfattning ignoreras. Hur kunde marknadsavdelningen missa att reaktionerna skulle bli så starka? Människor är ledsna, upprörda och vill sluta flyga med SAS. Reklambyrån i Köpenhamn har blivit bombhotad och #BoycottSAS har fått stor spridning.

Vad SAS marknadsavdelning inte förstått är att de trampat på de skandinaviska folkens hjärtan. Filmens budskap, att det inte finns något skandinaviskt, gör oss identitetslösa. Och då vaknar människor. Ingen vill bli utplånad. Inte ens den snälle svensken som öppnat sitt hjärta för hela världen och bjudit till. Teamet på SAS verkar heller ingenting veta om krishantering. Där det finns tre tydliga hållpunkter: 1. Erkänn ditt misstag; 2. Be om ursäkt; 3. Indikera en lösning. SAS gör alla fel. Man kan man tro att SAS bildat ett politiskt parti och nu gör propagandafilmer.

Eller är det så att marknadsavdelningen har infiltrerats av sabotörer i en hårt konkurrensutsatt bransch? För vem vill flyga med SAS efter detta? SAS skriver på sin hemsida:

Vi på SAS är stolta över vårt skandinaviska ursprung och de värderingar som präglar våra öppna, jämställda och demokratiska samhällen. När vi tittar på mönstret och antalet reaktioner på vår film finns det anledning att misstänka en attack och att vår kampanj har blivit kidnappad. Vi vill inte riskera att bli en plattform för någon annans värderingar, som vi inte står för.

En attack? Kidnappad av vem då? Av ”högerextrema krafter”? Skulle jag vara högerextrem? För att jag vill behålla min identitet? Är inte det djupt mänskligt? Min motståndsidentitet börjar vakna.

BILD: Nils Holgersson flyger över Sverige.