OPINION Den 9 februari skrev Patrik Engellau om de amerikanske grundlagsfäderna att:

”En av deras främsta slutsatser var att demokratin, alltså folkets rätt att välja sina härskare, var behäftad med den inbyggda risken att härskarna i eget intresse skulle ta över makt från sina uppdragsgivare.”

Grundlagsfäderna tog sin inspiration från antiken. Den romerska republikens undergång och uppkomsten av kejsardömet förklarar varför detta kan ske, varför folket låter det ske.

Så länge Rom var någorlunda litet kunde krig föras av amatörer, både generaler och soldater var bönder som gick hem när jordbruket krävde det. Allteftersom imperiet växte var detta omöjligt. Republiken måste ha en stående armé, som kunde utkämpa långvariga krig. Armén professionaliserades. Generaler och fotfolk fick långa engagemang, soldaterna 25 år. De kunde inte samtidigt vara bönder. De blev helt beroende av den högste befälhavaren. Armén hade den egentliga makten. Soldaterna tog inte order från de folkvalda.

På några generationer, från Marius till Caesar, försvann folkväldet. Kejsardömet, en militärdiktatur, etablerades.

Stora organisationer måste styras av professionella. Ingen nu levande har egna minnen av när kommunen styrdes direkt av de folkvalda, som hade hjälp av en kamrer och några andra tjänstemän. Det är, som bekant, inte längre möjligt.

Denna ofrånkomliga lag gäller också de politiska partierna och, i all synnerhet, Sverigedemokraterna. Varför i all synnerhet dem? Därför att partiet vuxit så snabbt. Utan en stenhård centralism, utövad av ett fåtal med långa engagemang, skulle kaos utbryta, som i Ny demokrati. Den snabba expansionen har inneburit att ett stort antal lukrativa tjänster med tiden kommer att erbjudas ledande partiföreträdare. Därför finns det också pengaskäl att behålla makten för dem som en gång erövrat den.

Den snabba expansionen och det inflytande och de förmåner den erbjuder gör en hård centralism nödvändig, för att kontrollera de lycksökare och, faktiskt också, de knäppskallar som söker sig till partiet. Av samma anledning lönar det sig att vara lojal.

Varför bekymra sig om detta? Därför att landet kommer att vara beroende av tillståndet i detta fortfarande växande parti.

Centralismen, hur ofrånkomlig och nödvändig den än kan vara, har mycket stora nackdelar. Den försvårar den förnyelse som en gång kommer att bli nödvändig, eftersom en sådan innebär att den styrande gruppen måste erkänna egna misstag. Den kommer att göra de aktiva rädda och ovilliga att ventilera problem inom partiet som borde diskuteras och angripas – och det kan gälla allt från sak- till personfrågor.

Å andra sidan, jämfört med socialdemokratins problem, är allt detta hanterbart – förutsatt att den nu styrande gruppen inom SD i eget intresse vågar lossa lite på sitt grepp om partiet. Socialdemokratin är lika centraliserad, men den har dessutom en ledning som inte vet vad den vill. Det vet SD:s ledning.

BILD: Caesar korsar Rubicon. HBO:s teveserie Rome (2005-2007).