PATRIK ENGELLAU: Vilka är fascister?

OPINION Mussolini hade ett motto som kännetecknade hans nyuppfunna politiska rörelse, fascismen. Han sammanfattade fascismens principer ungefär så här: ”Allt inom staten, ingenting utanför staten och ingenting mot staten”.

Mussolini var före sin tid. Folk gillade inte hans idéer. I april 1945 blev han skjuten av motståndsmän. Liket hängdes uppochned på ett torg i Milano till allmän beskådan.

Benito, jag föddes ungefär vid din död. Jag har egna erfarenheter av hur historien danats sedan dess. På det hela taget har utvecklingen gett dig rätt. Du var bara för het på gröten. Du följde Hegels diktum att ”individen är intet, staten är allt”. Det var överdrivet. Om du i stället hade nöjt dig med ledordet ”individen är mycket litet, staten är nästan allt” så hade allt säkert gått mycket smidigare. Du trodde att du kunde göra allt genast. Det var naivt.

Du var till exempel fiende till demokratin eftersom du oroade dig för att folk skulle fatta dumma beslut ifall de fick bestämma själva. Du hatade hela den liberala idén att folk klarar sig bäst på egen hand med så liten statlig inblandning som möjligt. Den idén gick ju också på tvärs emot din grundinställning om ”allt inom staten”. Din uppfattning var att samhället borde styras av kunniga eliter under statens överinseende och skyddande paraply.

Att människorna tog livet av dig och ägnat trekvarts sekel åt att förtala dig beror inte på att det var särskilt mycket fel med dina idéer utan på att din filosofi inte kunde implementeras rakt av utan måste införas över tid och med lämpor. Till exempel har man i Sverige, ett föregångsland, framgångsrikt lyckats undergräva demokratin genom att begränsa folkets inflytande till ett valtillfälle vart fjärde år då folket får rösta på något oklart som ändå inte genomförs efter valet.

Men det stora som inträffat och som är själva förklaringen till att dina grundläggande instinkter gradvis kunnat förverkligas är att staten så småningom blivit alltmer religiöst legitimerad. På din tid var det bara enstaka visionärer som du och Lenin som förstod det vinnande konceptet att staten kan göra underverk och att allt därför skulle bli bättre om staten fick mer att säga till om. Människor i allmänhet, särskilt dina ostyriga italienare, förstod inte alls varför staten skulle beskatta dem och härska allt intensivare över dem. Tanken att staten har magiska krafter hade inte slagit dem.

Numera är dogmen om statens allsmäktighet allmänt accepterad och därför gör folk inte spontant motstånd mot initiativ som syftar till att ge staten ökat inflytande över samhället och människornas egna liv. Själva utgångspunkten för samtidens tänkande är att staten i princip kan lösa alla problem – arbetslöshet, skogsbränder, flytande kontinenter av begagnade ICA-påsar i Stilla Havet, nedstämdhet, neuropsykiatriska sjukdomstillstånd etc – bara den vill. Om sådana motigheter ändå existerar anses det inte bero på att dogmen om statens allmakt skulle vara felaktig utan på att statens härskande prästerskap, det vill säga politikerna, inte tillämpat de heliga riterna på ett korrekt sätt. Kanske har de bara satsat tio miljarder när det borde ha satsats 12 miljarder, kanske har deras nyskrivna lagar och regler varit felformulerade.

Du, Benito, var en av de första anhängarna av trosföreställningen om statens gudomliga kraft även om du bara förstod budskapet intuitivt. De första allierade soldaterna som landsteg i Normandie i juni 1944 blev allihop nedmejade av tysk eld. Så går det för pionjärer. Även du dog martyrdöden för en lära som ännu var otillräckligt utvecklad.

Men i samma veva som du försökte utveckla dina tröga och bångstyriga landsmäns tänkande i detta ärende kom profeterna för den nya läran slag i slag. Den främste var kanske John Maynard Keynes som 1936 publicerade en epokgörande bok om sin stora inspiration enligt vilken staten kan bekämpa arbetslöshet genom att trycka pengar. Därmed var idén om statens gudomliga kraft knäsatt.

Efterkommande profeter gav förstärkande vittnesmål. De postmodernistiska filosoferna, till exempel, förkunnade att det inte finns någon sanning vilket gjorde att enskilda människor aldrig kunde ha rätt om makten påstod något annat. Så fick staten även monopol på sanningen och blev sålunda inte bara allsmäktig utan också ofelbar.

Detta fick du aldrig uppleva, Benito.

Patrik Engellau