OPINION Det finns en mycket stark berättelse som grasserar i Sverige. Den är så stark att nästan alla ansluter sig till den. Jag som nästan inte tror på någonting, är emellertid skeptisk mot åtminstone vissa varianter av denna berättelse.

Nu ska jag erkänna redan från början att jag har svaga empiriska belägg för min uppfattning. Å andra sidan har de som inte vill tro på min tolkning svaga empiriska belägg för att det inte skulle vara så. Inför den vetenskapliga sanningens högsta väsen står vi därför båda illa rustade.

Den starka och dominerande berättelse som grasserar går ut på att den offentliga sektorn har otillräckliga resurser. Så här kan det låta exempelvis i ett inslag på SVT. Larmtillstånd råder i kommunerna (från en minut in i programmet). Det ”tuffa ekonomiska läget” kommer att tvinga fram skattehöjningar. Tills vidare, antyds det, hanterar kommunerna situationen genom ett svälta äldreomsorgen. Personalen sjukskriver sig i Härjedalens kommun.

Det finns olika underberättelser som förklarar varför det har blivit på det här sättet. En tolkning är att de tidigare borgerliga regeringarnas skattesänkningar har orsakat ekonomiska problem för det offentliga. En annan tydning av situationen är att antalet äldre har blivit så många fler att helt nya krav ställs på den kommunala servicen. En tredje är att invandringen sätter de offentliga budgetarna på svåra prov.

Jag försökte leta fram hur mycket pengar kommuner och landsting (regioner) haft till sitt förfogande under de senaste tio åren för att därav kunna dra slutsatser om behoven av åtstramningar eller skattehöjningar. Jag kunde inte hitta några statistiska uppgifter på SKRs – Sveriges Kommuners och Regioners – hemsida vilket kan bero på att kommunernas intresseorganisation inte anstränger sig för att redovisa sådant men sannolikt kommer an på att jag inte letat med tillräcklig målmedvetenhet och energi. Detta hänger i sin tur samman med att jag fick mig tillsänd nedanstående graf som publicerats på Facebook (och som jag inte kan svära på men finner trovärdig):

Under de angivna åren har kommunernas och regionernas kostnader (som kanske delvis finansierats med lån) ökat med 36 procent. Under samma period har befolkningen i Sverige ökat med nästan åtta procent, SCBs siffror här.

Det kan ju vara så att grupper som drar stora kommunala pengar ökar mer än proportionellt. Antalet äldre över 64 år har under perioden ökat med ungefär 16 procent, således betydligt mindre än kommunernas kostnader. Under den redovisade åttaårsperioden låg dock antalet årlig nya uppehållstillstånd med ungefär 125 000 personer om året, totalt nästan en miljon individer under perioden. Det är svårt att säga vilket tryck detta sannolika ganska servicetunga befolkningstillskott kan ha utövat på kommunernas och regionernas kostnader.

Själv tror jag att man måste fästa stort avseende vid anslagsfinansierade organisationers inre dynamik när man bedömer utvecklingen av resursåtgången. Att dessa organisationer är omsättningsmaximerande får inte lura utomstående betraktare att deras produktion alltid ökar i proportion till budgetarna. Det är alltid en begränsad andel av den totalt tillgängliga tiden som ägnas åt vad som anses vara organisationens huvudmål, till exempel att laga tänder, ägna sig åt praktisk äldreomsorg eller att patrullera på gator och fånga brottslingar. En skattebetalare ska alltid betänka att i jämförelse med sådant ibland obehagligt arbete finns det ofta lockande alternativ för de anställda i form av trevliga kontor med kaffeautomat och sammanträdesrum där man kan gå på kurs om värdegrund och kvinnoförtryck.

Av en polisforskare som av omtanke om anställningstryggheten och sitt allmänna rykte inte vill uppge sitt namn har jag fått höra att svensk polis är påtagligt drabbad av detta utvecklingssyndrom. Det finns alltså en stark tendens att de andelen poliser med utåtriktad verksamhet hela tiden sjunker. På Söder i Stockholm påstås i år finnas 112 yttre personal vilket betyder poliser i uniform i bil plus två poliser i tunnelbanan. År 1986 fanns 284 yttre personal och 150 poliser i tunnelbanan.

Å andra sidan finns idag över 200 kommunikatörer inom stockholmspolisen mot inga alls för 35 år sedan.

På Norrmalm och Södermalm greps år 1986 ungefär 40 000 misstänkta brottslingar. Numera ligger årssiffran omkring 10 000 personer. Minskningen kan bero på att antalet poliser i yttre tjänst har gått ned. En annan av vissa bedömare angiven förklaring som polisforskaren nästan inte vågade nämna var att andelen kvinnor bland poliserna ökar och dessa ibland mer än de manliga poliserna drar sig för den fysiska utmaningen att gripa misstänkta.

För övrigt, sa forskaren, ligger Sveriges gränser för det mesta öppna. Förut fanns det 48 poliser i uniform vid Frihamnen i Stockholm med uppgift att kontrollera resenärer från Baltikum bland vilka det kan finnas stöldligor på väg att göra en turné i Sverige. Dessutom fanns tre dokumenttekniker som kunde kontrollera förevisade resedokument. Idag skulle dessa ha försvunnit, några enligt uppgift förflyttade till Arlanda.