INTERVJU Han har blivit kallad både högerpopulist och vänsterextremist. En sak är säker: Obekväm är han i mångas ögon. Det Goda Samhället har pratat med Markus Allard, den frispråkige Örebropolitikern som vågar ifrågasätta politikernas slöseri med invånarnas skattepengar.

Du har säkert sett Youtube-klippen där Markus Allard, Örebropartiet, läser lusen av Örebros kommunpolitiker för deras slöseri med skattebetalarnas pengar. Är det rimligt att lägga ut 600 000 skattekronor på ett kromat äppelskrutt i problemområdet Vivalla? Och vill vi verkligen ha islamism i Sverige?

Markus Allard själv tar det hela med ro. Mest förvånad är han över att hans rättframma sätt alls kan väcka sådan uppmärksamhet.

– Att det överhuvudtaget kan sticka ut att det kommer någon som säger vad han tycker är ju väldigt talande för hur klimatet ser ut i Sverige idag. Var har vi egentligen hamnat när det ses som ovanligt?

Markus Allard är 30 år och bor i Örebro. Politiken har han i blodet – hans farfar var Henry Allard, socialdemokratisk politiker som var talman i andra kammaren 1969-1970 och i enkammarriksdagen mellan 1971 och 1979. Hans morfar var å andra sidan fabriksägare och röstade borgerligt.

– De traditionella socialdemokratiska värderingarna, en viss typ av moral, har inpräntats i en i tidiga år. Det tror jag de flesta svenskar har gemensamt. Det vi hade i det här landet var ju väldigt fint. Men under hela min uppväxt har det skett en konstant demolering av det samhället, säger han.

Markus växte upp i det trygga medelklassområdet Adolfsberg i Örebro. När han först började arbeta politiskt för ett tiotal år sedan valde han en mer radikal bana, nämligen Vänsterpartiet. Stereotypt, säger han själv, och menar att basen för Vänsterpartiet är just det mellanskikt han själv tillhörde.

– Jag var väldigt oerfaren när jag började bygga Ung vänster i Örebro. I början kände jag mig väldigt hemma, men i takt med att man började lära sig saker, och värvade nya medlemmar och växte så blev vänsterpartisterna successivt mer och mer otrevliga. De var helt enkelt oroliga för att vi skulle påverka. Det uppstod mer och mer konflikter, men det var inga ideologiska konflikter utan en ren maktkamp. Det var en fruktansvärt obehaglig partikultur.

Konflikterna blev till sist så infekterade att Markus Allard uteslöts ur partiet, något som fick hela hans värld att rasa samman.

– Jag hade gillat ett par revolutionära Facebooksidor och det användes emot mig. Att det fanns fler än jag som gillat samma sidor spelade tydligen ingen roll. Och nu stod jag där och visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag hoppa av politiken? Till sist kom jag fram till att vi kunde försöka bygga ett kommunparti.

Och på den vägen är det. Men det har inte varit helt lätt. Inför valet 2014 lade Markus alla sina sparade pengar i Örebropartiets kampanj, men missade mandatet.

– Det kändes tufft, erkänner han, men det är ju så när man startar ett parti från grunden. Man tvingas att utveckla sig. Det finns inget tryggt rum där du kan sitta med ditt rödvinsglas i handen och filosofera över hur det perfekta samhället ska se ut. I den processen byts också medlemsbasen ut. Hipsters lämnar – nya kommer in – och man börjar ompröva sina åsikter. Personer som röstar på SD kanske inte är reinkarnationer av Nordiska Rikspartiet utan människor som du och jag. Vi jobbar lokalt och fokuserar på sakfrågor. Ska vi ha en vägbula eller ej? Det är konkret.

I takt med att Örebropartiet har vuxit så har Markus Allard också hamnat mer och mer i konflikt med den vänster han en gång tillhörde.

– De som stod på min sida när jag uteslöts, och som tyckte att jag var en radikal guldgosse, de hatar mig idag. De tycker att jag är fascist.

Numera ser han inte längre sig själv som vänster, däremot har han fortfarande sin politiska hemvist inom marxismen.

– Idag är det två helt separata företeelser, säger han. Dagens vänster är minoritetsorienterad och går i en antidemokratisk inriktning. De har inte längre intresse av att i första hand fokusera på arbetarklassens intressen utan värnar personer som får sin huvudsakliga försörjning från skattemedel. Utifrån detta skapas också hatet mot nationalstaten, och vurmen för öppna gränser.

Under 2017 och till början av 2018 arbetade Markus Allard som journalist. Då kom han i kontakt med Peter Springare, som han gjorde en intervju med. Intervjun slutade med att Markus värvade Peter Springare till Örebropartiet, något som visade sig mycket lyckosamt för valutgången 2018.

– Han drog många röster. Vi gjorde också en valteknisk samverkan med SD som ledde till att vi fick representation i nämnder som vi annars inte hade fått, förklarar Markus Allard.

Vad har då Örebropartiet för möjligheter att påverka politiken i Örebro?

– Vi blir blockerade från alla håll, även när vi lägger förslag som man tycker att många andra egentligen borde hålla med om. Oppositionspartierna så kuvade att de hellre attackerar Örebropartiet än riktar kritiken mot styret.

Men av väljarna får partiet desto större uppskattning.

– Folk är jättetrevliga, även de som inte håller med om allt vi säger. Härom dagen, när jag satt och åt lunch, kom det fram en person med syriansk bakgrund och tackade för att jag uttalat mig mot islamism. Så jag har ju någon form av förhoppning om att vi växer. Varje gång de andra politikerna röstar er ett vettigt förslag sker det ju på deras egen bekostnad. Vi vill driva en politik som sätter örebroarna i första rummet och som kan underlätta deras vardag. Det gör förstås att vi blir impopulära hos dem som tjänar på status quo, säger han.

Men att hans kollegor i de andra partierna ser honom som obekväm bryr han sig inte om.

– Jag är inte här för att bli kompis med dem. Socialisterna måste fatta att vår plats inte är i vänstern utan i byggandet av en ny folkrörelse. Det Sverige behöver är en folkrörelse som flyttar fokus till det materiella och lokala, avslutar Markus.