MOHAMED OMAR: De demonstrerar mot terrorn, men är tysta om dess rötter

OPINION Det pratades inte om det i Sverige, men i december förra året skedde en fasansfull jihadistattack i Somalias huvudstad Mogadishu. En självmordsbombare tog med sig 85 människor i döden, fler än 140 skadades. Terrorgruppen Al-Shabaab tog på sig ansvaret. Det var den värsta jiahdistattacken i landet sedan den 14 oktober 2017 då 587 människor dödades, även då i Mogadishu.

Hur kommer det sig att jihadister, som säger sig strida för islam, dödar andra muslimer? I stort sett alla somalier är dessutom sunniter, det vill säga de tillhör islams huvudinriktning. Jo, de rättfärdigar dödandet genom att hävda att fienderna inte är riktiga muslimer utan hycklare och avfällingar. Och sådana fiender kan man döda, menar jihadisterna, även om de kallar sig muslimer, ber fem gånger om dagen och fastar i månaden ramadan.

Om du kallar dig muslim, men motsätter dig upprättandet av en islamisk stat, så är du en hycklare och en avfälling. Enligt den strikta, salafistiska tolkningen av sunniislam som Al-Shabaab tillhör så är man också avfälling om man vallfärdar till heliga mäns gravar och ber om deras bistånd. Sådan helgondyrkan är, menar de, helt oförenlig med islams monoteism. Därför har Al-Shabaabs anhängare förstört helgongravar överallt där de har haft makten.

I Somalia finns det massor av sådana helgongravar. Det är inte unikt för Somalia – helgondyrkan har förekommit i hela islamvärlden, men har varit på stark tillbakagång under 1900-talet. Dels på grund av fundamentalistiska väckelserörelser inom islam, muslimska ”protestanter” som vill gå tillbaka till Koranens rena budskap, och dels på grund av påverkan från västerländskt, rationellt tänkande.

Den islamiska traditionen i Somalia präglades fram till 1980-talet av traditionella former av sunnitisk islam där sufiordnar eller sufibrödraskap var ett viktigt inslag. Sufismen brukar definieras som ”islamisk mystik” men ofta, och det gäller för sufismen i Somalia, liknar den snarare karismatisk och jordnära ”lågkyrklighet” än något slags mystiskt filosoferande.

Jag bodde i Mombasa i Kenya när unga salafister bröt sig in i den centralt belägna Sheikh Jundani-moskén, uppkallad efter helgonet som är begravd däri, misshandlade muslimerna som var där för att be, och slog sönder graven.

Så småningom kom även terrorn till Mombasa. Överallt dit salafismen kommer, följer terrorn. Det spelar ingen roll om vissa salafistiska ledare tvår sina händer och hävdar att de bara pratar – de lägger den ideologiska grunden för terrorn. Steget är kort mellan icke-våldsam salafism och Al-Shabab.

En imam i Mombasa som jag kände blev dödad av salafister. Vi var grannar och hade druckit kaffe ihop. Jag besökte hans moské, som låg ett stenkast från mitt hem, vid ett flertal tillfällen. Han hette Sheikh Mohammed Idriss och var en jovialisk, tjock faderlig figur som körde runt på en moped. Han var inte liberal eller progressiv, så som vi tänker oss begreppen. Han var en helt vanlig konservativ och bokstavstrogen imam, så som de flesta är. Han hade fyra hustrur. Men han var emot den salafistiska hetsen mot andra muslimer, och han var emot kallelsen till jihad i sin moské. Därför sköts han ner.

Min granne imamen som sköts ner av jihadister:

Enligt islamiska källor lät profeten Muhammed bränna ner en moské som kallades ”Masjid al-Dirar” eller ”den skadliga moskén”. Moskén nämns i Koranen i vers 9:107:

”Och det finns de som uppförde en moské för att vålla skada, sprida otro och splittra de troende och som en utpost för dem som förut kämpade mot Gud och Hans Sändebud.”

De som uppförde moskén och som bad i den var alltså muslimer. De bekände sig till islam. Men Koranen anklagar dem för att vara hycklare och för att motarbeta Muhammed, det vill säga de befann sig i opposition till den dåtida islamiska staten, profetväldet som skulle bli ett kalifat efter Muhammeds död. Kalif betyder efterträdare och syftar på de härskare som efterträdde Muhammed.

Moskén ska ha legat i Medina som då var den islamiska statens huvudstad. Muhammed hade sanktionerat uppförandet, men då han – det ska ha varit i oktober år 630 e.Kr. – återvände efter en jihadexpedition i Tabouk mot de kristna grekerna, övertygades han om att moskén var skadlig och lät bränna ner den. Enligt den muslimske historieskrivaren Tabari (838-923) brändes de ”hycklande” muslimerna som fanns i moskén levande.

Mot denna bakgrund är det föga förvånande att jihadister, som strider i islams namn, dödar andra muslimer. Efter attacken i december förra året demonstrerade stora skaror i Mogadishu mot terrorgruppen Al-Shabaab. Men som vanligt ville man inte kännas vid att terroristernas tolkning av islam faktiskt har en grund i islams egna källor. De demonstrerar mot terrorn, men är tysta om dess rötter.

Terrorgruppen Al-Shabaabs oförsonliga angrepp mot somaliernas traditionella förståelse av sunnitisk islam, särskilt förstörelsen av älskade helgongravar, ledde så småningom till ett militant motstånd. Al-Shabaabs motståndare bildade miliser som utropade ett ”mot-jihad”. Jag lärde under denna period känna flera somalier inom denna rörelse. Jag besökte deras moskéer i Stockholm och försökte lära mig mer om konflikten.

Artikelförfattaren håller föredrag på somalisk konferens i Rinkeby:

Lördagen den 26 februari 2011 höll jag ett föredrag för olika somaliska föreningar på Folkets hus i Rinkeby. De hade kallat till konferens med anledning av eid milad an-nabi, högtiden som firas i hela den islamiska världen till åminnelse av profeten Muhammeds födelse. I mitt föredrag nämnde jag något om högtiden, men ägnade den mesta tiden åt att kritisera den salafistiska pesten som drar genom den islamiska världen. Denna salafism, som också kallas wahhabism, var också konferensens tema. Hundratals somaliska muslimer hade kommit för att lyssna.

Dock, denna anti-salafistiska rörelse som samlades på konferensen, är behäftad med ett problem: den prisar profeten Muhammed som den bästa människa som någonsin levat och en förebild i alla tider. De går så långt i sitt upphöjande av Muhammed att det liknar förgudning.

Och vi kommer inte ifrån, som jag visade i berättelsen om när Muhammed brände ner moskén i Medina, att grunden till Al-Shabaabs och andra jihadistiska rörelsers handlingar, finns i Koranen och i Muhammeds ord och gärningar. Så långe det är tabu att nämna detta samband kommer det bli svårt för muslimer, i Somalia och i andra länder, att på riktigt kritisera, och så småningom bli av med, den jihadistiska pesten.

BILD: Demonstration mot Al-Shabaab i Mogadishu, januari i år.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar