MOHAMED OMAR: Den arabiska olyckan

OPINION ”Leve Palestina och krossa sionismen”, sjöng demonstranterna utanför USA:s ambassad lördagen den 1 februari. En av talarna, den socialdemokratiske politikern Alexander Suliman, manade på och klappade händer.

På en film från demonstrationen ser man hur männen skriker en ramsa på arabiska: ”Skjut, skjut! O, Qassam!”.

Qassambrigaderna är den väpnade grenen av Hamas. De har skjutit många raketer mot Israel.

I sitt tal sade Alexander Suliman att etnisk tillhörighet kan vara något annat än medborgarskap:

”När vi flyttar till Sverige blir vi inte bara svenskar. Vi är fortfarande palestinier. När våra barn växer upp här, är de inte heller bara svenskar, de är också palestinier.”

När sverigedemokraten Björn Söder sade samma sak kallades han rasist.

Skulle islamisterna och arabnationalisterna lyckas förverkliga sin dröm om att utplåna Israel och upprätta en ren, arabisk, palestinsk nationalstat, är risken stor att denna stat bara kommer att bli ännu en i raden av misslyckade arabstater.

Sången som socialdemokraterna sjöng på demonstrationen uttrycker också stöd för ”socialismen”:

Och vi ska befria vårt land,
från imperialismen.
Och vi ska bygga upp vårt land,
till socialismen.

Socialismen är en fullständigt död idé i arabvärlden. Araberna försökte införa olika former av socialism i Egypten under Nasser, i Libyen under Khadaffi, i Irak under Saddam och i Syrien under Hafiz al-Assad.

Baathpartiet, ”Arabiska socialistiska återfödelsepartiet”, hade makten i Irak 1963 och igen 1968–2003, och i Syrien från 1963 till idag. Under Hafiz al-Assads son Bashar är socialismen helt död i Syrien.

Det gick inte bra någonstans. Och det kommer nog inte att gå bra i en kommande palestinsk arabstat heller.

Jag är ganska övertygad om att araberna i Israel skulle få det sämre i en palestinsk stat. Och inte bara ekonomiskt – titta på förtrycket som råder på många ställen i arabvärlden.

Om palestinierna vore smarta skulle de tänka mer på att befria sig från islamismen istället för sionismen. I stället för att vara avundsjuka på de framgångsrika israelerna, borde de försöka lära sig av dem. Det är ju till stor del islamisk fundamentalism som håller araberna nere i okunnighet, fattigdom och diktatur.

”Det är inte lätt att vara arab i dessa dagar”, suckade den libanesiske författaren Samir Kassir i boken Den arabiska olyckan, som kom ut på franska 2004 och svenska 2006. Och det har inte blivit lättare sedan dess. Kassir mördades av en bilbomb utanför sitt hem i Beirut den 2 juni 2005. Ett öde som ofta drabbar arabiska intellektuella.

Att arabvärlden befinner sig i kris är alla överens om, även arabnationalister och islamister. Man är dock inte överens om krisens orsaker och hur man ska komma ur den. Islamisterna tror att krisen beror på att muslimerna har övergett islams lagar och förnedrat sig genom att anamma västerländska seder. Krisen kan överkommas genom att upprätta en sant islamisk stat.

Det är förstås trams, och det kommer islamisterna förr eller senare att begripa. Hos Samir Kassir läser jag om ”hur djupt illusoriskt det är att tro att politisk islam kan erbjuda en möjlighet att ta sig ur den arabiska olyckan, för den är just en av dess grundstenar”.

Här är ännu en vers ur ”Leve Palestina”:

Och vi har odlat jorden.
Och vi har skördat vetet.
Vi har plockat citronerna.

Pröva att stå upp på ett sossemöte och ropa att vi svenskar, våra fäder, har odlat potatisen i generationer, och att landet därför tillhör oss. Du kommer att bli kallad rasist och bortjagad. Sverige tillhör alla, menar de.

Det finns en klok arabisk poet och tänkare. Han kommer från Syrien och heter Ali Ahmad Said Asbar men kallar sig Adonis.

Författaren och islamkännaren Sigrid Kahle gjorde en intervju med Adonis som publicerades i antologin En tid mellan askan och rosorna, utgiven på Alhambra förlag 2001.

Kahle frågade där hur Adonis ser på arabvärlden idag, och han svarade att den arabiska kulturen har lämnat ett stort bidrag till den mänskliga civilisationen men att den inte längre är skapande. ”Den befinner sig i full nedgång, den upplöser sig”, sa han.

Det är en mörk bild han målar upp av en arabisk kultur som inte skapar något, ja, som är helt beroende av väst men som är för stolt för att medge det. ”Det finns inga arabiska filosofer som skriver på arabiska”, fortsätter Adonis. ”Inget radikalt nytänkande existerar. Ingen ställer de förutsättningslösa frågorna om religion, politik och sexualitet, om förhållandet mellan människa och Gud. Filosofin tvingas överensstämma med religionen.”

I stället för att drömma om att krossa Israel bör araberna rikta sin kritik inåt och börja fundera på hur de ska ta sig ur sin olycka.

BILD: Jerusalem under ottomanskt styre omkring år 1910. Fotografi av tysken Gustaf Dalman (1855-1941).

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar