RICHARD SÖRMAN: Samtal med Alexander Bard – Internet gör universiteten irrelevanta

IDÉ OCH KULTUR Var finns det nya vetandet? Var produceras våra nya berättelser och sanningar? Var hittar man lättast information om slaget vid Hastings? (Och när ägde det rum?) Var kan man på fem sekunder hitta fram till en film som med autentiska bilder visar hur man opererar ett hjärta? Har vi förstått hur Internet kommer att revolutionera vårt förhållande till kunskap och utbildning? Har vi förstått hur Internet kommer att omfördela makten över sanningen? I ett samtal med Richard Sörman diskuterar Alexander Bard hur Internet och Youtube redan gör våra universitet irrelevanta.

Det är tekniken som driver den mänskliga utvecklingen. Människan förändras inte; hon har varit densamma så länge hon har funnits. Däremot reagerar hon på sina egna tekniska uppfinningar. Tryckpressen förändrade det västerländska samhället i grunden och nu gör Internet detsamma även om vi inte klarar av att se det än.

Så ungefär lyder Alexander Bards budskap rörande teknikens påverkan på våra liv och vår historia. Alexander Bard säger själv att det mesta han arbetar med har att göra med relationen människa-teknik. Själv har jag förhållit mig ganska skeptisk till profetiska utsagor om Internets revolutionerande påverkan på våra liv. Som humanist har jag tänkt att idéer förändrar världen, inte att världen och tekniken förändrar våra idéer. Men så skrev jag en text här på Det Goda Samhället om hur Youtube har blivit mitt nya universitet. Jag hoppade av min universitetskarriär 2015 och har sedan dess till stora delar använt just Internet för att orientera mig i mitt fortsatta lärande. Jag har också använt Internet för att hitta en ny publik och en ibland betydligt bredare sådan en de tio studenter jag brukade föreläsa för på universitetet. Var inte min egen livshistoria en illustration av den utveckling Alexander Bard ofta beskriver? Hade jag själv inte lämnat universitetet för att Internet till viss del hade gjort det överflödigt?

Jag och Alexander Bard bestämmer oss för att träffas för ett längre samtal över en hotellfrukost i Stockholm. Vår diskussion berör flera ämnen som vi hyser ett gemensamt intresse för och där jag tror att Alexander Bard har något viktigt att säga. Men vi börjar med universitetens redan påbörjade marginalisering i informationssamhället.

– Alla samhällen måste ha en sanningsproducerande institution, säger Alexander som introduktion till ämnet. Det som produceras behöver inte vara sant. Det kan vara en sanning. Det tenderar att vara en sanning som passar den rådande eliten och som får resten av befolkningen att villigt bli elitens slavar. Vad som händer just nu medan vi pratar är att Internet gör det mycket svårare för våra egna eliter att producera och kontrollera den sanning man tidigare förmedlade via universitet, böcker och tryckta tidningar.

Han fortsätter med att konstatera att också fanns en tid före tryckpressen. Då var det kyrkan som stod för sanningen. Universitetet i modern bemärkelse fanns inte än även om det fanns teologiska institutioner som utbildade kyrkans präster. Men på 1400-talet får vi tryckpressen och samtidigt en allt viktigare urban medelklass. Nu lär sig människor att läsa, de har råd att köpa böcker och de upptäcker att de kan sitta i sin ensamhet och läsa tyst för sig själva. I och med detta utvecklas ett friare intellektuellt liv och det är nu som universiteten och akademierna börjar växa och till viss del tar kyrkans och klostrens plats som den institution där sanningen ska sökas och formuleras.

– Det som händer, säger han, när man under 1800-talet bygger upp de stora universiteten är (1) att man förstår att hela samhället har något att vinna på att alla barn får lära sig att läsa och skriva, och (2) att det liberala projektet lär oss att vi som individer kan ta till oss väldigt mycket kunskap. Man kan bli expert på ett visst område, och både kunskap och arbetsliv kan bli mer specialiserat och vi kan därmed skapa mer välstånd. Då exploderar högskolesystemet. Först är det bara eliten som har råd att skicka sina barn till universiteten, men sedan i vår moderna tid, efter Andra världskriget, kommer idén att alla ska gå till högskolan.

Nu, säger Alexander Bard, har vi en ny utveckling:

– För ungefär tio år sedan passerade vi gränsen där det inte längre lönar sig för studenterna att plugga ett år extra. Men de tröga arbetsmarknadssituationerna i Västeuropa och Nordamerika gör att vi håller kvar unga människor på universiteten. Vi lurar dem att stanna och att dra på sig ännu högre skulder för att kunna betala dyra löner till professorerna och upprätthålla ett system som bara genererar ett egenintresse.

Vi kommer in på ämnet Wikipedia och Alexander Bard menar att det är naturligt att det gamla systemet, där allt som publicerades hade granskats av experter, initialt hyste en stor skepsis till en fri, prestigelös och okontrollerad kunskapsbank. Men vad man inte förstod är att om man bara ger ett sådant nytt fenomen lite tid så kommer det också att skapa kvalitet eftersom det alltid finns en efterfrågan på kvalitet. Naturligtvis vill människor hitta relevant och korrekt information när de letar i ett uppslagsverk. Och hur kan man tro någonting annat, säger han, än att en kunskapsbank som är gratis och tillgänglig i hela världen på vilken skärm som helst och dessutom på flera språk kommer bli vår primära källa för kunskapsinhämtning? Naturligtvis blir både läroböcker och föreläsningar i många fall irrelevanta när informationen redan finns tillgänglig.

Det är också intressant, säger han, att det inte är i Västerlandet man fattat detta först utan i länder där det inte finns något Harvard eller Oxford som ger prestige och biljett till statusjobb. Han berättar om en intervju han gjorde för fyra år sedan med fyra tjejer i Marrakech i Marocko.

– De kunde franska och engelska och skulle göra karriär i turistindustrin. De var självständiga och tuffa tjejer. Jag frågade dem om deras professorer var män eller kvinnor. ”Det är bara män”, svarade de. ”När var ni senast på en föreläsning?” Då tittade de ner i backen och skämdes: ”Vi går aldrig på några föreläsningar”. ”Men ni klarar ju alla prov och så. Hur lär ni er allt?” ”Från Youtube”, sa de då. Det här upplevde jag i Marocko för fyra år sedan.

Jag frågar om inte den här utvecklingen framför allt gäller filosofi och humaniora. Det fria lärandet har väl ändå svårare att konkurrera ut den rena professionella utbildningen?

– Varenda instruktionsbok idag är slängd för alla kollar på Youtube. En bild är mycket bättre än en tråkig instruktionsbok. Någon visar hur man gör: Titta här och gör som jag. Youtube är alla format på en gång. När ett nytt fenomen dyker upp kommer det först barnsliga reaktioner på det som följer gamla modeller. Man tror att Internet är TV eller tidningar, man förstår ännu inte den nya tekniken. Frågan är vad som är den tidlösa kvaliteten när det gäller lärande. Jo en miljö där man i lugn och ro får studera och lära sig saker, vilket du idag måste göra genom hela livet. Youtube kan du använda när du vill hemma i din ensamhet eller var som helst med ett par hörlurar. Universiteten är döda miljöer redan nu, det är vandrande spöken.

Jag berättar att jag själv fångades av den autenticitet som finns hos många föreläsare och debattörer på Youtube, en autenticitet som jag hade saknat i den akademiska världen.

– Autenticitet är allt idag. Därför tycker jag det är skönt att vi sitter här och bara snackar. Alla idag känner att det finns något läskigt över det som inte har autenticitet. Det påminner oss om annonsering och marknadsföring och det hatar vi något så fruktansvärt.

Till sist kommer vi tillbaka till de historiska perspektiven. Alexander Bard medger att det ofta tar tid för teknologiska revolutioner att sätta kännbara avtryck på människors liv. Även om vi kan tycka att utvecklingen av Internet går fort måste vi också acceptera att människor är tröga och att många gör motstånd.

– Först kommer det en revolution. Och det är teknologin i sig. ”Franska revolutionen” är egentligen ett felaktigt namn för det är ett symptom på en revolution som kommer mycket tidigare och som är tryckpressens uppfinnande. Revolutioner är alltid teknologiska. När den nya kraften verkligen slår igenom i ett samhälle och möts av de gamla institutionerna och när de här två världarna inte förstår varandra då blir det blodbad. Den franska borgarklassens revolution mot adel och kyrka var tryckpressens revolution mot det samhälle som fanns innan man kunde trycka böcker. Och vi ser även idag hur den gamla eliten slåss för att bevara allting: bevara tidningsredaktioner, teve-stationer, radiostationer, bevara den akademiska världen, bevara politikens makt över människor och så vidare. Men i längden har de inte en chans. De kan försöka anpassa sig förstås, men de kommer inte kunna bevara sin makt och sina privilegier.

Richard Sörman