MOHAMED OMAR: Massinvandring från massantisemitiska länder leder till ökad antisemitism

OPINION Förintelsens minnesdag den 27 januari. I ett direktsänt inslag på Aktuellt pratade historikern Ingrid Lomfors med Daniel Feinbaum, barnbarn till Bascha Gerson, överlevare från Auschwitz-Birkenau.

Daniel Feinbaum, som föreläser i skolor om Förintelsen, berättade att han inte kan komma till vissa skolor längre. Rektorerna säger att de inte kan garantera hans säkerhet. Vilka skolor? Feinbaum nämner ”kranskommuner”.

Kranskommuner… Kan det vara så kallade ”utanförskapsområden” som åsyftas?

Jag tror det. För i dessa områden bor det många med bakgrund i islamvärlden. Det är en del av världen där antisemitismen är särskilt stark. Den uppmuntras till och med av regimerna på vissa håll.

Journalisten som ledde samtalet mellan Lomfors och Feinbaum verkade inte vilja gräva för djupt i frågan om exakt vilka skolor som är otrygga för föreläsare om Förintelsen.

När Lomfors sedan skulle förklara hur synen på Förintelsen har förändrats i Sverige nämnde hon ”sviktande demokrati” och ”nationalism”.

Inte ett ord om massinvandringen och islamiseringen.

De stod där i Aktuelltstudion som stora elefanter och trumpetade.

Massinvandring från massantisemitiska länder torde leda till ökad antisemitism.

Jag kan hålla med Lomfors om att nationalism kan vara en del av problemet, men då snarare arabisk nationalism. Där hittar man en extrem fientlighet mot judar. Tänk bara på arabiska nationalistledare som Nasser i Egypten och Saddam Hussein i Irak.

Man kan också titta på palestinsk arabnationalism.

Att svensk nationalism skulle vara ett problem i skolorna i dessa ”kranskommuner” har jag mycket svårt att tro. Lomfors kanske kunde vara vänlig att nämna en eller två skolor där dessa gammelsvennenationalister styr och ställer och skrämmer upp rektorerna till den grad att föreläsningar måste stoppas.

Lomfors har dock rätt i att ”sviktande demokrati” är en delförklaring. Men inte på det sätt som hon ville få oss att tro. Jag menar ”sviktande demokrati” på så vis att massinvandringen från Afrika och Mellanöstern har pågått i decennier utan någon bred folklig förankring.

Denna ansvarslösa massinvandringspolitik, som har haft svagt demokratiskt stöd, har alltså lett till spridningen av antisemitism.

Och jag håller som sagt även med henne om nationalismen som orsak. Men då arabisk snarare än svensk nationalism.

I fallet svensk nationalism är det sannolikare bristen på nationalism som möjliggjort denna situation. Bristen på nationellt medvetande, ja vad som nästan liknar ett förakt för det egna, parat med en överdriven och ansvarslös tolerans, har gjort att islamofascism och antisemitism från islamvärlden har kunnat spridas i vårt land.

Mer nationalism, det vill säga att vi återför ett normalt nationellt medvetande, är nödvändigt för att vi ska kunna sätta Sverige först och ta kontroll över våra gränser. I ett sådant Sverige skulle den judiska minoriteten leva i betydligt större trygghet än i det framväxande Nya Sverige med sina ”kranskommuner” som mer och mer liknar förortskalifat.

Jag ska berätta en historia om Förintelsens minnesdag år 2017. Jag var på Röda korset för att handla kläder. När jag kom in i cafeterian ställde sig en medelålders man upp och vinkade. Först kände jag inte igen honom, men när jag kom närmare såg jag att det var en gammal bekant från moskén. Jag var ju muslim i många år.

Jag minns att han var en strikt salafist, alltså bokstavstrogen sunnimuslim. Han bjöd mig på kaffe och vi började prata. Samtalet kom direkt in på politik. Han är palestinier, född i Syrien, och hatar Israel av hela sitt hjärta. Men han skulle inte ta till våld själv, bara sitta framför Al-Jazeera och heja på terroristerna. Jag minns många sådana tillfällen: jag var hembjuden till arabiska familjer, teven stod på och alla satt och ropade slagord mot USA och Israel.

Mannen visste ingenting om mitt skrivande om politik och religion. Han visste ingenting om min utveckling, att jag lämnat islam och stödjer Israels rätt att existera. Så jag berättade att jag inte längre är muslim. ”Jag har blivit svensk igen”, sade jag. ”Jag har gått tillbaka till den jag var innan jag blev muslim. Vi har ett bra samhälle i Sverige och en bra svensk kultur”, sade jag. ”Jag tycker inte att islam kan tillföra något. Titta på hur det ser ut i islamiska länder. Det är inga förebilder.”

Till min förvåning blev mannen inte arg eller fördömande när jag berättade att jag lämnat islam. Jag minns att han kunde brusa upp och ryta, men i stället så sade han att han känner flera som tänker som jag, att flera har börjat ifrågasätta islam. Han sade att i Syrien, som länge lidit av ett sekteristiskt inbördeskrig, så händer det numera att folk tappar tron på islam. De vänder ryggen mot predikanter och islamister som förespråkar en islamisk stat.

Själv hade han dock en stark tro, påstod han. Och så började han det vanliga pratet om att Koranen är perfekt och att det är muslimerna som är ofullkomliga. ”Allt det här som händer”, sade han, ”är judarnas fel. De vill att muslimerna ska lämna islam. Som du har gjort.”

Det är vanligt, att som mannen på cafeterian, påstå att islam är fullkomligt och muslimer ofullkomliga. Men min erfarenhet är att det många gånger är tvärtom, att muslimer har högre moral än profeten Muhammed. De blir upprörda när de ser fångar halshuggas. Enligt Muhammed måste de som lämnar hans religion dödas. Jag frågade inte mannen på cafeterian om han tyckte att jag skulle avrättas, men jag tror inte att han tycker det. Han har i så fall högre moral än Muhammed.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar