OPINION Sekularism är en åskådning, som önskar minska religioners samhällsbetydelse och i stället se religioner som privata angelägenheter.  

Sekularism ingår som en av fyra delar i Liberalismens ideologiska kärna (utöver Universalism, Konstitutionalism och Marknadsekonomi). Speciellt ska offentliga miljöer, som alla medborgare av olika anledningar måste vistas i, vara strikt sekulära, alltså fria från religiösa inslag. Speciellt skolan där vi har skolplikt och där barn från olika miljöer ska kunna delta utan att känna sig provocerade av något, är inte bara sekularism viktig utan också inflytande från andra missionerande läror.   

Jag tog studenten i Kristinehamn 1963 på Högre Allmänna Läroverket. Staden hade under andra världskriget haft lärare som ofta bar nazistuniform. Det bodde också vid denna tid många judefamiljer i staden med barn i läroverket. Jag hade skolkamrater från sådana hem. Detta var laddat och var så fortfarande i slutet av 50-talet då jag började studera på läroverket bara drygt tio år efter fredsslutet. Jag fick höra mycket om vad som hänt i krigets slutskede då lärare fick lämna sina tjänster. 

Vad var det som diskuterades? Jo, just att skapa en sekulär och neutral miljö i skolan så att inga barn skulle behöva möta provokativa företeelser av något slag. Jag minns att skoluniform diskuterades och resultatet blev att vi skolelever fick klart för oss vad vi skulle ha på oss för att inte sticka ut på fel sätt. Jag minns hur lärarna klädde sig. De manliga hade skjorta, slips, byxor och kavaj utan störande märken och de kvinnliga lärarna klänning eller enkel dräkt. Smycken förekom men de fick inte väcka någon uppmärksamhet. I min föräldrakrets och i släkten diskuterades vad som timat och så var andan i staden. Det fanns en social kontroll och vad som varit skulle inte få hända igen.  

Om du tror jag dramatiserar så har jag en referens till journalisten och chefredaktören Lars G Holmström, en elev som tog studenten 1961 två år före mig. Han berättar om tyskläraren Hermann Kappner, som vi båda hade som tysklärare. Men berättelserna längre ner i artikeln om hur det var i Kristinehamn under kriget har bättre bäring på det jag anfört ovan. Man kan fråga om Kristinehamn då, under kriget, var så extremt nazistiskt som Holmström beskriver eller var det så här på de flesta orter i Sverige? Varför forskas det inte? Jo, sådan forskning leder rakt in i våra etablerade partiers nazistiska förflutna, som här.  Nyttig läsning för många idag! Som sagt det får inte hända igen. 

Men nu händer det igen! I Skurup har politikerna beslutat förbjuda muslimska huvudbonader på barn i förskola och skola. Islam är en religion med starka judiska antipatier och det vet vi alla. Det verkar heller inte finnas någon impulskontroll som hindrar muslimer att gå till handling. Den erfarenheten har vi från många kommuner.  

Hade Skurup idag varit som Kristinehamn under 50-talet hade befolkningen hyllat lokalpolitikerna för en god insikt och ett fast handlande. Men tydligen är inte Skurup idag som Sverige var efter andra världskrigets slut. Antisemitismen sticker upp sitt fula tryne igen. Vi har valt att glömma för vi låter elever i Sverige hellre resa till Tyskland och besöka utrotningsläger än att studera svensk historia.  

Sveriges kommunistiskt dominerade gammalmedia ser ett tillfälle att ge Sverigedemokraterna, som har stort inflytande i politiken i Skurup ett tjuvnyp. Identitetspolitiskt refereras att muslimska kvinnor anses ha rättigheten att infiltrera förskola och skola med flickor i slöja med religionsfriheten som argument. Det anses överordnat att muslimska föräldrar har rätt att skicka sina flickor i huvuddukar till en skolmiljö som borde vara strikt sekulär. Det sker medvetet då islamiska sekter är mycket rasistiska och speciellt mot judar. Det finns statistik, se tabell. 

Av tabellen framgår att Palestinier (Gaza och Västbanken) är extremt antisemitiska och muslimer från Palestina finns det gott om i Skåne. Av tabellen förstår man att judar i Skåne är en utsatt grupp. Våra rösträknande sju partier gör inte mycket åt det, förmodligen i brist på stöd från gammalmedia med sina antisemitiska vänsterjournalister.  

Deras artiklar med bilder visar i hur kvinnlig personal inom förskola och skola i Skurup solidariserar sig med de muslimska kvinnorna och de muslimska flickorna, som bär slöja genom att också klä sig i denna huvudduk under plakat som åberopar att de sker under religionsfrihetens hägn.  

Jag ser detta på bild i Dagens Nyheter, Aftonbladet och Ystads Allehanda med flera tidningar men jag ser också i mitt inre att det lika gärna kunde vara de ovan nämnda lärarna från Kristinehamn med anhang som demonstrerade där med plakat och nazistflaggor. Vad är skillnaden? Vad är skillnaden mellan muslimer och nazister när det gäller judiska barn i förskolan och skolan i Skurup? Sysslar muslimerna med någon finare form av judehat än nazisterna? 

Jag ser också framför mig hur hederspoliserna i våra utanförskapsområden går runt och håller upp tidningar med dessa bilder och förmanar muslimska kvinnor som inte har slöja på sig eller bär den demonstrativt mycket lätt, långt i nacken, att strama upp klädseln. Här kan de ju se att det finns svenska kvinnor som demonstrerar för att Sverige ska bli en islamisk stat i framtiden. En framtid då alla kvinnor i Sverige tvingas täcka sitt huvud, eljest fyrtio rapp på bar rygg!  

Ja, jag var med om studentrevolten 1968 som universitetslärare i Göteborg. Jag minns besvikelsen hos de kommunistiska studenterna när det inte utvecklades ett revolutionärt läge så att proletariatets diktatur kunde införas. De bestämde sig för att genomföra den kommunistiska utopin genom ”den långa marschen genom institutionerna”. Det var inget annat än klassisk infiltration av folket så att de blev kommunistiskt indoktrinerade godhetsmarkerande nyttiga idioter. Nu har detta nått fram till Skurup! De godhetsmarkerande kvinnornas demonstration mot Sverigedemokraterna i Skurup har som myntet en baksida, det skärper hedersvåldet i de muslimska diaspororna. Det krattar manegen för ett framtida Sverige som islamisk stat. Det finns fler exempel på naivt handlande svenska kvinnor, exempelvis från Östhammars kommun. 

Sedan måste jag få utmana lagen om hets mot folkgrupp genom att berätta vad som skulle ha hänt om detta skett i Kristinehamn under min gymnasietid på 60-talet. Då hade Muhammeds ”Koranen” och Hitlers ”Min Kamp” hamnat på den så kallade bredvid-läsnings-litteratur-listan och så hade ett uppsatsämne dykt upp senare där dessa två böcker skulle utvärderas mot FN-deklaration om de mänskliga rättigheterna. Ett sådant inslag inom liberal universalism skulle på 60-talet ses som en ren självklarhet. Eller lika självklart som det idag förmodligen skulle ses som olagligt enligt ovan nämnd identitetspolitiska lag om hets mot folkgrupp! Hur kan det beslutas att den svenska urbefolkningen inte är en folkgrupp men att tillhörigheten till en viss religion är det? 

Men det finns heller inte många judar kvar i Skåne. Muslimerna har, fria från politisk inblandning fått göra jobbet mot att de röstar rätt, det vill säga på något av de sex partierna, som ansvarat för landet under de senaste mandatperioderna och dessa sex är S, MP, C, L, KD och M. Har du läst ända hit så välkommen att trycka på denna länk ”Nix To The SIX”. Vi har tillsammans ett jobb att göra i Sverige.  

Ni som säger att jämförelsen haltar, att det före och under andra världskriget gällde politik och nu gäller religion och religionsfrihet har fel. Islam är en religion, en politik och en statslära. Vägen, sedan Muhammeds död 632 till islamisk stat i många länder har skett genom listig infiltration och där är religionsfriheten en viktig ingång för muslimer. Sverige var extremt anpassligt under andra världskriget till nazismen men Sverige hade tur. Sverige blev aldrig en av de krigförande. Samma anpasslighet finns nu till de kolonialiserande invandrarna. Nu förs kriget i Sverige, vilket alltfler inser men inte i den takt som kommer att hindra muslimerna att omvandla landet till en islamisk stat i framtiden.      

Hans Jensevik är pensionär. Han har varit VD och delägare i Svensk Kommunrating, storstadsutredare, administrativ biståndsarbetare i Afrika och kommunekonom och ekonomichef i Uppsala kommun. Lärare i Nationalekonomi, Göteborgs Universitet och forskarassistent på stadsbyggnad, CTH. Nu är han ordförande i den ideella föreningen Nix to the Six.