OPINION Om jag har förstått Charles Darwin rätt så visade han bland annat att arterna inte bara kan fylla upp existerande intressanta nischer, typ bakterier som förökar sig för att äta upp all näring i ett provrör, utan också genom mutation kan förändra sin egen karaktär så att de med lite tur kan anpassa sig till nya slags näringslösningar och andra födkrokar.  

Människan kan dock ett trick som de övriga arterna, vad jag förstår, inte behärskar, nämligen att själv bearbeta födkroken så att den kan livnära så många fler människor av den sort som deltagit i den nödvändiga typen av specialisering. Vad är det för konstigt med det? säger du kanske lite vresigt eftersom du möjligen misstänker att jag besvärar dig med självklarheter. Om en tandläkare utbildar sig och gör ett bra jobb så kommer efterfrågan på tandläkare att öka och därmed har det skapats en expanderande ekologisk nisch för odontologer.  

Visst, säger jag, bilen skapade en nisch för oljebolag som i sin tur skapade en nisch för båtvarv som kunde bygga oljeriggar och så vidare. Men jag tänkte på hur människan genom förhållandevis små intellektuella nydaningar kan skapa nischer som de sedan vidareutvecklar och på så vis till slut kan förvandlas till världens största industrier. Och då tänker jag inte på Jesus och kristendomen eller Muhammed och islam utan på den amerikanska självständighetsförklaringen och de mänskliga rättigheterna. 

Med tanke på vilket inflytande förklaringen fått i världen är texten i själva verket en rätt modest skrivelse på tre sidor avsänd från Andra Kontinentalkongressen till kolonialherren England. Texten har fem distinkta budskap. 

För det första, står det, är det inte mer än rätt och artigt att vi – de upproriska amerikanerna – förklarar varför vi har tröttnat på er koloniala engelsmän och tänker göra oss fria. 

För det andra har Skaparen gett oss och alla andra människor vissa oförytterliga rättigheter, till exempel liv, frihet och strävan efter lycka. 

För det tredje är det en regerings huvudsyfte att värna dessa rättigheter. 

Det har er regering, engelsmän, för det fjärde, inte gjort och därför är det vår uppgift att avskaffa er regering och tillsätta en egen.  

För det femte räknas engelsmännens illgärningar upp och detta täcker mer än två tredjedelar av texten. En anklagelsepunkt är att engelsmännen uppviglat de ”skoningslöst vilda indianerna” vars ”krigsregel är urskillningslös förstörelse av alla åldrar och kön” att kriga mot amerikanerna. 

Den stora poängen, som här gjorde sitt första officiella framträdande i världshistorien, var att regeringars uppgift är att garantera medborgarnas rättigheter och att medborgarna bör byta ut en regering om den inte sköter denna sin enda uppgift. Utöver denna syssla skulle regeringen i stort sett inte lägga sig i. Detta blev västerlandets ideologiska grundbult och framgångsformel. 

Det var bara en hake. Människor är ofta kreativa och handlingskraftiga och regeringar består av människor. Regeringarna var inte nöjda med att ägna sitt liv åt att försvara medborgarnas liv, frihet och strävan efter lycka. De ville ha större uppgifter att sätta tänderna i.  

De uppfann därför en metod som troligtvis är det närmaste en perpetuum mobile – en självgående maskin – som mänskligheten kunnat uttänka. Regeringarna började hitta på nya mänskliga rättigheter och, ännu listigare, en helt ny typ av mänskliga rättigheter som verkligen krävde stora insatser av regeringarna. Att säkra folks liv och strävan efter lycka fordrade inte så stort engagemang från regeringarna. De kunde nöja sig med att låta folk vara ifred med sina strävanden. 

På de nya rättigheterna – till exempel rätten till utbildning, till bostad, till sjukvård, till att få älska med personer av vilket traditionellt eller nyuppfunnet kön som helst och till att i vissa fall mot föräldrarnas vilja låta femtonåringar genomgå könsbyte på skattebetalarnas bekostnad – kunde så småningom världens troligen överlägset största industri byggas.  

Betänk alla utredningar världen över, bara FNs barnkonvention är fjorton sidor och på denna ska det byggas nationell lagstiftning, bara för den svenska proppen behövdes 195 sidor, sedan horder med experter, konferenser, seminarier, övervakande organ. Träd måste huggas ned för att förvandlas till tidningar och lärda journaler där saken kan diskuteras. NGOer måste etableras för att sprida ordet. ”Barnkonsulterna”, till exempel. Och du har kanske inte tänkt på att alla människor som sysslar med detta ska ha lön och flygbiljetter och ersättning för hotellrum och kanske måltider på främmande ort! Ändå är barnkonventionen en ytterst perifer del av de mänskliga rättigheterna, en nyskapelse helt enkelt, utan tydliga rottrådar till några av de tunga och grundläggande kraven i FNs allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna, till exempel den universella rätten till semesterersättning (artikel 24). Till och med ett marginalfenomen som barndeklarationen drar väldiga resurser. 

Sedan självständighetsförklaringen har människan genom sin skaparkraft alltså på 224 år byggt ett monument vars underhåll och fortsatta utbyggnad troligen är det största av alla nu levande mänskliga projekt och även den största enskilda sysselsättningsskaparen tillika dyrare än alla krig tillsammans.    

Jag kan inte tänka mig att några andra sex ord i mänsklighetens historia – liv, frihet och strävan efter lycka – skulle ha kunnat både lägga grunden för världens hittills mest lyckade kultur – västerlandet – och hänga en kvarnsten om dess hals. 

Man behöver knappt tänka en sådan förbjuden tanke förrän en ännu förbjudnare tanke uppstår liksom av sig själv. Är det inte dags att gallra lite bland de mänskliga rättigheterna? Att ta bort en mänsklig rättighet ur katalogerna betyder inte att den försvinner – har någon försökt förbjuda dig att andas för att just den mänskliga rättigheten inte finns inskriven i FNs allmänna deklaration? – bara att den förlorar sin byråkratiska överbyggnad och styrs av sunt förnuft snarare än av paragrafer.