OPINION Rubriken låter kanske urtrist, men om du har förstått den fundamentala skillnaden mellan negativa och positiva mänskliga rättigheter så har du förstått grunderna för de senaste 250 årens politiska utveckling i västerlandet. (Varför man säger negativa och positiva rättigheter har jag aldrig begripit. Man kunde lika gärna följa diabetesnomenklaturan och säga mänskliga rättigheter typ 1 och typ 2.) 

Vi börjar med demokratins skapelseberättelse. 

När människorna hade halshuggit den siste självhärskande konungen upptäckte de att de hade ett problem. Alla medborgarna samlades på en äng för att diskutera saken. 

Vem ska styra nu då? frågade Andersson.  

Vadå styra? sa Bengtsson. Jag sköter mig själv, tack. 

Men Andersson har ju en poäng, sa Cedergren. Det finns ju en del trista grejor som vi måste sköta tillsammans, till exempel att bemanna fyren, bygga vägar och organisera polisen. Hur ska vi utse en sådan administratör, ett sådant ombud för oss alla? 

Danielsson är en bra karl, skrek en medborgare. Jag tycker vi röstar på honom. Nog med förslag, sa de andra medborgarna. Mitt namn är Delano Danielsson, sa Danielsson med en triumferande segergest.  

Hold your horses, invände Bengtsson. Vi kan väl inte utse honom till chef för allting med egen polis att genomdriva sin vilja! Vi har ju ingen aning om vad han kan få för sig. Han kanske kommer och tar min järnhandel.  

Bengtsson har rätt, sa Cedergren. Eller så kanske han förbjuder mig att gå med i Evangeliska fosterlandskyrkan bara för att han själv är katolik.  

Andersson tänkte en stund och sedan sa han: jag tror att vi måste inrätta ett antal negativa mänskliga rättigheter, alltså definiera områden som Danielsson, vårt ombud, inte får röra, typ äganderätten och yttrandefriheten. De rättigheterna blir medborgarnas frizoner med förbud för Danielsson att beträda.  

Låter bra, sa Cedergren. Jag tycker att vi ska kalla det här systemet för demokrati. Demokratin har två lika viktiga delar, dels folkets rätt att välja samhällets administratörer, dels de negativa rättigheterna som talar om för administratörerna vad de ska hålla sig borta från. 

Och så blev det med början i den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776 som för första gången i världshistorien deklarerade mänskliga rättigheter: ”liv, frihet och rätten att söka sin lycka”. Så höll det på i ett och ett halvt sekel med stor framgång.  

Då gjordes en stor innovation av ingen mindre än Franklin Delano Danielsson Roosevelt, president i Amerikas Förenta Stater, en politiker, alltså en person som specialiserat sig på att vara folkets valda ombud och administratör. 

Roosevelt tyckte det var onödigt att han skulle hållas tillbaka av de negativa mänskliga rättigheterna. Han var full av handlingskraft och ville administrera mer än bara det där med vägarna och fyrarna och polisen. Men hela tiden stötte han på problem med frizonerna, medborgarnas äganderätt och sådant.  

Roosevelt fick en ingivelse om hur han skulle kunna öka sin samhälleliga aktionsradie. Vi gör en ny överenskommelse i stället för den där gamla från ängen, sa han till medborgarna, en New Deal! Jag ska ge er helt nya mänskliga rättigheter som vi kan kalla positiva mänskliga rättigheter. De nya rättigheterna innebär att jag, Franklin Danielsson, ska ge er medborgare saker gratis. Ni ska få barnbidrag! Ni ska få hyrestillägg! Ni ska få gratis skola till era barn! 

Då hurrade alla medborgarna som skulle få saker gratis utom järnhandlare Bengtsson som insåg att det var han som skulle betala för alla de där gratisgrejorna.  

Förstår du vilken metamorfos som därmed inträffat? De negativa mänskliga rättigheterna hade gett politikerna skyldighet att hålla sig borta från medborgarnas privatliv. De nya positiva rättigheterna gav politikerna en motsatt skyldighet, nämligen att lägga sig i medborgarnas privatliv genom att betala dem för det ena och det andra, till exempel barnafödsel och fattigdom, på bekostnad av järnhandlare Bengtsson som i stället för nya rättigheter fick nya skyldigheter, i synnerhet att betala för Franklins flotta erbjudanden.  

Det var ett helt nytt upplägg för Franklin Delano Danielsson. Det fanns nu nästan ingenting som kunde begränsa hans maktutövning. Majoriteten fick bidrag som Delano tvingade järnhandlare Bengtsson att betala och röstade därför på Delano Danielsson. Det fanns därför ingen gräns för hur mycket makt Danielsson kunde skaffa sig. Hela spelet var nytt, i sanning ett New Deal. Förut hade de mänskliga rättigheterna handlat om att begränsa politikernas makt. Nu handlade de mänskliga rättigheterna om att utöka deras makt.  

År 1948 var det dags för Franklin Delano Danielsson Roosevelts idéer att lanseras internationellt. Det skedde i regi av hans änka, Eleanor Roosevelt, som stolt presenterade en önskelista för politiker i hela världen som hon kallade Förenta Nationernas Allmänna Förklaring Om De Mänskliga Rättigheterna. Därmed hade de positiva mänskliga rättigheterna gjort världsdebut och framtiden låg öppen för politiker i alla länder som ville hitta på nya lokala mänskliga rättigheter i kraft av vilka de kunde skaffa sig mer makt.  

Det kom som en chock för politiker i alla länder som inte riktigt kunde fatta vilka möjligheter som nu hade öppnats. De svenska politikerna tillhörde de första som begrep och stolt anslöt sig till Franklin Delano Danielsson Roosevelts amerikanska linje. För att möjliggöra en nyordning skrev de svenska politikerna en ny grundlag, regeringsformen från 1974, vars andra paragraf i första kapitlet definierar Danielssons främsta uppgift: 

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. 

De svenska politikerna blir numera rikligt belönade genom att de kommer enskilda från hela världen för att bli delaktiga i de svenska internationellt giltiga mänskliga rättigheterna.  

Om du tidigare inte fattat detta, i den mån det är något att fatta, är du ursäktad ty det hade inte jag heller. När jag studerade statskunskap i USA så fick jag lära mig att New Deal betydde något annat, nämligen att nya kort skulle delas ut så att de som hade fått dåliga kort skulle få en chans till bättre kort. Nu tror jag att det i verkligheten betydde en ny överenskommelse mellan folket och ledarna, ett nytt samhällskontrakt. Men oavsett FDRs avsikter så blev det så.