Bitte Assarmo: Josephsons Näcken är så mycket mer än en målning

Bitte Assarmo

KULTUR Häromdagen besökte jag Nationalmuseum. Jag försöker ta mig dit då och då, inte bara för att njuta av vacker konst utan också för att påminna mig själv om det fantastiska kulturarv som våra stora konstnärer lämnat efter sig.

En av de målningar som fascinerat mig mest genom åren, faktiskt ända sedan jag var barn, är Ernst Josephsons Näcken. Den hängde, i form av ett inramat tryck, i min fars föräldrahem, strax intill ett porträtt av Martin Luther och mitt emot ett tryck av August Malmströms Grindslanten. Men även om både Luthers smått olycksbådande ansiktsuttryck och Grindslanten, med dess bildberättelse om en svunnen tid, var nog så fantasieggande så var det till Näcken min blick ständigt återvände.

Näcken är ett mytomspunnet manligt vattenväsen som håller till i älvar, åar, tjärnar och insjöar och som förekommit i den nordiska folktron och diktningen sedan fornnordisk tid. Myterna kan se lite olika ut beroende på vart i landet man befinner sig, men till de vanliga hör att han med sitt vidunderligt vackra fiolspel kunde (och strävade efter) att locka människor ner i vattendjupen. Även namnen varierar i olika delar av Sverige. Bäckamannen, strömkarlen, kvarngubben och forskarlen är kanske de vanligaste – dialektalt kan han också heta både nicken, nöcken och nocken.

Näcken av Ernst Josephson

Ernst Josephson, (1851-1906), är en av våra allra största svenska konstnärer. Men om hans konst var storslagen så var hans privatliv desto mer tragiskt. Innan han hunnit fylla trettio hade både hans far, hans syster och hans mor dött och själv hade han drabbats av syfilis – en grym sjukdom som, före penicillinets tid, var obotlig om omfattade flera plågsamma stadier innan döden till sist inträdde. I slutet av 1880-talet togs han in på det som då kallades sinnessjukhus och diagnosticerades med paranoia, en diagnos som idag kanske skulle ha bytts ut mot schizofreni.

Att ett väsen som näcken lockade en målare som Josephson är inget att förundras över. Näcken förkroppsligade naturens otämjda vildhet. På en gång fascinerande och skrämmande blev näcken något av Josephsons alter ego – den missförstådde romantiske konstnären som försökte gå sin egen väg.

Josephson tecknade mängder av skisser och målade flera stora dukar – den sista 1884 – men den nakne näcken, på samma gång förförisk och plågad, gick inte alls hem hos dåtidens konstkännare. Nationalmuseum refuserade den, och kritiken var inte nådig.

”I den stora bilden av ’Strömkarlen’ har bizarreriet nått sin höjd. En alldeles naken, mycket ful herre sitter i en obeskriflig omgifning och spelar på en förgyld fiol!” skrev Carl Rupert Nyblom, estetiker, skald och ledamot av Svenska Akademien, i Posttidningen 1885.

En som dock såg storheten i verket var prins Eugen Bernadotte, den så kallade målarprinsen. Han gav Strömkarlen en plats på sitt Waldemarsudde. Där har den suttit sedan dess, infälld i väggen, som en symbol för ett visionärt konstnärskap och på alla sätt lika förförisk och lockande som de gamla folksagornas naturväsen.

Så småningom hamnade Näcken ändå på Nationalmuseum. En tidigare version, målad 1882, köptes in 1915, med stöd av Nationalmusei Vänner. Ytterligare en version finns att beskåda på Göteborgs konstmuseum.

Med tiden blev den också mäkta populär långt utanför konstkännarnas krets. Tack vare att det trycktes upp billiga tryck av de stora mästerverken kunde även vanligt folk, som levde enkla och jordnära liv och sällan eller aldrig fick möjlighet att åka till någon stor stad och besöka ett konstmuseum, njuta av dem.

Själv kan jag fortfarande inte se mig mätt på målningen. Den väcker så många känslor, såsom glädje och upprymdhet, men också vemod och mörker. Allt detta som lever inom oss sedan generationer. Den bottenlösa skogstjärnen, inbäddad i den susande granskogen. De porlande älvarna. De strida forsarna. Sägner och folksagor från en svunnen tid. Men också de tidigare generationernas upplevelser av den. Hur många fattiga torpare och trångbodda arbetare har inte drömt sig bort till bilden av Näcken, i Josephsons tolkning? Sett med nya ögon på den porlande bäcken vid stugknuten efter att de hängt upp Näcken på väggen? Lyssnat lite extra efter förtrollande musik när de suttit vid den lilla insjön och metat? Och det är kanske det, i lika hög grad som själva målningen, som gör Näcken till en så viktig del av vårt svenska kulturarv.

38 reaktioner på ”Bitte Assarmo: Josephsons Näcken är så mycket mer än en målning

      • olle holmqvist skriver:

        Fredrik Ö –
        Vilka har varit dina lärare i ämnet Sarkasmologi ? inte, Cicero,Paracelsus, Lichtenberg, Palmaer eller Tom Lehrer i varje fall.

        Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Fredrik jag är autodidakt som det tydligen så fint heter. Efter skilsmässan från exfrun så gräts det mycket framför staffliet som var min terapeut tillsammans med whiskeyn
        Det var så mycket o intensivt att numer så är det läsglasögon med styrka två som gäller.
        Om jag e bra på att måla?
        Helt ärligt så skaplig, min dotter är lysande tekniskt min morfar var känd, morsan är grym på att teckna.
        Jag har aldrig sett någon måla i min stil förr, det är unikt, så antingen kommer jag bedömas som totalt kass eller lysande.
        Dotterns ex Charlie, menade att jag var fullständigt lysande på himlar o moln, han hade åtta års studier i Italienska konstskolor till det så några stora Hollywood produktioner,
        Målat scener till Titanic, Femte elementet Bruce Willis osv.
        Men jag vill berätta en historia, måla en himmel räcker liksom inte.
        Hellre misslyckas jag med en (halvkass) ironisk tavla, än lyckas med en perfekt himmel.

        Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Forts jag brinner tyvärr inte längre för att måla i olja, mår för bra o e för harmonisk tyvärr!
        Ett kort steg från självmord, där målar jag bäst, i kaos med undersköna neurotiska blondiner,
        Som är villiga att underkasta sig grov Bdsm o allt därtill.
        Tyvärr så mår inte jag bra av det livet,
        Så en vacker underbar klok brunett och kött o potäter, det är vägen numer.
        Men för att göra en förbaskat lång historia kort så ja jag kan bedöma penseldrag och ljusvinklar bättre än dom flesta.
        Mvh Göran.
        Ps kan du underbinda en artärblödning eller dra en fraktur rätt?
        Det är oxå självlärt 😉

        Gillad av 1 person

      • olle holmqvist skriver:

        Fredrik, du verbale ekvilibrist
        Fint att du meddelar ”på – fullaste – allvar”. Tänk om skrivit bara ”på allvar”, eller om du inte alls angivit din upplevda grad av ”allvar”. Då hade vi kanske annorlunda bedömt din bedömning av din bedömning.

        Gilla

  1. ANDY skriver:

    Näcken är en fin,känslig och fantasieggande målning. Säkert uppfattades den som provokativ och väckte anstöt hos många när den målades. Tur att det fanns avvikande åsikter som kunde ”försvara” målningen och dess berättigande.
    Av detta kan vi lära oss mycket.
    Att provocerande konst,eller det som kan uppfattas som provocerande,inte behöver vara politiserande-aktivistisk-vulgär som många partipolitiskt bundna konstnärer och ”kulturaktivister” tycks tro och mena. Den kan även vara vacker att se på,och oftast griper den tag i betraktarens upplevelser,men den är inte partipolitiskt aktivtiserande.
    Så låt oss stödja SD Sölvesborg när de nu tar upp kampen mot den maffia av partipolitiska aktivister som styrt det offentliga konstlivet under många år i Sverige. Det går alldeles utmärkt att köpa in och stödja samtidskonst som är både sevärd och engagerande utan att den på ett ytligt och vulgärt sett ska ägna dig åt partipolitisk aktivism.
    Men även SD måste vara vaksamma i deras agerande,de får inte vända sig emot de etablerade och kunniga inom konstvärlden utan måste gemensamt med dessa organisationer(ex.vis Statens Konstråd) göra urvalet av vilken konst som det offentliga ska båtarna med och stödja genom både pengar och administration.
    Den privata delen avkonstvärlden ska vara helt fristående,de gör vad de vill med sina pengar men utan offentligt stöd.

    Gillad av 1 person

    • ANDY skriver:

      Rättelse;
      Ska stå ” göra urvalet av vilken konst som det offentliga ska bidra med”
      Tillägg;
      Det finns en annan stor och viktig svensk konstnär som heter GAN,också mycket kontroversiell med sina mer eller mindre öppet homosexuella motiv. Men också en stor konstnär som absolut har sin plats i den svenska konsthistorien,trots eller tack vare sina målningars motiv.
      Det som kännetecknar en stor konstnär är att hans/hennes målningar ”kommer inifrån”,de uttrycker dennes känslor inför motivet.
      Det som kännetecknar en aktivistisk politiserande konstnär är att dennes målningars syfte är att propagera för konstnärens ideologi,därför är deras alster oftast ytliga och kännetecknas av ett effektsökeri som passar bättre inom reklambranschen än i konstvärlden.
      Min erfarenhet(20 års ägande konstgallerier i Sverige) är att de allra flesta seriösa och etablerade konstnärer inte alls är speciellt förtjusta i aktivistisk/partipolitiserande konst,
      De tycker helt enkel attden typen av konst är en skymf mot seriösa konstnärer och drar ner konstens värde och status.

      Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Får jag fråga vad du fastnade för hos GAN?
        Jag gillar verken dom är lekfulla,
        men jämförelse med Pietr Claesz eller Hiernymus Bosch så finner jag honom inte så spännande.
        Mvh Göran

        Gilla

      • ANDY skriver:

        Hej Göran,
        Jag skrev att GAN var en stor konstnär som har sin plats i den svenska konsthistorien.
        Det tycker jag han har efter på ett nytt och banbrytande sätt i Sverige målat dessa.
        Själv är jag måttligt förtjust i målningarna,men gillar oftast koleriken,färgerna.
        Christer E,
        När du har belagt dina påståenden med konkreta bevis så kan vi kanske få en konstruktiv debatt. Nu har du bara spridit vänsterns påståenden om SD och deras kulturpolitik.
        Jag har ex.vis ingen aning vilka verk SD har köpt in i Sölvesborg för de inbetalade skattepengarna,men förväntar mig att du kan informera oss om det efter ditt påstående,i detalj och konkret.

        Gillad av 1 person

      • ANDY skriver:

        Hej igen,
        Att oljan skulle vara död tror jag inte på. Människor kommer alltid vilja uttrycka sina känslor ,måleri är ett sätt,måleri och akvarell och teckning är de vanligaste och kommer säkert så förbi. Däremot tror jag installationer ex.vis är mera trend, men foto och digital konst kommer säkert ha en stor plats i framtiden. Men måleriet kommer finnas kvar,det är min övertygelse och också förhoppning.
        Intressant beskrivning av ditt liv,men varför lägga ner måleriet om du får glädje av det ?
        Whiskyn finns alltid kvar,men talang för att måla måste underhållas,genom att måla.
        Det är tyvärr 20 år sedan jag var aktiv proffs,nu handlar jag inte med konst,bara njuter av den på museer,utställningar m.m.
        Så jag är lite kluven till SDs agerande;
        Lika lite som jag gillar vänsteraktivisterna inom kulturlivet så gillar jag brölande okultiverade sluskar som närmast skryter om sin okunskap ang.kulturen,
        Jag vill absolut inte SD går åt fel håll. Därför uppmanar jag dem till ödmjukhet inför kulturen och samarbete med Statens Konstråd och andra institutioner där etablerade och kunniga konstnärer finns.
        Min erfarenhet av de mera etablerade konstnärerna är nämligen att de är mycket seriösa och tar deras egen roll idet svenska kulturlivet på största allvar,
        De vill inte besudla konstnärers rykte genom aktivistiskt partipolitisk konst.

        Gillad av 1 person

      • Christer E skriver:

        @ Andy, m.fl.
        Jag vet inte heller vilka konstverk SD har köpt in för kommunala pengar i Sölvesborg, bara det som tidningar refererat, att inköpen måste följa SD:s syn på Sverige och svenskheten. Att återknyta till detta är på inget sätt ”vänster”, snarare ett uttryck för vanligt sunt förnuft. Skulle dock förvåna mig om t.ex. Basquiat, Damien Hirst eller Cindy Sherman finns som inköpskandidater.
        Exakt vad de tänker köpa eller redan har köpt är egentligen ointressant. Konstinköp är alltid subjektivt (förutom det uppenbara ekonomiska). Att uttalat framhålla politiska grunder för inköp, får mig mest att associera till s.k. arbetarkonst som (S) ofta köpte under 30- till 50-talen, för att inte nämna den sovjetiska statsstyrda konsten.

        Offentliga konstinköp kan aldrig demokratiseras. Jag såg en gång på ett museum i Helsingfors två tavlor som en (eller två konstnärer) gjort utifrån vad ett antal finländare beskrivit som bra och dåliga motiv. Den ”bra” tavlan visade en bonde som plöjer med häst sin lilla åkerlapp i en liten sluttning mot en sjö. Fru och barn tittar på och i skogsbrynet står (givetvis) en älg. Kitsch, javisst, men något som fastnade (eftersom jag fortfarande kommer ihåg tavlan).

        Att konst ska provocera betyder inte att det som provocerar är (god) konst. Snarare ett nödvändigt villkor. Sedan gäller ju att det som provocerar en individ, kan upplevas som slätstruket av en annan.

        Konst är inte helt enkelt.

        Gilla

      • ANDY skriver:

        Men har SD i Sölvesborg någonstans sagt att det bara ska köpas in konst som ’överensstämmer med SDs syn på på det svenska samhället” ? Har SD bara köpt in sådan konst nu när de sitter i majoritet sedan 1,5 år i Sölvesborg?
        För det vad exakt vad du skrev och påstod,precis som vänsteraktivister gärna vill försöka framställa SDs kulturpolitik som.
        Och detta är inte sant,detta är en simpel lögn från vänsteraktivister som desperat försöker försvara DERAS agerande,att offentliga pengar ska användas till att stödja deras partipolitiska aktivistkonst.
        Och nu försöker du smita undan dina påståenden att ”det är egentligen ointressant ” vad de(SD) har köpt in eller tänka köpa in.
        Det är i allra högsta grad inte ointressant vad politiker,SD eller andra ,gör med våra inbetalade skattepengar,detta gäller även konstinköp.
        Och tacka fan för att SD i Sölvesborg inte kommer köpa in konstverk av Damien Hirst,det skulle spräcka Sölvesborgs hela budget många,många år framåt med tanke på vad de bästa av hans verk kostar.
        Men jag sträcker ändå ut en hand,
        Jag vill också att SDs kulturpolitik övervakas noggrant av alla konstintresserade,så får vi förhoppningsvis bästa resultat.
        För vi får det inte när vänsterkulturmafgian förråda,det ser vi bevis för dagligen sedan åratals tillbaka.
        Så ägna din kritik mot de som redan visat en föraktfull inställning mot kulturen,redan visat en vilja att använda offentliga pengar(våra inbetalade skattepengar) för deras partipoiltiska ambitioner istället för att komma med förljugna anklagelser mot SD som suttit vid makten ca ett år i Sölvesborg.
        Om du seriöst vill stödja konstlivet i Sverige i stället för att stödja vänsterns aktivism.

        Gillad av 1 person

    • Christer E skriver:

      Men det är ju just det SD i Sölvesborg gör, att ”på ett ytligt och vulgärt sätt ägna sig åt partipolitisk aktivism” genom att endast tillåta inköp av konst som överensstämmer med SD:s syn på det svenska samhället.

      Konst måste (bör) i vid mening vara vacker. Ta t.ex. Guernica, som trots de grymma bilderna ändock har något ”vackert” över sig.
      Konst som inte provocerar är egentlige bara en estetiskt tilltalande färgklick att sätta ovanför soffan i finrummet.

      Gillad av 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Vilken teori ligger bakom ditt begrepp ”provocera” här?

        Jag tycker nog också att bra konst provocerar, men den blir inte god konst av att provocera, enkannerligen inte genom att provocera den goda smaken, utan genom att visa på obehagliga sanningar. Lars Vilks rondellhundar är ett exempel på detta.

        Sanning! Rätt! Liv!

        Gillad av 2 personer

      • Hovs_klipphällar skriver:

        Håller jag inte med om. det handlar just om att man helt berättigat reagerar mot att allmänna medel ska användas för vad som egentligen är aktivistisk propaganda. Den så kallade ”menskonsten”, som nyligen sattes upp vid T-baneperrongerna i Tokholm, är ett sådant exempel.
        Vissa anser att vi ska uppfostras att gilla offentliga kroppsvätskor. Det får stå för dem.

        Gillad av 1 person

      • olle holmqvist skriver:

        När jag var rundtursguide på båtar och bussar i Stockholm på 60-talet fick vi lära oss: Var klädda så, och berätta så att ingen retar sig. Även om en rå vits kunde behaga kanske de flesta, men såra någon > tig den ! Därför att en del av turdeltagarna har inte betalt för det, inte förväntat sig det.

        Nu ser många skattefinansierade konstnärer sin roll som folkuppfostrare. Och uppfostran innebär just att justera ”fel” åsikter, vilket av en del kan uppleva som någonstans på värdeskalan – förargligt till plågsamt. Med vilken rätt ska sådant skattefinansieras och allmänexponeras ?

        Gillad av 2 personer

      • olle reimers skriver:

        Ett begrepp jag saknar här i diskussionen är ”tidlös”. Ett ”konstverk” som endast lever för dagen är snarast en pamflett, ett yttrande som endast har relevans för ögonblicket.

        Konsten är något beständigt. Även om det alluderar till något samtida måste den ha förmågan att överleva tidens tand för att ha konstnärlig höjd.

        Samtida konst kan bara svårbedömd. Men man måste åtminstone ta in tidlöshetsaspekten i sin bedömning innan man köper in verket om man representerar allmänheten.

        Gilla

  2. Matte skriver:

    Näcken har nog fyllt en bra funktion genom att skrämma barn att gå för nära vattendrag och på så sätt räddat ett och annat liv. För visst finns det en lockelse i en otämjd kraft.

    Vi kanske behöver en uppdaterad variant för att skydda unga män och kvinnor från att närma sig kultur x, så de inte blir brända på ett eller annat sätt, eller bokstavligt.

    Gillad av 2 personer

  3. Näckar gärna själv i en hölja skriver:

    Det som går djupast in sker ofta i barndomen. Själv präglad som liten grabb av jämtländsk fjäll- och skogsnatur i mitten av 50-talet, med fiske och vida vandringar, sitter en viss Psalm extra djupt inpräntad i min själ. Och när den sjöngs i skolan kände jag mig alltid förflyttad till stranden av små bäckar och mindre forsar. Där öringen stod och väntade på just min fluga i en hölja.

    Än i dag, blir gubben varm i själen när han hör psalmen ”Morgon mellan fjällen” sjungas. En text värd att påminnas om. Och ändå har jag själv aldrig varit religiös. Men kultur går in oavsett påklistrad etikett.

    1.
    Morgon mellan fjällen,
    hör, hur bäck och flod,
    sorlande mot hällen,
    sjunga: Gud är god.
    Gud är god.

    2.
    Se, hur dagen bräcker,
    fram går ljusets flod.
    Dalen, som den väcker,
    svarar: Gud är god,
    Gud är god.

    3.
    Skogens grenar glittrar,
    och med gladligt mod
    fåglarna, som kvittrar,
    sjunger: Gud är god,
    Gud är god.

    4.
    Själ, vak upp och svara
    dem med nyfött mod.
    Höj din lovsång klara:
    Gud, vår Gud, är god.
    Gud är god.

    Tack för två bra texter…båda två väl målade.

    Gillad av 4 personer

  4. olle holmqvist skriver:

    Krönikören >”älvar, åar, tjärnar” och ovan ”hölja”. En hölja är vattenfylld grop någon dm djup i myr eller mosse. F ö .”Rännil, bäck, å, älv – göl, tjärn, sjö” Därtill de av människan grävda: och byggda ”damm, dike” Många ord för olikstora vattensamlingar,- är det tillfällighet ?

    Zorn var fascinerad av, nakna kullor kanske, men ännu mer (?) av ljusets speglingar i vatten.
    Den som fått Z:s vattenintresse påpekat för sig, den ser mer an kullan.

    Gillad av 2 personer

    • Mer om höljor... skriver:

      OT. Den som flugfiskat vet att fisken i strömmande vatten gärna ställer sig i bakvatten bakom en sten, eller i en djupare grop närmare strömmens botten – i en hölja. Där vattnets strömtryck blir lågt, eller närmast obefintligt. Där kan en öring stå tämligen stilla, även i en stark fors, utan att förbruka så mycket energi. Och samtidigt hålla bra koll på något matnyttigt som glider förbi.

      Dessutom bör man, för sin egen säkerhets skull, ha bra koll på var de djupaste höljorna finns, så man inte trampar snett, ramlar och dras med av floden.

      Kanske även näcken gömde sig i de djupaste höljorna, där ofta vattnet blir oroande svart till sin karaktär. Ett tydligt varningstecken, som tvingar en till försiktighet.

      Eller kanske värre för den ovane – att man inte förstår att vattendjupet är stort, fast man fortfarande kan skönja bottnen i en hölja.

      Och när man vadar över en större bäck eller vattendrag måste man hela tiden läsa av det strömmen på rätt sätt. Var styrkan är hög, i kombination med avläst vattendjup.

      Att förstå höljornas värld är en nödvändighet för varje flugfiskare. Likt det är för skridskoåkaren att läsa av isen korrekt.

      Detta sagt om höljor.

      ”Morgon mellan fjällen, hör, hur bäck och flod, sorlande mot hällen, sjunga: Gud är god. Gud är god”… Om man läser höljorna rätt…

      Gillad av 2 personer

    • GWI skriver:

      Olle Holmqvist. Den här kullan var för mig, som var ung man på 1950-talet, den oöverträffade bilden av stor kvinnlig skönhet och så är det fortfarande.

      Gilla

  5. olle holmqvist skriver:

    ”Att förstå höljornas värld är en nödvändighet för varje flugfiskare” Har lärt mig nu att ”höljor” är mer an gropar i myrmarken. Så blir det om man är botanist istf flugfiskare efter exkursion till Florarna hösten, 1970.

    Gillad av 1 person

  6. olle holmqvist skriver:

    Vad är bra konst – god konstnär ?
    1) Det som förmedlar till betraktaren en fin upplevelse. Är då Goyas avrättningscener då bra konst ?

    2) det som utförts av en i hantverket skicklige definierat som den som kan göra en perfekt kopia av MonaLisa t ex?

    3) Den som dels är skickilig i sitt hantverk 2) och dessutom kan skapa en ny bild, något som ingen sett något liknande i stil, förut, något – på ett nytt sätt, som Cezanne ?

    4) som fortfarande är skicklig enl 2) men ändå reducerar så långt att ”det där kan ju vem helst göra” Matisse

    5) Den som överväldigar med färger ? Roerich https://images.fineartamerica.com/images/artworkimages/mediumlarge/2/song-of-shambhala-nicholas-roerich.jpg

    6) Den som experimenterar med färg och spelar ned form ? Hjertén

    7) säker placering

    8) det jag gillar

    9) det jag tror att ”vi allmänbildade” gillar (Heidegger: Das Man – sv ”Mannet”): https://www.arbetaren.se/2013/11/15/heidegger-for-nyborjare/
    10) fler förslag

    Om vi jämför med idrottsprestation, blir det intressant. När höjdhoppare började hoppa med ryggen mot ribban blev det bättre resultat. I backhopp finns ”skönhetspoäng” Finns fortfarande ?

    eller

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.