Mohamed Omar: Författarinnor, medeltidsromantiken och Lucia

Mohamed Omar

KULTUR Den 20 december förra året postade jag ett fotografi på min Facebooksida. Jag hade fotograferat av ett fotografi i boken Varför firar vi Lucia? från 1996.

Motivet var en skulptur från 1400-talet. I bildtexten stod det: ”Sankta Luciaskulptur i ek från 1400-talet”. Skulpturen finns på Zornmuseet i Mora.

När jag postade mitt fotografi på Facebook uppstod tvivel bland några av mina Facebookvänner. Föreställde skulpturen verkligen Lucia? Var det inte snarare Sankta Birgitta? Hon håller ju i en bok och boken är Birgittas attribut.

Jag mejlade då Zornmuseet för att fråga hur det förhöll sig. Den 7 januari fick jag svar. Ja, skulpturen föreställer faktiskt Sankta Lucia. Arkivarien på Zornmuseet, Håkan Knutsby, berättade att det var ett sydtyskt arbete från 1400-talets slut. Konstnären är okänd. Man vet att skulpturen föreställer Lucia eftersom hon saknar ögon. De ligger på Bibeln som hon läser.

När Sverige kristnades blev vi införlivade i den romersk-katolska kyrkan. Katoliker firar Sankta Lucia den 13 december, alltså gjorde vi svenskar också det eftersom svenskar var romerska-katoliker i minst 500 år. Så under hela vår medeltid var Lucias dag en bemärkelsedag.

Jag tror att det kan finnas viss sanning i Nordisk familjeboks äldre upplagas (1886) beskrivning av Luciafesten som en ”kvarleva” från katolsk tid:

Hennes dag är d. 13 December. På nämnda dag firas ännu i flere städer och landsorter i vestra och södra Sverige en från katolska tiden qvarstående festlighet till L:s ära. Kl. 3 eller 4 i den mörka vintermorgonen väckes allt husets folk af en hvitklädd flicka, som på hjessan bär en krans af brinnande ljus, och man undfägnas på sängen med de håfvor (kaffe eller öl och bränvin), som hon medför på en bricka.

Luciaskulpturen som nu förvaras i Mora fanns dock inte i Sverige på medeltiden! Den är inköpt av Gerda Boethius hos J. Böhler i München, berättar arkivarien. Konsthistorikern Gerda Boëthius föddes 1890 i Uppsala. Hon sysslade mycket med medeltida kyrkokonst. År 1921 anställdes hon vid Zornsamlingarna i Mora.

Det var vid denna tid som de luciatåg vi känner blev populära och spreds över landet. Hur stor roll har medeltidsromantiken spelat för denna Luciarenässans? Det skulle jag vilja veta mer om.

I den här spaningen vill jag nämna tre berättelser om Lucia skrivna av tre kvinnor. Två av berättelserna är klart medeltidsromantiska, medan en tredje utspelar sig under antiken, på Lucias tid. Men den är tecknad efter den medeltida legenden.

Den första berättelsen är en saga av Amalia Fahlstedt (1853-1923). Sagan handlar om en prinsessa som blivit född på Lucias dag och därför fått helgonets namn:

Det hade varit fest hela dagen i kungaborgens riddarsal. Alla hade också väckts i ottan av den tioåriga prinsessan Lucia som blivit född på denna dag och fått sitt namn efter den. Hon hade med en ljuskrona på huvudet gått omkring och bjudit traktering, som småsvennarna hade bjudit på stora fat. På den tiden var det sed att man firade Luciadagen till minne av en ädel som för sin helighets skull hade bränts på bål av en hednisk kejsare. Man firade den också som årets strid mellan mörker och ljus.

När skrevs sagan? När publicerades den första gången? Jag vet inte. Jag hittade den i antologin Midvinter. Julberättelser från förr (1999).

Amalia Fahlstedt var skolföreståndarinna, författare och översättare. Hon var moster till Elsa Beskow. År 1892 grundade hon tillsammans med Ellen Key föreningen Tolfternass samkväm. Syftet var att intressera arbetarkvinnor för sociala och kulturella frågor. Fahlstedt skrev ibland under signaturen Rafael. Hon kunde italienska och översatte från italienska till svenska.

Den andra berättelsen, ”Luciadagens legend”, är skriven av Selma Lagerlöf. Berättelsen, som finns i samlingen Troll och människor, den andra delen, uppges vara tecknad efter en medeltida legend.

Jag vet inte hur mycket Lagerlöf har hittat på och hur mycket hon har tagit från äldre historier. Hur som helst handlar berättelsen om en flicka vid namn Lucia i medeltidens Värmland. Liksom prinsessan i Amalia Fahlstedts saga fick hon namnet Lucia eftersom hon föddes den 13 december. Helgonet blev hennes patronessa eller beskyddarinna. Den värmländska flickan påminde om Lucia från Syrakusa i det att båda var mycket givmilda och barmhärtiga:

Alltsedan hon var ett litet barn, hade hon älskat och vördat den helgonkrönta sicilianska jungfrun Lucia, som var hennes skyddspatronessa, och haft henne bofast i hjärtat som förebild. Till gengäld hade helgonet genomträngt hela hennes varelse med ljus och värme, vilket visade sig redan i hennes yttre, som var av en skimrande genomskinlighet och en finhet, som man nästan räddes att vidröra.

Lagerlöf berättar att flickan blivit uppfostrad av nunnorna på Riseberga kloster, där hon blivit ”inövad till goda seder och sträng gudsfruktan”.

I slutet av ”Luciadagens legend” skriver Lagerlöf följande om sin egen barndoms lucia:

Den 13 december i tidig morgontimma, då köld och mörker hade väldet över det värmländska landet, kom ännu i min barndom Sankta Lucia av Syrakusa intågande i alla de hem, som låg spridda mellan Norges fjäll och Gullspångsälven. Hon bar ännu, åtminstone i de små barnens ögon, en dräkt, vit av stjärnljus, hon hade på håret en grön krans med brinnande ljusblommor, och hon väckte alltjämt de sovande med en varm, doftande dryck ur sin kopparkanna.

Aldrig såg jag på den tiden en härligare syn, än när dörren uppläts och hon trädde in i kammarens mörker. Och jag ville väl önska, att hon aldrig måtte upphöra att visa sig på de värmländska gårdarna. Ty hon är ljuset, som betvingar mörkret, hon är legenden, som övervinner glömskan, hon är hjärtevärmen, som gör förfrusna nejder tilldragande och soliga mitt i vintern.

Boken Troll och människor kom ut 1921. Selma Lagerlöf föddes 1858 och var således barn på 1860-talet. I vilken utsträckning är hennes minnen färgade av hennes romantiska fantasi?

Den tredje berättelsen, ”Den heliga Lucia”, skrevs av författaren och journalisten Hedvig Svedenborg (1872-1962). Jag tror att jag vet när den publicerades, i Barnbiblioteket saga no 135/1929. Två år efter Stockholms-Tidningens spektakulära luciatåg 1927.

Berättelsen börjar så här:

Det bodde en gång för länge sedan, ungefär tre hundra år efter Kristus, i den då så mäktiga staden Syrakusa en ädelboren jungfru vid namn Lucia. Hon var liten och späd. Hon hade sydländskans gyllenblonda hår, hyn var mattblek och liksom sammetsdunig, munnen fint böjd och blekröd. Ögonen voro så strålande klara, så djupa och varma, att hade hon inte haft långa mörka ögonfransar, vilka ofta dolde ögonens glans, så hade deras klarhet bländat som solen själv.

Tyvärr finns inte berättelsen på Internet, men ni får tro mig när jag säger att den är väldigt romantisk; vissa stycken, till exempel de om Lucias utstuckna ögon och martyrium påminner om skräckromantik eller ”gothic literature” som det heter på engelska:

Men de, som mötte den unga flickan med de tomma ögonhålorna, med tårar av blod, som skimrade likt rubiner mot de vita sammetskinderna, och med offerskålen i handen, förvånade sig storligen. Ty ögonen, som lågo i skålen, strålade som ett par himmelens stjärnor.

Det är lite kul att Svedenborg beskriver Lucia som blond när man nu för tiden så ofta för höra att det är fejk med en blond Lucia eftersom den verkliga Lucia minsann var italienska och därför mörk…

Tre kvinnor ur den bildade borgerligheten. En född 1853, en 1858, och en 1872. Tre författare som alla tycks ha förförts av Lucia-gestalten.

År 1920 grundas Societas Sanctæ Birgittæ (SSB) som vill hålla minnet av den heliga Birgitta levande. En av eldsjälarna är en bildad dam, Mary von Rosen, född 1886 på Rockelstad slott. Sällskapet håller sitt stora, årliga möte i Vadstena på Birgittadagen. Det hör hemma i den högkyrkliga strömning som betonar Svenska kyrkans katolska arv och längtar efter en rikare liturgi.

I början av 1900-talet strävar också Ungkyrkorörelsen under Manfred Björkquists ledarskap för att förnya Svenska kyrkan. Man bygger ett säte i Sigtuna som liknar ett italienskt kloster. Det kan inte vara en slump att man väljer Sigtuna, Olof Skötkonungs stad. Här finns tre medeltida kyrkoruiner.

Sigtuna och Vadstena. Medeltidsromantik. Det katolska arvet. Helgon.

Jag har en känsla av att dessa saker på något sätt hänger ihop med Luciatågets popularitet och spridning på 1920-talet. Men det kommer krävas mycket mer research för att klargöra hur. Mot denna bakgrund känns det som att den romantiska italienska melodin till Luciasången passar så väl. Och texten är skriven av Sigrid Elmblad, född 1860…

Återigen en bildad kvinna ur överklassen, tillika en som var väl bekant med medeltidsromantiken:  hon översatte Richard Wagners Nibelungens ring, Mästersångarna i Nürnberg och Parsifal till svenska.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

13 reaktioner på ”Mohamed Omar: Författarinnor, medeltidsromantiken och Lucia

  1. lenam skriver:

    Man kan inte låta bli att tänka att denna Lucia gestalt var ganska vrickad. Vilka dumheter att förstöra sina ögon. Bättre att dra nytta av sin skönhet så länge den finns. Ett föredöme för dagens kvinnor är hon inte men likväl älskar jag lucia som alla andra svenskar. En vacker blond flicka med sitt följe som sprider musik och glädje i vintermörkret.

    Gillad av 2 personer

  2. ts skriver:

    Omar, jag uppskattar dina alster men hoppas att nätet och bloggandet inte hindrar dig från att skriva böcker. Jag är själv drabbad, man måste spara tankarna.

    Gillad av 4 personer

  3. Bertil Svenson skriver:

    Helt onyttig kunskap. Njuter av att lasa Dina alster.
    I en mork tid, dar vi bara kan hoppas att ljuset atervander, tack Omar.

    Bertil

    Gilla

  4. Roland Salomonsson skriver:

    Nu hade germanerna och därmed Nordborna före Romersk Katolicismen en för dem väldigt viktig högtid att fira – något som är känt som ”Staffans-ritten”, särskilt i Helsingländerna (alltså Norrland). Staffan är sannolikt Helsingarnas förste biskop, troligast en Grekisk Ortodox (ev armenisk) Stefanos (kanske). Exakt vad innebörden av firandet var är okänt (för mig) men unga män och ev kvinnor red omkring i byggderna medförande facklor och också kanske – klädda i vitt.
    Att vi minns Staffansritten beror på att Helsingländerna inte antog Romersk Katolicismen förrän 1364 och samtidigt blev en del av Upplands lagsaga. Helsingländerna före 1364 var ett självständigt land med egen ”regering” resp ”armé” (ledung). Men digerdöden verkar ha knäckt befolkningens numerär (dock ingen känd dokumentation) och alla ekonomiska samband, så då kunde Centralmakten erövra Helsingländerna (liksom Gotland) utan eg militärt anfall. Alla tidigare anfall blev Centralmakten besegrade. Den Helsingelag som oftast åberopas är inget annat än den anpassade Upplandslagen, d v s standard när Romersk Katolikerna tog den kyrkliga makten, var att den världsliga lagen bibehöll arvs- resp giftasbalkarna, medan resten togs från ”den nya lagsagan”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.