OPINION När jag var fjorton år skickades jag på sommarlovet till Tyskland för att lära mig tyska. Det var en stark upplevelse. Tyskarna var inte alls sådana som jag hade förväntat mig. Jag visste att tyskarna hade startat ett världskrig och mördat flera miljoner människor i koncentrationsläger och jag förväntade mig att de skulle uppföra sig därefter. Men det gjorde de inte. Tyskarna visade sig vara ett vänligt, artigt och hjälpsamt folk.

Att försöka beskriva och förklara ett folks karaktär är dömt att misslyckas. För det första får olika betraktare för det mesta olika intryck så det finns inte ens någon pålitlig empiri att utgå från. För det andra är människor så varierande att man genast blir medveten om undantag när man – förmätet – tror sig ha identifierat ett dominerande paket av attityder.  

Fast det finns en del tumregler som ofta fungerar. Öbor är ofta klent begåvade eftersom de inte sällan av praktiska skäl har en dragning åt inavel med åtföljande oförstånd. Det finns till och med ett ord för det – insulär – som betyder ”trångsynt som en öbo”.

En annan tumregel som ofta fungerar är att folk i öppna, platta landskap är högerorienterade medan skogs- och bergsbor är vänstervridna. Det är ett arv från feodaltiden ty hästen, som var den tidens viktigaste vapenplattform och därför dominansinstrument, inte fungerade så bra i skog och berg varför folk där blev mer jämlikhetsivrande, se bara på Norrland, Norge och Wilhelm Tells Schweiz och jämför med Danmark.

Men ett folks mentalitet bestäms troligen mer av hur de försörjer sig än av var de bor. Där finns två huvudkategorier, den kommersiella attityden och den rättighetsbaserade. Jämför inställningen hos en normal järnhandlare med beteendet hos en ursinnig bidragstagare som går bärsärkagång på socialen för att han inte anser sig ha fått sina rättigheter tillgodosedda.

Två närbesläktade länder som är kända för invånarnas vänlighet, tolerans och grad av civilisation är England och USA, krämarnationer båda två. Du säger kanske att de inte är civiliserade och toleranta på riktigt utan bara för att ställa sig in hos folk i syfte att komma åt deras pengar. Det är förstås en insiktsfull observation men när ett folk håller på några hundra år med att fjäska för varandra för pengarnas skull så blir det till slut en kulturell vana som sitter lika stabilt som om det hade sitt fäste i arvsanlaget. Därför har anglosaxarna uppfunnit toleransen och tanken på mänskliga rättigheter, avskaffat slaveriet och utvecklat en särskild fäbless för excentriker, alltså avvikare som vi svenskar närmast betraktar som rättshaverister. Även personer med udda vanor och tänkesätt kan ju ha fulla plånböcker.

Att människor som tilldelas rättigheter gärna utvecklar fientlighet mot sin nästa kan man se i trafiken. Innan fotgängare fick lagligt företräde framför bilisterna vid zebraövergångar tackade de artigt när bilister stannade för att släppa fram dem. Nu går de ut i gatan utan att se sig för, ibland med en barnvagn framför sig, vilket är enastående oförsiktigt, och fräser ilsket om en bilist kommer ens i närheten. Något liknande hände med cyklisterna när de fick egna cykelfiler med fullständiga rättigheter. Skulle en bilist av misstag komma in på deras lagstadgade territorium får han räkna med en rejäl smäll i biltaket, en hätsk blick och ett uppsträckt långfinger.