OPINION Nyligen klargjorde Erika Bjerström, som arbetar på SVT, att hon tänker lämna Twitter. Efter en granskning av klimatgurun Greta Thunberg, och hennes radikala vänstersväng, har Bjerström utsatts för smutskastning och brunstämpling i Twitterkloaken och nu har hon fått nog.

”På Twitter anklagas jag, efter 37 år som folkbildande miljöjournalist, vara nazist, klimatförnekare, köpt av oljebolagen. Ovärdigt. Hej då Twitter”, skriver Bjerström i en tweet.

Ovärdigt. Och det har hon förstås alldeles rätt i. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra vilken värld hon har levt i de senaste åren. Smutskastning och brunstämpling är ju något snart sagt varenda människa får stå ut med, om de har en åsikt som avviker det allra minsta från konsensus. Hur har det kunnat undgå en påläst och duktig journalist som Erika Bjerström?

Bjerström kritiserades också skarpt av vänsterpopulistiska tidningen Dagens ETC. Andreas Gustavsson, chefredaktör, påstod att hon hemföll åt konspirationsteorier och att public service med granskningen gav ”högerpopulister tolkningsföreträde att avgöra vilka som är vänsterpopulister. ” Det var både ”häpnadsväckande” och ”illavarslande”, skrev han indignerat.

Inte heller hans kritik är förvånande – tvärtom. Det är faktiskt helt logiskt att en vänsterskribent som Gustavsson ser rött när public service, som i nio fall av tio anlägger ett vänsterperspektiv på omvärlden, plötsligt frångår den vanan och gör en mer opartisk och neutral granskning. Som chefredaktör för Dagens ETC är vänsterpopulisten Gustavsson säkert van att få vara den som har tolkningsföreträde att avgöra vilka som är högerpopulister – det vore konstigt om det inte sved när den invanda och trygga rutinen bryts så chockartat.

Så varför denna förvåning från Bjerströms sida? Jag kan egentligen bara föreställa mig en tänkbar orsak, nämligen att public service fungerar lite som en trygghetsbubbla. Här har vi den rätta värdegrunden, här tänker vi rätt, hit når inte vänstertrollens kritik – och den kritiken är faktiskt den enda vi behöver bekymra oss om eftersom kritik från höger ändå har sitt ursprung i fel värdegrund.

Och så plötsligt händer det. Det räcker med en enda liten och, får man väl säga, relativt snäll och mild granskning av klimatkarusellen kring den upphöjda Greta Thunberg för att vänstertrollen ska börja blåsa i basunen och ta fram nazistämplarna. Och Bjerström blir alltså så chockad att hon annonserar sitt utträde ur Twitter.

Att den här situationen alls har uppstått beror, enligt min uppfattning, på SVT:s mångåriga slagsida åt vänster. Vänsterpopulisterna är så vana att ständigt och jämt ges tolkningsföreträde i alla frågor att de helt enkelt inte klarar av att public service plötsligt gör sitt jobb och rapporterar lite mer balanserat om en fråga. Jag menar, vem har inte observerat hur numera nerlagda Opinion Live gick tillväga när de plockade in debattörer i programmet? Två eller tre vänstersinnade mot en ensam konsensusavvikare – och en programledare som inte ens försökte verka opartisk. Och så Göran Greider i studion elva dagar i veckan, i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Inte undra på att sådana som Andreas Gustavsson, och vänstertrollen på Twitter, tror att public service är deras egen privata propagandaplattform.

Hade SVT iakttagit en mer opartisk roll – vilket i grund och botten är deras uppdrag – hade saker och ting sett annorlunda ut, på Twitter så väl som i samhället i övrigt. Då hade även vänsterpopulisterna tvingats vässa sina argument, och inte kommit undan med att brunstämpla alla meningsmotståndare utan grund. Sannolikt hade hela debattklimatet varit mer vuxet och sansat.

Nu när SVT:s slagsida drabbat en av deras egna medarbetare borde resultatet bli självrannsakan och förnyelse – ett seriöst försök att faktiskt följa de där riktlinjerna om opartiskhet. Istället kommer det sannolikt att resultera i att man blir ännu försiktigare med granskningarna av vänstern. Tryggheten och värdegrunden framför allt.