IDÉ OCH KULTUR ”Var inte rädda” är ett av Bibelns mest upprepade budskap. Det kanske också är ett av de budskap som bäst förklarar kristendomens enastående framgångar. Det handlar om att våga vila i större perspektiv, att våga lita på att man gör det rätta fast man hånas av de oförståndiga. Vi som idag står upp för ett Sverige där självkänsla och förnuft står över självförnekelse och hysteri ska söka styrka i de större sammanhang som skänker rättfärdighet åt vår strävan. Vi ska vila tryggt i förvissningen att alla folk har rätt att stå upp för sin kultur och identitet.

Det har precis varit jul så låt oss söka lite inspiration i kristendomen. Jag är långt ifrån någon specialist här, men tydligen förekommer uppmaningen ”var inte rädda” mer än 400 gånger i Bibeln. Jesus och hans apostlar säger det flera gånger när de uppmanar sina trosfränder att inte tappa sin tillförsikt, sin målmedvetenhet: ”Om ni också får lida för rättfärdighetens skull är ni saliga. Var inte rädda, låt dem inte skrämma er.” (1 Pet; 3:14)

Att aktivt välja bort rädsla bestå ofta i att försöka vila i något som är större än det man inte vill vara rädd för. För den troende handlar det om att vila i Gud, i hans godhet och löften. Men även den icke-troende kan motarbeta sin rädsla genom att sätta det där han eller hon fruktar så mycket i ett sammanhang som minskar dess betydelse.

Det finns ett bra uttryck här: ”Det är inte hela världen om…”. Att tänka att det inte är hela världen om det ena eller det andra händer är att tänka att det finns sammanhang och perspektiv i vår oändliga värld där det vi är rädda för inte spelar någon roll. Jag tänker primärt på rädslan för att hånas och straffas för sina åsikter och ställningstaganden. Det gäller som bekant att vara politiskt korrekt och är man inte det riskerar man att sticka ut, att förlora sitt anseende och kanske till och med förlora sitt jobb. Och det är just den här typen av rädsla som går att mota bort genom att sätta in det man gör och det motstånd man möter i ett större perspektiv. Men det kan vara svårt när man känner sig ensam.

Under de senaste tio åren har många människor i Sverige fått lida på grund av sina åsikter. De har kunnat bli av med både försörjning och socialt anseende som följd av att de offentligt kritiserat invandring och feminism. Vad vi lätt glömmer bort är att många då också antagligen har plågats av starka personliga tvivel. Det är nämligen inte så lätt att bära på en politisk övertygelse som överallt och hela tiden beskrivs som omoralisk. Om man som ensam journalist eller författare får stå till svars för sina åsikter inför hela det övriga författarskrået vore det märkvärdigt om man inte någon gång själv börjar tvivla på sitt förstånd. Om man upplever att man är den enda läraren på en hel skola som uppfattar närvaron av mängder av utländska ungdomar (eller unga män) som knappt kan prata svenska som problematisk kan det också vara lätt att börja tvivla på sitt eget förstånd. Och det blir inte bättre när moraliska auktoriteter i samhället som kyrkor, hjälporganisationer och för en del kanske fackföreningar och partier man stöttat hela livet förklarar att det man står för genomsyras av ondska och hat.

Därför behöver alla vi som tagit ställning mot vår samtida svenska pk-moralism i ord och handling förmedla budskapet att ingen längre ska vara rädd. Vänstern har inte tagit patent vare sig på rättfärdighet eller omtanke. Det finns andra sätt på vilka vi kan vara goda och hedervärda människor än genom att anamma pk-vänsterns förljugna och hycklande moralism. Sverige får finnas! Vi får ta hand om oss själva! Vi får ta hand om våra egna svaga!

Och framför allt får vi sätta saker i större perspektiv. Det här lilla märkliga landet Sverige där infantila och anmärkningsvärt obegåvade personer som Annie Lööf och Stefan Löfven styr över våra gemensamma resurser utgör verkligen inte hela världen. Vår samtid utgör heller inte hela vår historia. Sverige har funnits i över tusen år och det har varit möjligt för att vi haft en nationell identitet och självmedvetenhet som gjort vårt land till vad det är. Tro inte på de historielösa människor som vägrar se det positiva i konstruktiva mått av nationalism och identitet. De är totalt perspektivlösa och förstår helt enkelt inte vad de gör.

Så var inte rädda! Se till de stora perspektiven! De som gått före och vågat stå upp för Sverige trots att de baktalats och förföljts för sina åsikters skull har hittat sin styrka i betydligt vidare perspektiv än de som förmedlas i DN och public service. Alla folk har rätt att värna sin kultur och identitet. Så även Sverige. I den förvissningen ska vi vila tryggt.

Det är dessutom så att vi blir fler och fler. Och med det uppstår också nya möjligheter: nya allianser, nya vänner, nya sammanhang, nya gemenskaper. Rädslan spelar våra fiender i händerna. De försöker till varje pris skambelägga våra åsikter istället för att möta dem med rationella argument. Men om vi lugnt och tryggt står upp för vad vi tycker och vilka vi är kommer den strategin inte att lyckas. Det är vi som står för det naturliga, det självklara, det rationella. Det är de andra som står för det hysteriska, det irrationella och det känsloladdade.

Var inte rädda!