OPINION Räknat per person sköts det år 2019 fler personer i Uppsala än i Malmö. Fram till den 16 december har Uppsala haft 28 skjutningar enligt kriminalpolisen. Flera av dessa har dött. Härtill kommer ett antal anlagda bränder, främst bilbränder.

För mig som bor centralt i Uppsala i ett välskött och fridsamt område är våldet i staden något av en surrealistisk upplevelse, ungefär som en gangsterfilm på Netflix. Kan det verkligen vara sant – tänk om det bara vore något som medierna hittat på för att få lika många läsare som alternativpressen?  

Nej så är det inte utan i stället gör myndigheter och våra traditionella media allt de kan för att tona ned eländet. En rapport från Linköpings Universitet som kom ut i går (Går det att lita på BRÅ? Rapport från Linköpings universitet 16.12-2019) redogör hur det brottsförebyggande rådet (BRÅ) bland annat utsätts för påverkan av justitiedepartementet med krav om att de skall utesluta eller mildra de negativa berättelserna om våld och kriminalitet i dagens Sverige. Politikerna och lydiga myndigheter hyllar den solipsistiska tanken att blundar man bara så försvinner allt ont.

Den gängse förklaringen hos vår tids politiker och myndigheter är att brott beror på fattigdom och besvärliga sociala omständigheter. Sådana är vanliga inte minst bland de snart två miljoner migranter som kommit till Sverige de senaste decennierna. Att bo i områden med kraftig migration i kombination med arbetslöshet och svaga sociala nätverk är ofta relaterat till förhöjd kriminalitet. Detta är väl känt inte minst från amerikanska storstäder. Mängden illegala vapen har ökat kraftigt genom en kombination av bristande kontroll och lättheten att smuggla in vapen till Sverige i ett gränslöst Europa. Och har man inte skjutvapen så råder det ingen brist på knivar. Med dagens matlagningsintresse har de flesta hem en uppsättning skarpa och livsfarliga knivar vilka i felaktiga händer kan bli ett effektivt mordvapen. Och finns det inga knivar hemma så är den ingen brist på affärer som IKEA och Clas Ohlsson som säljer sådana.

Detta är dock bara en del av förklaringen. Det finns också genuint onda människor som blommar upp när kaos råder och låter sina destruktiva krafter utvecklas. Sådana måste polis och rättsväsende snarast spåra upp och lämpligen bura in, helst för gott.

Media berättar att polis och säkerhetspersonal börjar ge upp då såväl de själva som deras fackförbund tycker att jobbet har blivit för farligt. I stället vädjar man till landets alla socialsekreterare att prata ungdomen till rätta samt att se till att familjerna fungerar bättre och tar mer av ansvaret. Den socialistiska visionen att bygga allt på en relation mellan individ och stat tycks inte alls fungera för människor som föredrar familj och kanske klan som sin sociala trygghet. Kanske detta kan ha bidragit till social förvirring och brist på identitet hos migranternas uppväxande barn? Det senare är fallet hos det stora flertalet migranter som kommit till Sverige under 2000-talet. De kommer mestadels från en värld med värderingar som mer liknar dem som fanns i Sverige i äldre tider. Därtill har många av migranterna drabbats av krig och förföljelse och den radikalism som ofta blir följden.

Svenska politiker och myndigheter har varit sällsynt naiva och helt saknat förmåga att sätta sig in i dagens migrantsituation. En del politiker av det mest enfaldiga slaget har tyckt att det räckt med att åka runt i tunnelbanan i Stockholm för att känna sig hemma i det moderna Sverige.

När nu politiker och myndigheter misslyckats måste  man fråga sig vad som kan göras innan samhället helt fallerar.

För det första krävs en fungerande regering som är kapabel att reda upp decennier av försummelser. Kanske krävs det en samlingsregering av landets tre största partier?

För det andra måste den nuvarande migrationen stoppas och allt måste göras för att underlätta återvandring till länder som inte längre befinner sig i krig. En återvandring bör tillämpas i första hand för de individer som inte lyckats finna ett stadigt arbete.

För det tredje måste svenska myndigheter åtminstone för en tid ge upp ambitionen att ta hand om alla migranter och förse dem med moderna svenska värderingar samt fullständiga sociala rättigheter. Det är bättre att låta livskraftiga storfamiljer och klaner i samarbete med sociala myndigheter ta ett större ansvar och kanske till och med för en övergångstid acceptera att icke-svenska värderingar tillämpas i begränsad omfattning.

Att bara köra på som om ingenting hänt och låta dagens migration fortsätta innebär på sikt att Sverige som nation kommer att falla samman och gå under i sin nuvarande form. Resultatet kommer att bli ett slag av nation som är typiskt för Syd-och Mellanamerika. Välutbildade kommer i stor omfattning att lämna landet vilket redan påbörjats.

Klockan har dessvärre redan slagit 12 så kanske redan allt är för sent?