INTERVJU Att Sverigedemokraterna har haft svårt att locka kvinnliga väljare har varit känt länge. Men nu börjar trenden vända. Idag lockar SD väljare från alla samhällsklasser, och av båda könen. Och många av SD:s nya väljare kommer från LO.

Malin, 38 år, är en av många arbetare som lämnat Socialdemokraterna och övergått till Sverigedemokraterna. Hon jobbar inom industrin i en mellansvensk småstad och den socialdemokratiska ideologin går som en röd tråd genom hennes liv. Hon anser att den socialdemokratiska politiken har varit genomgående bra för Sverige och medborgarna och är en stor anhängare av folkhemmet, och de skyddsnät som följde med samhällsbygget, förklarar hon:

– Vi har alltid varit socialdemokrater i vår familj, berättar hon. Min farfarsfar arbetade också i industrin och han engagerade sig tidigt i rörelsen. Arbetsmiljön var verkligen inte att leka med på den tiden, 1910-talet, och det behövdes en sammanhållande kraft för att se till arbetarnas väl.

I valet 2018 röstade Malin trots det på SD och hon har själv kontaktat mig för att hon vill prata om sina SD-sympatier, och sin besvikelse över den rödgröna regeringens politik. Men problemen vi idag står inför har en längre historia än bara den nuvarande regeringens tid vid makten, menar hon.

– Det som hände 1975, när riksdagen beslutade att Sverige ska vara mångkulturellt och att invandrare och minoriteter ska få välja om, och i hur hög grad, de ska gå upp i den svenska kulturella identiteten har så klart inte alls varit bra för Sverige. Jag var inte född då och känner inte till hur turerna gick när beslutet fattades, men jag har väldigt svårt att tro att det fanns något särskilt starkt folkligt stöd. Och där någonstans tror jag att socialdemokraterna började avlägsna sig från folkets verklighet. Jag tror på ett homogent samhälle, inte på så sätt att alla måste vara infödda svenskar, men att alla behöver anamma ungefär samma tänkesätt för att det ska fungera. Och jag tycker ju de senaste årens utveckling belägger den åsikten.

Hon skyller också mycket av de senaste årens problem på regeringen Reinfeldt: – Ja absolut. Den överenskommelse man gjorde med Miljöpartiet om invandringen var ju fullkomligt huvudlös. Jag trodde att socialdemokraterna skulle vända skutan och börja föra en mer ansvarsfull politik när de kom till makten 2014. Men så blev det ju inte. Att Socialdemokraterna förde den politik de gjorde under flyktingströmmen 2015, det tycker jag är oförlåtligt.

Flyktinginvandringen 2015 var kännbar i den stad där Malin bor, berättar hon. Kommunen tog emot flera hundra flyktingar, bland annat en större grupp ensamkommande unga män, något som snabbt märktes i stadsbilden.

– De drev ju bara omkring hela dagarna. Det var många, särskilt barn och äldre, som upplevde dem som hotfulla ibland. Men det värsta var nog ändå att kommunen flyttade ut de gamla från ett centralt äldreboende, för att göra plats för de där ensamkommande männen. Det anställdes en massa ny personal, som mest var det en personal på två ensamkommande på det där boendet. En sån personaltäthet hade ju inte varit tänkbart någon annanstans. Förskolorna här i staden har två personal på tolv barn. Och så säger dom att man inte ska ställa grupp mot grupp. Det är inte klokt.

Eftersom många av flyktingarna hade stora vårdbehov ökade köerna till både vårdcentraler och folktandvård, och under en period tog Folktandvården inte ens emot nya patienter. När det ekonomiska ansvaret övertogs av kommunen märktes också folkökningen när det gällde möjligheten att få bostad.

– Vi har inte haft någon bostadsbrist i den här stan under hela mitt vuxna liv, vad jag vet, berättar Malin. Det gick i princip att få en lägenhet på direkten fram tills för några år sen. Men nu är antalet bostäder begränsat och det kan ta ett par år innan man kan få en lägenhet. Det är ju inte så mycket jämfört med storstäder, så klart, men ändå. Det är stor skillnad för oss som bor här. De nyanlända får förtur medan vi andra får vänta. Det är inte rättvist.

Det är just sådana här frågor som har gjort att Socialdemokraterna krymper, tror Malin.

– Människor är inte beredda att betala så mycket i skatt, som vi gör i Sverige, och ändå tvingas se på hur köerna ökar till sjukvård, tandvård, bostäder och annat livsviktigt, säger hon.

Ännu har Malin inte berättat för fler än sin närmaste familj att hon röstat på Sverigedemokraterna, och att hon hoppas på en ny regering i valet 2022. Hon vågar inte, säger hon. I hennes stad styr Socialdemokraterna med ensam majoritet och den stora industrin gör att väldigt många är anslutna till Metall och andra LO-förbund. Att ”komma ut” som sverigedemokrat är fortfarande alltför stigmatiserande för att hon ska våga ta det klivet.

– Alla är sossar här, skrattar hon. Alla! Nej, inte riktigt förstås, jag tror att det är många fler än jag som röstar på SD. Men det är väldigt infekterat. Du vet, industriarbetare, fackanslutna i Metall… Man ses ju som en förrädare om man lämnar det socialdemokratiska partiet.

Men hon tycker sig ändå se en viss förändring. Det talas mer öppet om problemen med migrationspolitiken nu, säger hon, och folk vågar ifrågasätta de nyanländas förturer och privilegier:

– Det är ju detta med att så många andra grupper hela tiden får ta stryk, menar hon, och folk blir trötta på det. Hur man kan rättfärdiga att gamla tvingas flytta från sina boenden för att ensamkommande män ska prioriteras? Så kan ju politikerna inte bete sig i längden, det förstår ju alla innerst inne.

Därför blir 2022 Sverigedemokraternas år i svensk politik, tror Malin.

– Det kommer till slut inte att finnas något annat alternativ, om inte Socialdemokraterna gör en helomvändning och återgår till den politik som de haft tidigare. Men den dagen ser inte ut att komma, avslutar hon.