Bitte Assarmo: Kultursnobbarnas förakt biter inte på den svenska Luciatraditionen

Bitte Assarmo

Få traditioner är så älskade här i Sverige som seden att fira Lucia. Följaktligen är det också en tradition som ständigt irriterar den pk-marinerade kultureliten, som vill vara lite förmer än vanliga svennar. Varje år förekommer samma enformiga diskussioner på tidningarnas kultursidor, där snorkiga kultursnobbar turas om att knäppa svennebananen på näsan och tala om att Lucia antingen inte alls är en svensk tradition – eller att den är alldeles för svensk och därmed exkluderande – och att traditioner överlag är jättedumt. Svenska traditioner alltså. Andra traditioner är jättebra och jättefina och jätteviktiga. Ja, ni vet hur det brukar låta.

Tidningarna publicerar regelbundet artiklar där de låter etnologer och andra undervisa om att de traditioner vi i vår enfald tror är svenska i själva verket är något helt annat. Det spelar liksom ingen roll att vi firat Lucia i Sverige sedan 1700-talet och att svenskarna har dansat runt midsommarstången i sekler – några svenska traditioner är det minsann inte frågan om, de är ”importerade” och hör sen!

En svensk tradition är däremot Ramadan, blir vi lika regelbundet undervisade om, av både medier och politiker. Då är det plötsligt inte tal om att det är en ”importerad” tradition, ej heller att en överväldigande majoritet av svenskarna inte alls firar Ramadan, och att företeelsen historiskt sett varit relativt okänd i Sverige.

Det här är förvisso ett skrattretande ologiskt och inkonsekvent förhållningssätt till traditioner, men med det oräkneliga antal olika måttstockar som numera figurerar i landet Sverige är ingenting omöjligt.

Med ett så utbrett förakt för det svenska kulturarvet och de svenska traditionerna är det inte konstigt att kulturjönsarna som styr och ställer på de stora massmediala plattformarna ser Luciatraditionen – och medborgarnas envisa vägran att göra avkall från den – som ett irritationsmoment. Därför lägger de sina intellektuella pannor i djupa veck och försöker överträffa varandra i traditionskritik i allmänhet och Luciakritik i synnerhet. Men deras ord och åsikter betyder intet för andra än dem själva. Traditioner förgås inte så lätt, och en
kultursnobbs uppfattning står sig slätt i sammanhanget. Svenskarna fortsätter fira Lucia ändå, så som svenskarna gjort under mycket lång tid, med Luciatåg, stämningsfulla julsånger och pepparkakor och lussekatter. Det spelar nämligen ingen roll att Nordens ljusdrottning är ”importerad”. Vi firar henne på vårt alldeles egna vis, och i vår egen kulturella kontext, och därför är vårt Luciafirande en svensk tradition. Svårare än så är det liksom inte.

Så vem var då Lucia? Lucia, som härrör från latinets lux och betyder ljus, föddes på 280-talet i Syrakusa, Sicilien. Hon levde under kejsar Diocletianus tid, en tid av svåra kristendomsförföljelser, vilket till sist kom att göra henne till en av kyrkohistoriens mest uppmärksammade och älskade martyrer. Redan som mycket ung beslutade hon sig för att ge sitt hjärta åt den kristne guden, något som inte togs helt väl emot av omgivningen. Det finns ett antal legender, den ena blodigare än den andra, om hur hon plågades och torterades för sin tros skull, innan hon till sist dog martyrdöden år 310. En av dem berättar om hur hon fick sina ögon utstuckna, och det är just så hon ofta avbildas i den religiösa konsten – med de utstuckna ögonen på en bricka som hon håller i sina händer.

Såsom varandes katolik under ett femtontal år har jag sett min beskärda del av denna Lucia-bild. Jag har dock alltid föredragit vår svenska Lucia som kommer med saffransbullar och pepparkakor på brickan istället…

Lucia firas den 13 december och det är inte bara i Sverige som hennes fest firas som en ljusfest. Före den gregorianska kalenderns införande var Lucianatten årets längsta natt och Lucia förknippas med ljuset både i övriga Skandinavien, delar av Östeuropa och i Italien. Den svenska Luciatraditionen härstammar från sent 1700-tal, vilket gör den särskilt unik eftersom det innebär att man började uppmärksamma ett katolskt helgon långt efter den protestantiska reformationen. Och kanske är det också därför vi svenskar älskar vår Lucia så innerligt. Hon går bortom religionen, bortom det högtravande, och träder in i våra hjärtan med ljus och värme och en värmande påminnelse om vårt älskade kulturarv.

Glad Lucia!