Amerikanska forskare kommer ibland fram till saker som jag – och troligen många andra – för länge sedan noterat och dokumenterat. För detta får de amerikanska forskarna ära, berömmelse och då och då ett nobelpris. Skillnaden mellan mig och dem är att jag inte orkar skriva böcker på fyrahundra sidor för att förklara något som känns självklart eller banalt.

Ett exempel är ekonomipristagaren Angus Deaton som belönades för upptäckten att u-landsbistånd oftast är skadligt för det mottagande landet. I just det fallet var skillnaden inte så stor för jag hade förutom en massa artiklar faktiskt skrivit en bok, visserligen en roman i stället för en vetenskaplig avhandling, där tesen presenterades (Genom ekluten, Atlantis, 1980, 249 sidor). 

Nu har forskaren Andrew McAfee vid MIT skrivit en bok, More from Less, där han visar att den ekonomiska tillväxten inte alls behöver betyda att det måste gå åt mer fysiska resurser (som kanske är ändliga, i vilket fall är detta den gängse uppfattningen). Vad är det med det? Det har vi väl begripit ganska länge. Så här skrev jag år 1996 i boken Berättelsen om jobben:

I en marknadsekonomi är det tydligen så att ekonomin måste växa för att full sysselsättning ska kunna uppstå. Men vad betyder egentligen ekonomisk tillväxt?

Det finns folk som tror att ekonomisk tillväxt bara handlar om att åstadkomma fler ton stål, snabbare flygplan och större sjukhus.

De har fel.

Tankefelet ligger i tron att korrelationen (mellan hittills registrerad tillväxt och materialåtgång) visar något slags orsakssamband. Med hjälp av denna sorts tankefel kan man bevisa vad som helst, till exempel att nedgången i barnadödlighet leder till att ozonhålet växer.

Tillväxt är i själva verket namnet på den process varigenom det mänskliga samhället efter hand löser sina problem. Om människorna anser sitt viktigaste problem vara brist på stål och snabba flygplan så leder tillväxten till att det produceras mer stål och snabba flygplan. Om människorna anser sitt viktigaste problem vara miljöförstöringen så leder tillväxten till att nya miljövänliga prylar och produktionsprocesser utvecklas och kommer igång.

I naturen är tillväxt ett hälsotecken. Friska träd växer. Sådant som inte växer har antingen drabbats av sjukdom eller gått i ide. Människan är en del av naturen och det mänskliga samhället inklusive dess ekonomi är också en del av naturen. När det mänskliga samhället är friskt lyckas det mobilisera sina resurser för att lösa sina problem. Då registrerar Statistiska Centralbyrån ekonomisk tillväxt.

Om vi i stället för tillväxttakt hade talat om omvandlingstakt hade vi bättre fångat processens sanna karaktär. Omvandlingen av samhället kan ta många former, varav den ökade produktionen av vissa fysiska volymer bara är en enda. Om människorna bygger om sitt samhälle på ett sätt som fördelaktigt påverkar deras livsstil och livskvalitet kommer SCB att registrera ekonomisk tillväxt även om det går åt färre fysiska resurser. När ett folk i frihet löser sina problem, vilket kräver omvandling av prylar, processer, ja, hela livsstilar, då kommer statistikerna att konstatera att tillväxt inträffat. Tillväxtsiffrorna är således bara statistikernas endimensionella metod att i efterhand registrera ett märkvärdigt och unikt mänskligt beteende.

Statistiken över den ekonomiska tillväxten är som en termometer i ändan på det mänskliga samhället. Låg tillväxt tyder på sjukdomar i organismen.

Vad McAfee gjort är att visa rent empiriskt att det faktiskt ligger till på detta sätt. Tillväxten kräver mindre material eftersom folk vill ha andra grejor än mer järn och skog. Denna upptäckt anses epokgörande och McAfees bok ligger på bestsellerlistorna. Min bok ansågs ”barnslig” av några fackekonomer. Är jag förtryckt eller är jag förtryckt?