Richard Sörman: ”Fri vilja, ansvar och konsekvens” kommer inte lösa Sveriges problem

Richard Sörman

I den debatt som nu pågår kring brott och straff, ansvar och konsekvens hänvisar många till individens fria vilja. ”Man kan inte skylla på strukturer och normer” sägs det. ”Alla människor får ta ansvar för sina egna handlingar.” Problemet med den här argumentationen – som syftar till att parera alla ursäktande hänvisningar till socio-ekonomiska faktorer – är idag att den riskerar få oss att underskatta betydelsen av bakgrund och kultur. Föreställningen att alla samhällsproblem ska adresseras på individnivå framstår som närmast extremliberal och kommer garanterat leda till en mängd svårigheter.

Är en 18-årig ung man ensam ansvarig för ett brott han själv har begått? I formell mening: ja! Vi kan bara dömas i svensk domstol för det vi gör som individer.

Men hur är det med det reella ansvaret? Kan kriminalitet förklaras med socio-ekonomiska faktorer eller med socio-kulturell bakgrund? Kan man skylla på kultur och ”strukturer” när det de facto bara är enstaka individer som kan hållas ansvariga för vad de har gjort?

Det enkla svaret på de här frågorna är nej! Det är naturligt att tänka att människor måste ta ansvar för sina handlingar. Vi tycker inte om förklaringar som blir bortförklaringar. Alla människor har en fri vilja och brottslingar får ta konsekvenserna av de brott de själva väljer att begå.

Men tyvärr är det inte så enkelt. De val vi gör styrs (eller orienteras) till viss del av vår kultur, vår sociala situation och inte minst av vår personlighet och personliga livshistoria. Det är ett känt faktum att män som vuxit upp utan sin pappa löper större risk att hamna i kriminalitet än män vars pappa varit närvarande i deras liv. Alla kanske kan sägas ha tillgång till någon form av fri vilja, men det betyder inte att alla människor har en likvärdig tillgång till rationalitet och urskillning när de gör sina val. Det finns en mängd samband mellan å ena sidan kön, klass, kultur och personlighetsdrag och å andra de val som människor gör när det gäller sociala beteenden.

Sanningen är väl den att idén att vi alla skulle ha samma tillgång till en fri och oberoende vilja är rent nonsens. Idag vet man att människans viljestyrka, hennes förmåga att använda sin fria vilja och att sätta långsiktiga mål före kortsiktiga belöningar aktiveras i en del av hjärnan som heter prefrontala cortex. I andra delar av hjärnan sitter mer primitiva funktioner som instinktuell belöning eller tillfällig gratifikation. I vilken mån en individ klarar av att använda något som vi kan kalla ”den fria viljan” i syfte att göra långsiktigt rationella val, och som dessutom också påverkas av en empati med andra, styrs av det styrkeförhållande som råder mellan de olika delarna av hjärnan. Om inte rationaliteten stimuleras och underhålls kommer det rationella beslutsfattandet att försvagas. Samma sak händer om hjärnan kapas av missbruk och beroende: Man tar snusen eller röker cigaretten trots att man ”egentligen inte vill”. Den fria viljan kan i realiteten försvagas av en mängd faktorer som inte bara har med biologi att göra. Det kan handla om traditioner, kultur, fattigdom, socialt tryck och mycket. Saker som gör det svårare för människor att fatta vad de flesta andra skulle beskriva som rationella och moraliskt ansvariga beslut.

Detta hindrar dock inte att varje anständigt samhälle måste bygga på tanken att vi som individer är ansvariga för vad vi gör. Dels för att vi ska kunna hantera ett fungerande rättssystem, men också för att vi ska kunna motivera människor att odla sin viljestyrka och att åtminstone i möjligaste mån ta ansvar för sina liv. Ann Heberlein skrev nyligen i en text på Nyheter Idag: ”Det är inte hjärtlöst att förvänta sig att människor som växt upp under besvärliga omständigheter ska ta ansvar för sina liv. Det är befriande eftersom det innebär att ingen är ödesbestämd.” Om vi tror på den fria viljan och uppmuntrar människor att odla sin viljestyrka är chansen större att de också gör det. Viljestyrka och ansvarstagande är som en muskel som måste tränas. Om människor får tillgång till viljestyrka kommer de klara av att ta mer ansvar för sina liv och att välja det rätta.

Men. Det finns ett problem här. Och det handlar om vad vi förlorar i kunskap och omdöme om vi blir så enkelspåriga att vi tror att alla moraliska problem kan lösas med hänvisning till den fria viljan. Idén om den fria viljan förutsätter nämligen att vi alla är likadana, att vi alla har samma fria vilja, att vi alla har samma förmåga till viljestyrka och ansvarstagande. Detta kan mycket väl beskrivas som en hyperliberal tankefigur enligt vilken vi som individer aldrig styrs av vare sig natur eller kultur. För det spelar ju liksom ingen roll, va! vem som bor i Sverige eftersom vi alla ska bedömas som de självständiga och ansvarstagande individer vi är. Vi tror på människan. Alla ska bedömas efter egen förtjänst. Lika för alla!

Jahaja. Lycka till. Ingen kommer få mig att tro att människor som kommer från dysfunktionella och outvecklade kulturer där samhället hålls ihop av makt och tvång snarare än av dygder som frihet och ansvar äger samma förmåga (statistiskt sett, inte på individnivå) till ansvar och rationalitet som svenskar gör. Vi är långt ifrån perfekta (som vi börjar märka…), men när det gäller förmåga till ordning, till långsiktighet, till samarbete och helt enkelt till social rationalitet har vi på många sätt varit svårslagbara (idag kan det diskuteras…).

Det är väl klart att det finns kopplingar mellan kulturell bakgrund och sociala beteenden och att detta i viss mån punkterar teorin om allas fria vilja. Våra beteenden styrs inte bara av det vi uppfattar som våra ”val”, men av kulturellt betingade vanor och förväntningar som styr dessa val.

Min poäng är att det här med den fria viljan egentligen är ganska ointressant. Anledningen till att ämnet diskuteras är att vi inte vill veta av de socio-ekonomiska och socio-kulturella förklaringsmodeller med vilka man vill bortförklara den invandrarrelaterade brottsligheten istället för att helt enkelt koppla den till invandringen och invandrarna själva. Det är där skon klämmer. Det är därför vi pratar om den fria viljan.

Men om vi bara betonar det fria individuella valet kommer vi inte kunna se de uppenbara kopplingar som finns mellan kulturell bakgrund och sociala beteenden. Vi tror (och många moderater verkar vara inne på den linjen) att alla moraliska problem kan lösas med hänvisning till fri vilja, ansvar och konsekvens. Och det går naturligtvis att stänga in sig i det perspektivet, men det kommer bli besvärligt. Verkligheten kommer obönhörligen att knacka på dörren. Det spelar roll vilka som bor i Sverige.