För lite sen redogjorde Aftonbladets Daniel Suhonen – så kallad ”vänstersosse” – för sin framtidsvision av ett Sverige där hans parti förlorat makten. Det är en illa skriven text, genomsyrad av både desperation och frustration, men den är också talande för Suhonens egen uppfattning om hur makt kan brukas och missbrukas. Så här är en alternativ framtidsvision av det Sverige som Daniel Suhonen kanske skulle önska sig efter valet 2022:

Tänk fem år in i framtiden. December 2024. Stefan Löfven leder sedan två år en majoritetsregering med MP, M, L och C, med V i traditionell perifer ställning. Den stora internationella Värdegrundskonferensen har just avslutats i Folkets hus i Stockholm med ett stort fackeltåg mot islamofobi den 9 november (Kristallnatten uppmärksammas nu endast i perifera grupper). Affärsmän och innovatörer från Silicon Valley, klimatextremister från Extinction Rebellion och mullor från Iran och Palestina har mött upp och hållit tal om den nya Värdegrundsvärldsordningen.

Finansminister Magdalena Andersson sitter kvar på sin post och i budgeten för 2023 kom en rad reformer. Höjda skatter på tandborstar, toalettpapper, specerivaror, mjölk, grönsaker, bensin och månadskort i kollektivtrafiken i hela landet kryddades med en ny utjämning av pensionerna. Plus 8000 kr i månaden för alla nyanlända pensionärer som aldrig arbetat i landet.

Hemvändarprogrammet, där alla IS-terrorister och deras anhöriga hämtades hem och fick varsin årslön i fickan, började synas på gatorna. Det knorrades lite på Södermalm och runt Aftonbladets huvudkontor när de första terrorattackerna ägde rum på Nytorget och vid Pelikan. Likaså inom sjukvården, när akutmottagningarna tvingades lägga stora delar av budgeten på skottsäkert glas istället för vård. Sveriges befolkning som legat på runt 10 miljoner utökades snabbt till 12 och det började kännas otryggt på gatorna eftersom fler än hälften av dem hade oklara identiteter.

Kulturminister Linnea Claesson i hotpants hade rensat ut stötande konst enligt ”Metoo-modellen” där bara tavlor som landets feminister delat på Instagram fick visas i offentligheten och magasinen fylldes med de klassiska konstverken i väntan på transport till fjärrvärmeverket.

Årets julvärd Göran Greider på det nya public service, som just fått högre skattefinansiering, tände ett stearinljus och läste sina senaste dikter i luckan där Kalle Anka tidigare sänts.

Inom myndigheter och kulturinstitutioner hade utrensningar av de sista högerelementen och konservativa skett inför öppen ridå. Fackföreningarna hade avskaffats, efter påtryckningar från Annie Lööf, och var och en som sökte jobb fick också lov att skriva på ett kontrakt som intygade trohet mot regeringen. Morgan Johanssons inskränkningar i yttrande- och tryckfrihet hade blivit klara precis till valet så regimen satt säkert, skyddad från all kritik, eftersom Facebook och andra sociala medier nu lydde under en statlig censurmyndighet och eftersom alla  bloggverktyg belagts med höga avgifter.

Och runt om i Sverige satt medborgarna hjälplösa och handlingsförlamade och insåg att de blivit totalt överkörda av en hänsynslös och maktfixerad politikerklass.