I mars i år vandaliserades fem moskéer i Birmingham i Storbritannien. Vänstern var inte sena att använda händelsen för att demonstrera mot rasism, islamofobi och högerextremism. Varje händelse där muslimer är offer kan ju användas för att svartmåla och demonisera de som är kritiska till massinvandring och islamisering.

För att få en inblick i hur denna vänster tänker kan man titta på Facebookeventet ”After Birmingham Mosque attacks – Say no to Islamophobia” den 23 mars 2019. På bilden ser man ett antal demonstranter från en tidigare demonstration som håller upp plakat med budskap som ”No to Islamophobia”, ”Stand up to Racism” och ”Refugees Welcome”.

Artikeln från den 26 mars 2019 i tidningen Socialist Worker, ”Birmingham anti-racists rally against mosque attacks”, illustreras med en bild som visar demonstranter från den manifestation som utlysts på Facebook tre dagar innan. De håller upp plakat med budskap som ”Fight against Islamophobia” och ”Don’t Smash Mosques, you pricks”. En medelålders dam håller upp en regnbågsflagga. Där finns också muslimska kvinnor i sjalar.

I artikeln citeras Michael Bradley från föreningen Stand up to Racism (SUTR) som säger:

“The attacks on the mosques were designed to intimidate Muslims off the streets and deepen divisions. It hasn’t worked and we will keep fighting to make sure it doesn’t happen in the future.”

Artikeln gör en koppling mellan moskévandaliseringen i Birmingham och nynazism. Det sägs också att de som genomför sådana här attacker inspireras av ”islamofobiska strömningar” i medierna och i politiken. Man verkar vilja ge islamiserings- och invandringskritiker en del av skulden.

Nu har det dock visat sig att gärningsmannen inte var någon högerextrem, rasistisk islamofob, utan en fanatisk shiamuslim som hatade sunniter. Han heter Arman Rezazadeh och har invandrarbakgrund från Iran. Enligt domaren motiverades han av ”religiöst hat”. Alla de vandaliserade moskéerna var sunnitiska.

Se denna rubrik på BBC:

En liknande händelse inträffade i Belgien i mars 2012. Då var det en fanatisk sunnit som attackerade en shiitisk moské.

I Sverige attackerades en shiitisk bönelokal i Malmö den 11 oktober 2016. Lokalen, som kallas Al-Montader-moskén, används för religiösa ceremonier, som till exempel ashura, den stora sorgedagen då shiiter sörjer martyren Hussein som stupade i slaget vid Karbala år 680 e. Kr.

Ashura-dagen inträffade just den 11 oktober 2016. I länder där det finns både sunniter och shiiter är det vanligt förekommande med bombattacker mot ashura-ceremonier, framför allt mot de processioner man brukar ha. Samma dag som moskén i Malmö attackerades, dödades till exempel 14 shiamuslimer i ett bombdåd mot en shiitisk moské i Balkh i norra Afghanistan.

Den gripne jihadisten var en syrisk man i 30-årsåldern. Han kom till Sverige för att söka asyl under migrationshaveriet hösten 2015. Den 14 oktober, tre dagar efter brandattacken, beviljades han treårigt uppehållstillstånd. Han är väl en av många sunnitiska extremister som vantrivs i Syrien inte för att det är en diktatur, utan för att det inte är en strikt sunnitisk, islamistisk stat.

I Irak och Syrien har i flera år rått inbördeskrig med sekteristiska förtecken. På ena sidan sunnitiska extremister, på den andra shiitiska. Den iranska regimen finansierar och beväpnar miliser i både länderna, liksom man gör med Hizbollah i Libanon.

I Syrien och Irak, men också i andra länder i islamvärlden, blir moskéer ständigt attackerade av andra muslimer. Kamp mellan civilisationer är verklig, men det finns också en kamp inom den islamiska civilisationen. Maktkampen mellan det shiitiska Iran och det strikt sunnitiska Saudiarabien har stor påverkan på muslimer både här i väst och i islamvärlden.

Vänstern vill inte prata om detta hat mellan shiiter och sunniter eftersom det komplicerar bilden av världens muslimer som offer för västerländsk imperialism, kolonialism och rasism. Med ordet ”islamofobi” menar de bara västerlänningars negativa attityder om islam.

Ett argument man hör är att Islamiska Staten-jihadisterna inte kan vara riktiga muslimer eftersom de dödar andra muslimer. I så fall var inte Muhammed, islams grundare, en riktig muslim. Enligt islamiska källor dödade han nämligen muslimer. Han brände till och med ner en moské – med alla dess invånare. Läs mer om den så kallade Dirar-moskén här

Vänsterns reflexmässiga reaktion i Birmingham påminde om en händelse i min hemstad Uppsala i januari 2015. Någon hade klottrat på Uppsalas stora moské. Vem vet man inte. Men statsministern Stefan Löfven tyckte att vandalismen var tillräckligt allvarlig för att motivera ett uttalande. ”Det viktigaste nu är att alla tar avstånd från det här”, sa han. ”Jag vill samtidigt berömma dem som varit ute och gett de drabbade sitt stöd. I Sverige ska ingen behöva vara rädd när man utövar sin religion”.

Löfven var tyst när den shiitiska bönelokalen i Malmö attackerades av en sunnitisk fanatiker.

En grupp öppna hjärtan-aktivister visade dessutom sin solidaritet med den drabbade moskén genom en så kallad ”kärleksbombning”. De satte alltså upp pappershjärtan på dörren. Det är samma moské där Abo Raad brukar predika. På Facebook hyllade Abo Raad Islamiska Statens offensiv i Irak sommaren 2014. Många shiiter blev massakrerade. Han uppmanade sina följare att be för sina ”sunni-syskon” som krigade mot ”svekfullhetens, icketrognas och syndfullhetens styrkor”.

I vänsterns föreställningsvärld är västvärlden genomsyrad av ”islamofobi”, men i verkligheten är det nog mer ”islamofobiskt” på många ställen i islamvärlden där muslimer blir förföljda, diskriminerade och dödade av andra muslimer. Men det struntar vänstern i, sannolikt för att dessa hemska händelser inte kan användas för att bekämpa ”högerextremister”.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)