Patrik Engellau: Dogmer, sunt förnuft och det eventuellt skadliga inflytandet av Förenta Nationerna

Patrik Engellau

Vårt samhälle styrs till stor del av ovetenskapliga dogmer som till skillnad från det sunda förnuftet kan utnyttjas av skumma intressen för att driva egennyttiga ärenden.

Vi vet till exempel barn och ungdomar numera lider långt mer än tidigare av ett antal neuropsykiatriska störningar, till exempel ADHD. Huruvida ADHD existerar eller inte är oklart. Åkomman finns definitivt i bemärkelsen att en kår av psykiatriker försörjer sig på att diagnosticera sjukdomen och att läkemedelsbolag tjänar bra på att sälja mediciner för att bekämpa den (och därtill att skolelever kan få gynnad behandling i skolan med hänvisning till en diagnos varför landets BUP-kliniker har månadslånga köer).

Men om ADHD och de andra störningarna existerar i någon annan och mer objektiv bemärkelse är osäkert. Den danske psykiatrikern Peter Gøtzsche har retat upp sina kollegor genom att påstå att sjukdomen ADHD inte finns.

Eftersom vetenskapsmännen inte är överens och eftersom det kan misstänkas att själviska motiv kan ligga bakom deras ställningstaganden aktar jag inte för rov att kalla föreställningen om ADHDs existens för ett slags dogm. På skalan över tillförlitliga kunskapsgrunder ligger dogmer under det sunda förnuftet. I varje fall ligger de inte självklart över. Därför anser jag mig ha lika rätt som psykiatrikerna att med tillhjälp av mitt verktyg – det sunda förnuftet – tolka det faktum att ett stort antal ungdomar numera, till skillnad från tidigare, uppvisar symtom som är typiska för den påstådda sjukdomen ADHD, till exempel följande enligt 1177 Vårdguiden:

· Du har svårt att komma igång med uppgifter, och svårt att avsluta dem.

· Du kan ha svårt att hålla ordning omkring dig.

· Du kan ha svårt att passa tider. Du glömmer eller tappar ofta bort saker.

· Det är vanligt att du skjuter upp det du ska göra tills det blir försent.

För mig framstår sådana problem som disciplinsvårigheter (och eventuellt allmän obegåvning) snarare än något som har med bakterier eller andra medicinska förhållanden att göra. Om man bortser från allmän obegåvning (vilket man förstås inte kan göra eftersom hälften av befolkningen har lägre än genomsnittlig förståndsförmåga) så skulle jag förmoda att förklaringen till sådana defekter – som alltså ökar med tiden vilket talar emot hypotesen om bristande intelligens – är att barnen inte bryr sig om föräldrarnas, lärarnas och andra vuxnas order och tillsägelser. Barnen har sedan födseln fått lära sig att få sin vilja igenom och inte behöva lyda. Föräldrar och andra auktoriteter har ansett att de inte ska bete sig som auktoriteter utan i stället skapa största möjliga frihet för barnen. Därför grasserar ADHD.

För mig framstår detta som största tänkbara svek mot det uppväxande släktet. De erfarenheter och kunskaper som kulturen har lärt människan att tradera från generation till generation går helt förlorade om barnen, som saknar sådan erfarenhet, själva ska bestämma i stället för att lyda och lära sig. Isaac Newton påstås ha sagt att ”om jag har sett längre än andra så beror det på att jag stått på jättars axlar”. Han menade, tacksamt, att han lärt sig av äldre vetenskapare och tänkare och att detta varit till stor fördel för honom. Det sunda förnuftet intalar mig att det är på motsvarande sätt med vår tids barn. Det gynnar dem om de, eventuellt med visst tvång, lär sig att lyda sina föräldrar och följa deras råd.

Förenta Nationerna har formulerat en barnkonvention som per den första januari nästa år kommer att bli svensk lag. Hela poängen med barndeklarationen är att samhället ska lyssna mer på barnen. Om du orkar kan du läsa den krönika om barnkonventionen som jag skrev för två år sedan. Om du inte orkar, vilket jag respekterar eftersom det är ett oskick av skribenter att kräva av läsare att läsa deras tidigare inlägg i samma ärende, så räcker det med att du tar till dig min slutsats som var denna: ”Hela idén om att barn skulle ha samma rättigheter som vuxna är för övrigt tvivelaktig för att inte säga snurrig”.

Om barn ska ha förstärkta rättigheter så måste det vara på bekostnad av någon annans rättigheter. Här finns ingen annan kandidat än föräldrarna. Och vem är det som ska värna och upprätthålla barnens nya rättigheter? Det är enligt konventionen de sociala myndigheterna. De ska ”tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention”. De sociala myndigheterna ”skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro”. Konventionen går ut på att flytta makten över barnen från föräldrarna till de socialsekreterarna.

Men om mitt sunda förnuft pekar rätt är ju detta helt uppåt väggarna. Problemet i vår tid, med exploderande ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser, är ju att barnen slutat lyda och lära sig av föräldrarna. När FN nu kommer och föreslår att barnen ska bestämma ännu mer kommer det inte att minska antalet ADHD-diagnoser utan tvärtom att öka dem. Därav kan man dra slutsatsen att FN kan ha ett skadligt inflytande på den mentala hälsan i vårt land.

80 reaktioner på ”Patrik Engellau: Dogmer, sunt förnuft och det eventuellt skadliga inflytandet av Förenta Nationerna

    • olle reimers skriver:

      ADHD är ett sätt att komma åt barn som man inte orkar handskas med på samma sätt som man ger vuxna som man inte orkar handskas med en psykiatrisk diagnos; sjukdom eller ej.

      Allt talar för att det handlar om politik; inte medicin.

      Gilla

  1. tom stall skriver:

    Ja, men de vill ju ha det så här. När man väl accepterat att deras mål är att förstöra allt som väst byggt upp så är det ju en självklarhet att man först av allt vill förstöra barnen, ta bara årets julkalender, hela temat är att barnen inte tror på tomten längre, vänsteraktivism rakt av. Så självklart är det optimalt att låta de störigaste eleverna härja fritt, det vänder upp och ner på de normer som byggt vår samhälle och skolar alla i se att den värsta bestämmer, dessutom så förhindrar det alla andra barn att lära sig något.

    Allt bildar ett mönster men det man är tvingad till i denna debatt är att försöka väcka folk till detta faktum, för folk söker hela tiden de goda drivkrafterna, möjligen missriktade. Detta är dock ett tecken på en djup indoktrinering för detta började inte igår utan detta grundlades ju med de utopier som den generation Patrik och äldre skolades i. Patriks artikel från igår är ju symptomatisk, under ytan är den ganska hemsk, Patrik skriver om människor att de skall rangordnas baserat på om man ”har nytta” av dem, men vad är detta för hemsk syn, ”nytta”, för vem? Vem skall definiera och avgränsa detta, staten? Det är ju exakt vad som sker idag, och staten ser till sin egen nytta, och massimporterar väljare. Vad finns att klaga på när man företräder en sådan syn?

    Jag ser inte på mina barn eller MEDmänniskor främst som några vars nytta skall maximeras. Iställer så är det något helt annat som gör att jag anser några vara MED och några MOT.

    Gillad av 7 personer

    • Kalle skriver:

      FN verkar vara storebror till vårt Välfärdsindustriella komplex. Våra( folkvalda )hänvisar ständigt och jämt till FN. Om Trump blir återvald 2020, då kommer han att se till att USA lämnar FN, tror jag.
      USA kommer med en deligation till Klimatkonferansen i Madrid, dock som bromskloss, gott så!!

      Gillad av 3 personer

  2. svenne skriver:

    ”Därav kan man dra slutsatsen att FN kan ha ett skadligt inflytande på den mentala hälsan i vårt land.”

    Och på alla tidigare skadliga inflytanden staplas nu även ”klimatångest”. Dessutom pådyvlas många reflekterande människor även diagnoserna ”islamofobi” och ”faktaresistens”. Nya diagnoser kommer att uppfinnas så länge som vissa debattörer behöver detta i sina försök att förminska åsiktsmotståndarnas argument då deras egna har tagit slut.

    Gillad av 12 personer

  3. Jari Norvanto skriver:

    ”Om barn ska ha förstärkta rättigheter så måste det vara på bekostnad av någon annans rättigheter.”

    Nej, gud nej. Det vore ju att ställa grupp mot grupp, och sånt håller vi inte på med i Sverige. Ej heller kommer det att påverka patientsäkerheten negativt, enligt politiker, när nu hundratals läkare och undersköterskor sägs upp i Region Stockholm.

    ”När FN nu kommer och föreslår att barnen ska bestämma ännu mer kommer det inte att minska antalet ADHD-diagnoser utan tvärtom att öka dem. Därav kan man dra slutsatsen att FN kan ha ett skadligt inflytande på den mentala hälsan i vårt land.”

    Jag är inte säker över den eventuella kausaliteten här, men WHO har ju åtminstone sedan millennieskiftet prognostiserat att psykiatriska lidanden kommer att vara den största globala sjukdomsbördan som grupp. Det är en relativ (och absolut?) ökning. Relativ genom bättre sanitära förhållanden och minskad död i samband med förlossningar. Och absolut genom ‘västerlandisering’ (konsumism, informationsstress, sekularism och förlorad livsmening?)? Min tes är att ju bättre man har det (i materiell bemärkelse åtminstone), desto ynkligare blir missnöjet, för den rastlösa, omättliga människan.

    WHO:s hälsodefinition är inte lite uppfordrande; det ska vara fullständig frånvaro av allt som misshagar och skaver. Kort sagt, man ska så att säga ta bort själva livet från livet.

    Gillad av 9 personer

    • olle reimers skriver:

      Är det någon av kommentatorerna här som INTE lidit av ADHD enligt definitionen som givits här ovan under någon period av sitt liv?

      Hotet på min tid var att man skulle skickas på uppfostringsanstalt. Förmodligen hade jag mer villigt lyssnat på diagnosen på den tiden jämfört med alternativet ”uppfostringsanstalt”.

      Vilken landvinning för psykiatrin!

      Gilla

      • Jari Norvanto skriver:

        Olle, du har väl inte fått en släng av ODD, trotssyndrom? *fniss*

        Skämt åsido. Ett kännetecken på ADHD är att det inte är en tillfällig störning, eller ‘funktionsvariation’ som det ofta heter numera. Den ska vara kontinuerlig, men kan, beroende på kontext och resurser, samt pålagringar, förete ett fluktuerande förlopp, i den växelverkan med verkligheten som är allas vår lott. Hehe, det där lät duktigt.

        Gilla

  4. Skarprättarn skriver:

    Strukturellt:

    Pseudovetenskap X ser en affärsidé i att äska allt större anslag genom att uppfinna allt fler kriterier för oro. FN och medier är förmedlande krafter.

    X kan vara psykiatri, klimatvetenskap, juridik (mänskliga rättigheter)

    Gillad av 3 personer

  5. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik, för att du sticker huvudet i getingboet. Det flitiga ADHD-diagnosticerandet tycks mest fungera som ett avlatsbrev för föräldrar med ohanterliga ätteläggar – och som en osynlig varningsskylt till övriga, skolmogna barn och berörd personal. Andra lösningar bör övervägas.

    ”Det är dags att inse att det vänsterliberala skolexperimentet har misslyckats. Vi föreslår nu ett åtgärdspaket för ordning och reda i skolan, skriver Richard Jomshof (SD).”

    https://www.svd.se/sd-gor-skolan-konservativ–med-statliga-internat

    Gillad av 9 personer

      • uppstigersolen skriver:

        Nejdå, han föreslår OBS-internat. Alltså att barn som inte sköter sig skiljs från föräldrarna och uppfostras av staten. Vi får förutsätta att han inte menar dagens PK-istiska vänsterstat.

        Gilla

      • ts skriver:

        Ja men det behövs en tvåstegsraket, för övrigt ger det inte mening om man låtsas att det är för svenskar, relegering räcker.

        Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Alla skolexperiment kommer att misslyckas så länge planekonomi råder. – Det har inte med vänster eller höger att göra.

      Jag gitter inte berätta fler gånger hur det bör göras istället. – Ni får själv leta upp mina gamla inlägg på temat.

      Här t ex https://www.alternativ.nu/index.php?topic=5417.0 punkt 9. – Jag skrev det för 14 år sedan och det finns inget att tillägga.

      Gilla

  6. Rolf Holmen skriver:

    Bäste Patrik,
    Usch och fy, nu svor du i kyrkan! Men du är väl redan förtappad efter din långa kamp mot pk-ismen och den utbredda fördumningen.
    Låt mig berätta en söt liten historia. När jag gifte mig -78, var min äldste son 3 år. Han var tillsammans med mormor i kyrkan. Strängt förmanad att vara tyst och uppföra sig.
    Efteråt erkände han – ”mormor, jag svärde”. Vi fick oss alla ett gott skratt.
    Snälla P, fortsätt svära i kyrkan. Det behövs fler som gör det.
    Rolf
    PS. Har ni beställt Stefan Löfvens julkalender? 24 minnesluckor. (lånat av någon kvicktänkt)

    Gillad av 2 personer

  7. Christer L skriver:

    Det här med FN och barnkonventionen är sannolikt sprunget ur förhållanden av problematiskt slag i andra delar av världen än vårt Norden. Nu vill svenska politiker ställa sig i centrum för intresset och redan på årets första dag kapa åt sig allt berömmet. Det finns troligtvis kulturer på många håll med dålig uppfattning om och hantering av barn och deras behov. En del sådant har migrerat in i vårt land, rätt mycket kan jag tro. Men sant är också att annat har växt fram med den svenska ideologiska urspårningen. Barn mår inte alls bra här i landet på grund av just politiken. Det vill svenska regimen kunna förneka genom att peka på lagen. Men svenska lagar och svensk realitet har allt mindre med varandra att göra. Har barnen rätt att ha föräldrar som med kärlek och auktoritet sörjer för deras väl och ve, som visar dem vägen i livet, har barnen rätt till vuxna som beter sig vuxet och är förebilder, och har de i det konkreta rätt till studiero och god undervisning i skolan? Vad säger FN till Sverige om sådant?

    Gillad av 4 personer

  8. Laura skriver:

    Självklart måste föräldrar, lärare och andra vuxna bestämma över barn. De som har ansvaret både i nuet och på sikt måste också bestämma. Man kan göra det och ändå lyssna på barns tankar och åsikter, när det behövs. Barn har rätt till sina känslor, tankar och åsikter, men vad, hur, när och var något ska göras har ju vuxna ansvaret för och därmed att bestämma om. Succesivt under uppväxten med vuxnas ledning och med vuxna som goda förebilder kan barn ta mer och mer ansvar själva. Barnuppfostran innebär kärlek och omvårdnad men också att begränsa och ställa krav. Och att se till att barn blir kompetenta och klarar sig själva mer och mer vartefter. I idealfallet en assymmetri som upphör när de blivit vuxna.
    Nog är det väl ett antal kriterier som ska vara uppfyllda och bland annat konstateras även i olika miljöer, för att barn ska få en neuropsykiatrisk diagnos. Men det verkar ju trots det ha gått kraftig inflation i detta och de största förlorarna blir då det fåtal barn som verkligen har koncentrationsproblem. Inte p g a brist på fostran eller p g a att leva i en dysfunktionell familj utan verkligen en konstitutionell oförmåga. Dessa enstaka barn kallades andra saker förr i tiden och fick nog inte så bra hjälp då heller. Det är en aspekt av saken.
    En annan är att se explosionen av diagnostiserande av precis allt som ett dekadent tidens tecken eller ett politiskt utnyttjande för att göra folk till objekt och föremål för bedömningar och insatser, i stället för subjekt som har förmåga att ta itu med sina egna liv, hur förutsättningarna än ser ut. Politiska ideologier med detaljreglerande toppstyrning ser säkert vinster med att förvirra med konstruerade mallar om allt möjligt. Förvirra med att normalisera perversiteter och oetiskt/brottsligt beteende. Förvirra med oriktig nyhetsrapportering och faktaförvrängning av vetenskap. Förvirra med olika teorier som motsäger sinnesupplevelser. Förvirra med lagar som går emot spontana instinkter och upplevd verklighetsuppfattning, som ju denna FN-konvention med att barn ska ha lika rättigheter som vuxna , är exempel på.
    Ja, FN har skadligt inflytande. FN är enbart en välbetald lekplats för makthungriga politiker. Lämna FN.

    Gillad av 4 personer

  9. lenam skriver:

    Att lyda har blivit ett fulord som nästan aldrig används längre. Fråga ett barn i 5 års åldern om de vet vad ordet lyda betyder.Det kanske är upp i 15 års åldern man hört detta ord någon gång och kan beskriva vad det betyder.
    Vi behöver ett nytt ord för samma sak. Vi måste kunna STYRA barnen. Kan föräldrar styra sina barn nuförtiden?Många kan inte. Det fungerar inte smidigt i en familj. Det bli barnen som styr. Varför skulle de då låta sig styras i en skola?Nej skolor fungerar inte längre. Det är för många barn som inte låter sig styras helt enkelt. Självklart kommer diagnosbarnens antal växa. FNs deklarationer är helt snurriga.

    Gillad av 2 personer

  10. V för Vendetta skriver:

    ADHD är inte en sjukdom, den går inte att bota. det är en permanent diagnos som man bär hela livet och som gör sociala interaktioner svårt samt också koncentrationsvårigheter. Det har inget att göra med hur man fostras eller vilken typ av hem man kommer ifrån. Däremot finns det en institution i samhället som älskar att klistra ADHD på barn, nämligen skolan. Så fort en unge inte faller inom ramen för undervisning eller är påfrestande för läraren så kommer kraven på diagnos. Utredning följer på utredning och den ena gråterskan från skolan efter den andra sitter och ojjar sig vid läkarens skrivbord om hur illa det är med lille Kalle vilken egentligen endast kräver en annan form av undervisning. Hur vet jag då att det är så?? Tja…. jag råkar vara i branchen.

    Gillad av 4 personer

      • V för Vendetta skriver:

        Sjukdom är per definition något som är botbart, även om det inte alltid är så t e x cancer men den kan lindras eller mildras i någon mån. Syndrom är en medfödd defekt som inte kan avhjälpas med bot, lindring eller mildring. ADHD är just sådant precis som Aspergers Syndrom eller utvecklingsstörning.

        Gilla

  11. Steven Jörsäter skriver:

    Tack Patrik!
    Jag hade ingen aning om att jag hade ADHD men din beskrivning ovan passar precis in på mig. Nu förstår jag varför jag inte blev Amerikas president (om vi bortser ifrån födelseorten), Men det borde finnas en presidentsärskola för oss med funktionsvariationer.

    Tanken bakom bokstavskombinationerna är att vi alla egentligen är lika begåvade men att vissa har någon liten variation som de förstås bör kompenseras för. I skolan tycks detta numera vara i stort sett inbyggt. I övriga samhället är det ännu inte helt genomfört. Till exempel finns det ännu inga operaskolor för tondöva. Det tycker jag är upprörande.Kanske är det för att tondövhet ännu inte har fått någon bokstavskombination?

    Men mina tankar går till dem som, till skillnad från mig, inte riktigt kvalificerar för en diagnos. De är kanske bara allmänt slarviga men inte särskilt glömska. Risken finns att de inte till fullo blir kompenserade på det sätt som vi som kan stoltsera med en fullständig diagnos blir. Orättvist! Vi måste se till att regeringen tillsätter en utredning.

    Gilla

  12. Stefan Sewall skriver:

    Det finns verkligen medfödda störningar. Vissa barn har fel i huvudet från början. Att variationer i hjärnans olika funktioner kan finnas säger sunda förnuftet, lika väl som det finns fysiska variationer som i vissa fall är rena defekter. Man kan sakna tår eller fingrar när man föds eller ha rena missbildningar eller som neurosedyn-barnen sakna armar och ben. Downs syndrom t.ex. försöker ingen förneka existensen av.
    Det finns barn med hyperaktivt abnormt beteende från födseln som är mycket klart och distinkt och inte alls är normalt. Jag känner en. De kallas ofta ADHD. Helt klart är det ett handikapp från första stund efter födelsen. I dagens idiotiska samhällsdebatt med till dåraktiga överdrifter benägna media och gapiga s.k. debattörer blir begreppet dock förstås missbrukat och använt in absurdum, vilket förvillar för den som vill ha klarhet. Vanligt dåligt uppförande eller brist på uppfostran är väsensskilt från detta.
    De barn som från början (babystadiet) har helt annorlunda beteende har naturligtvis störningar som måste kunna åsättas någon beteckning. ADHD finns, frågan är mest om det finns många i viss mån snarlika men ändå olika varianter eller skilda syndrom. Det finns nog många varianter.

    Gillad av 4 personer

  13. Eva skriver:

    Jag arbetade några år före pensioneringen med elever som fått olika diagnoser på ett gymnasium. Eleverna hade Asperger, ADHD, ADD m.m. De var alla mycket olika varandra.
    Några elever var överbegåvade men kanske inte påfallande sociala. Hade dessa gått på läroverk på 50-talet hade de varit högt skattade A-studenter, med en spikrak karriär inom något specialområde.
    Några var mycket svagt begåvade och hade det varit på 50-talet hade de gått i specialklass. Men eftersom man inte får peka ut någon som svagt begåvad idag, blir en diagnos det som står till buds som förklaring.
    Varje månad kom det en psykolog, som skulle handleda oss om framför allt Asperger-elever. Hon pratade om deras särdrag, men jag såg inga likheter med våra elever.
    Lärarna på detta program var unga, omogna och av den nya obildade sorten. Om någon lärare tyckte illa om en kollega kunde man höra följande. Ja hon är nog också Asperger. Diagnosticerandet ger amatörer möjlighet att diagnosticera varandra. Sjukt!
    Jag försökte lära mig om diagnoserna, läste böcker och gick kurser. Ett intressant faktum är att Aspergers syndrom beskrevs under nazitiden i Österrike av en psykiatriker vid namn Asperger. Asperger kallade det ”autistisk psykopati”. Efter kriget var det inte läge att lansera denna psykiatriska diagnos, som ansågs mycket nazi. Så Asperger själv fick aldrig uppleva segertåget diagnosen har gjort över världen, utan den upptäcktes av en kvinna (psykolog eller psykiatriker) som behövde en diagnos till sitt barn. Sen sa det bara pang.
    Själv har jag varit lärare sedan sent 60-tal och frågar mig var alla dessa barn fanns tidigare.
    Något jag noterade i det arbetslag av lärare jag ingick i, var dels hur svaga dessa lärare var i sina ämnen, del hur de kunde om de inte gillade varandra, säga att ja hon är nog Asperger själv den där kollegan jag inte tycker om.
    Diagnostiseringen är ett tecken på ett sjukt samhälle, där man inte godkänner hela det mänskliga spektrat. Och snart är det nog vi dissidenter som står på tur.

    Gillad av 14 personer

    • V för Vendetta skriver:

      Eva du är nog en typisk lärare trots allt. Att inte diagnosticera är lika illa som att diagnosticera allt. Förmodligen var få av de barn du arbetade med verkligen bärare av diagnoser av rätt grad eller art, det är inte ovanligt att det blir så när skolan trycker på och vill ha en förklaring på varför man inte lyckas jobba med elever. De barn som hade Aspergers på 60-talet hamnade oftast p g a skolan i klasser för lågbegåvade vilket de sällan är, tvärt om är de ofta högbegåvade men kräver speciell inlärning. De som hade ADHD sattes på uppfostringsanstalt så de såg man nog inte heller i klassrummen. När jag gick i skolan på 70-talet fanns det många som var avvikande i vad vi idag skulle kalla Aspbergers och ADHD. ADHD hamnade i Obs-klass eller fick undervisning i små grupper, vissa hade en vuxen bredvid sig under hela skoldagen. Aspergerna blev mobboffer eller nördar med speicalintressen men de var ofta tysta i klassen och således inte besvärande för lärarna. Flickorna de med ADD, vilket mest flickor diagnostiseras med gick ut med toppbetyg då de var tysta och snälla, kanske inte fick så mycket gjort men besvärade inte fröken eller magistern, de satt ofta längst bak och fick frågor som läraren visste de kunde svara på. De är de enda som fortfarande sitter så i klassrummen.

      Gilla

    • olle reimers skriver:

      Hej Eva, som jag skrev i en kommentar tidigare här tror jag knappast att någon av oss som kommenterar på DGS kan svära oss fria från någon av de diagnoser man numera så generöst svänger sig med.

      Vi vet ju att modellen med psykiatriska diagnoser gentemot dissidenter utvecklades och förfinades i Sovjetunionen och förmedlades ut till satelliterna. Satelliten DDr var den stora förebilden för socialdemokraterna; inte minst den svenska skolans fader tillika begravningsentreprenör, Stellan Arvidsson men även storheter som Sten Andersson uttryckte sin ohöljda sorg när systemet gick under.

      Den psykiatriska diagnosen föregås av epitet som vi alla känner till och som nu hamras in i medvetandet. När storsläggan börjar vina har man alltså alla förklaringar till hands.

      Varför ska Facebook behöva förklara personer som lider av allavarliga psykiska störningar att deras konton stängts ner? Eller banken behöva förklara varför de annulerat bankkontot för någon som borde vara inlagd eller inspärrad?

      Gilla

      • Lars skriver:

        Då är det väl märkligt Olle, att de flesta psykiatriska diagnoser definieras i det stora landet till väster, där amerikanska APA har störst inflytande, med DSMIV och V som de tunga diagnostiska manualerna.

        Jag tror inte du haft något sjukdomstillstånd som det definieras, då hade du varit mer ödmjuk inför dessa tillstånd och insett att de är reala. Att man saknar orsaksförklaringar är naturligtvis ett problem, det är symptom samlingar, en indelning, men etiologi saknas.

        Gilla

      • olle reimers skriver:

        Problemet för ett socialistiskt samhälle är att det är en nödvändighet att alla traskar patrullo. Avvikare måste då behandlas på ett eller annat sätt. En spykiatrisk diagnos kan då komma väl till hands.

        Av historien vet vi att psykiatrin också har ett politiskt element inbyggt. Det var bara det jag ville säga.

        Gilla

  14. Ballongerna stiger mot himlen skriver:

    Ett ord hamrar i skallen på mig när jag läser dagens text av Patrik, ordet GRÄNSLÖSHET – en upplösning av alla gränser. Vår tid ser i allt gränssättande ett yttre tvång. Och minsta tvång måste bort. Spelar ingen roll om det ligger inom föräldrarskap eller mellan länder. Allt skall få flyta fritt. Auktoritet från lärare är fult – måste bort. Straff också fult – inför vård. Kalla det för kriminalvård. Associationen till sjukvården blir uppenbar. Offer tas in på akuten – och vårdas på humanaste vis. Brottslingar som offer. Mer av gränslöshet. Finns det något skörare aktstycke än ett barn, som måste skyddas från allt ont. Barn växer inifrån på ett naturligt sätt – lärde oss vissa barnpedagoger under 60-talet. Benjamin Spock var en utav dem. Inget vuxet fingrande på ömtåliga plantor! Vi fick vår fria fostran. En tidens modenyck. Ett första föräldraruppror. Föräldrarna fick inte stå i vägen för barnens naturliga tillväxt. Att människan på något outgrundligt sätt kunde förbigå den sociala träningen var något nytt. Utan social träning kunde larven utvecklas bättre mot en fullmogen fjäril – ansågs det. Och så görs det än i dag. Fast människan utmärks av ett stort socialt träningsbehov. Resulterande i henne som kulturvarelse – jaget tillsammans med miljoner andra jag. Som man måste träna sig till – in i en gemenskap. Mellan könen har vi även fått vårt könlösa ”hen”. Plötsligt försvann hormoner, men vikingasjukan lever kvar. Försvann gjorde också färgerna blått och skärt från barnens underkläder. Det kroppsnära som ett könsförtryck – enligt feministisk modell. Så finns där de ekonomiska och sociala skillnaderna. Även de måste bort. Kommunismens vindar fick fäste under förra seklet. Alla skillnader skulle tvättas rena. Kulak eller arbetare – en ny form av gränslöshet måste till. Den gränslöshet kostade oss minst 150 miljoner döda. Men minnet är kort. Migrationens vågor går i dag höga. Gränslöshetens dörrar står på vid gavel. Utom Danmarks. Och nu skall barnen få bestämma på egen hand – men den andra hållen av en utbildad socionom. Allt medan de äldre glöms av. Utom i en Rapportsändning i går. Där konstaterades att den ekonomiska krisen för kommunerna berodde på ”ekonomi och de alltfler äldre”. Ett slag i magen på min gammal mamma, nyss fyllda 98 år. Men hon hör dåligt – lyckligtvis. Gränslösheten hotar hela samhället i sin naiva framfart. Och där spelar FN:s barnkonvention med. Vi får räkna med fler Gretor framöver. Mer av samhällsupplösning och allt mindre sammanhållning. Individualismens alla egoistiska egon stiger som ballonger upp mot himlen. I ensamt majestät. Med eller utan diagnos. Numera skall livet levas som grädden på moset – och helt gränslöst.

    Gillad av 6 personer

    • Lars skriver:

      För att efter andra världskriget var USA dominerande supermakt med Sovjetunionen på andra plats och stormakterna USA, Sovjet, GB, Frankrike tog permanenta platser i säkerhetsrådet med veto rätt. Idag är USA den enda supermakten, men det talas om att Kina och Indien kanske ska få platser i säkerhetsrådet.

      FN är en organisation som syftar att bevara freden (med ganska dåligt utfall) med olika metoder som fattigdomsbekämpning, diplomati, hälsovård, bistånd mm, vilket kan resultera i konflikter som leder till krig. Andra viktiga organisationer som skapades efter kriget var IMF och världsbanken med säte i USA, WHO med säte i Schweiz och senare WTO. På handelns område finns många sammanslutningar som EFTA och Kol o Stålunionen som blev EU, Afrikanska frihandelsområden, Latin amerikanska sammanslutningar som Mercosur m.fl., Nafta, ryska ekonomiska unionen med olika länder mm. Handel har man sett fredsskapande genom att länder knyts samman i ömsesidigt beroende.

      Deklarationen om mänskliga rättigheter, barnens rättigheter mm är ju inte riktat till Sverige i första hand utan till mängder av länder där det fungerar illa. Det är naturligtvis fokus på västs liberala demokratiska system, men de faktiska maktrelationerna i världen är annorlunda.

      Det svenska intresset för FN har rimligen stått i relation till de geopolitiska förhållandena i Norden med Sovjet som granne. Medan Norge och Danmark är med i Nato så har Sverige haft ett geografiskt skydd och Finland varit buffertstat, med pakt med Sovjetunionen.

      Geopolitiken var sannolikt skälet till 70-talets faibless för den Alliansfria rörelsen och även för inriktning av bistånd mot tredje världen, som var ofta i krig, inbördeskrig med proxys för Sovjet respektive USA under kalla kriget t.ex. i Angola, Mozambique, Vietnam. De nordiska staterna var ett alternativ med sina välfärdsstater med framgångsrika privata storföretag och utbyggd välfärd, i kontrast mot rövarkapitalism av olika slag, fungerande demokratiska stater. Ett land som Indien balanserade mellan Väst och Sovjetunionen, Kina industrialiserade med den sovjetiska modellen fram till brottet med Stalin och omställningen mot marknadsekonomi 1979.

      Man glömmer lätt bort att fram till 70-talet då det blev tydligt och känt att den sovjetiska ekonomiska modellen stagnerat vad gäller tillväxt så var man i väst och u-länder imponerade av den tämligen enastående snabba omvandlingen av Sovjetunionen från ett i princip agrart land till industri land. Det är ju också så att den statliga tunga industrin i Kina låg som grund för omvandlingen till alltmer av marknadsekonomi och exportorientering med start 1979. Idag är det Kina och övriga länder i Asien utvecklingsländerna ser som förebilder.

      Gilla

      • olle reimers skriver:

        Lars; fel svar FN ligger på Manhattan därför att Rockefellers hade en tomt där. Läs Jacob Nordangård så förstår du.

        FN är ett proxyorgan för globalisterna. Platsen där man ohöljt kunde muta politiker från andra länder att styra in på det globalistiska spåret. Kommunismen, som man själv hade skapat, var en besvärande probersten som man dock med långsiktigt tänkande skulle få bukt med.

        FN har nu blivit det fulländade redskap som fäderna hade tänkt sig och som går till 100 % i globalisternas ledband.

        Margot Wallström väntar nog bara på att bli kallad nästa gång det beger sig med ny generalsekreterare.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Olle, makt i form av ekonomisk makt och vapenmakt går hand i hand och finansiella eliter i USA har stort inflytande, men det är en felaktig beskrivning du gör av världen.

        Gilla

  15. Aha skriver:

    Det borde vara enkelt att jämföra gårdagens samhälle, lite mer än 50 år bakåt, och jämföra den med dagens talrika ADHD samhälle. Hågkomsten finns ju där. Vad är skillnaden i barnens livsvillkor?

    Något mer än 60 år bakåt i tiden så var ingen i min klass behäftad med ADHD, i alla fall inte på så sätt att man tilläts prata eller springa omkring. De oroliga var förflyttade till OBS-klass, säg en klass per skola, de mer saktfärdiga i hjälpklasser, säg också en klass per skola.
    Jag har en känsla av att antal oroliga elever idag är mer än faktorn tre-fyra gånger så många, jag har också en känsla av att dagens lärare inte kan tro att det en gång i tiden var det ordning och reda i de svenska klassrummen. Den psykiska ohälsan var låg.

    Den vänsterliberala sörjan (Åkessons ord) har mycket att stå till svars för.

    Gillad av 2 personer

    • Lars skriver:

      Vad som skiljer som man direkt kommer att tänka på är ju dels att kvinnor idag är mer ute i arbetslivet liksom att skilsmässor är så vanliga (50 %) och dels att skolan tycks ha så bristfälligt fokus på ordning och reda. Samhället är mer instabilt och individualiserat när det kommer till normer och regler och kommersialisering är mycket mer uttalat fenomen.

      Symtomen man klassificerar som ADHD är verkliga, men vad är orsaken och vilka miljöer och vilka förhållanden behövs för att barn med eventuella symtom ska utvecklas på ett bättre sätt.

      Förhållanden inom psykiatri, som gått alltmer åt läkemedelsförskrivning, förakt för psykologisk kunskap och brist på kunskap om social grupp dynamik i skolan skulle jag tro är avgörande.

      Amfetamin gav man soldaterna under andra världskriget både i nazi Tyskland och på de allierades sida och de var så lugna och fina och uthålliga när de körde stridsvagnar eller flygplan mot fienden, så man prövade amfetamin för oroliga barn och sedan hittade man på en hypotes om att det var medfödda störningar som skulle medicineras för.

      Jag har väldigt svårt att tro på den bilden oavsett om det finns något medfött eller inte, att siffrorna skulle stiga som de gjort.

      Privatisering av skolan har antagligen delvis gått ut över dessa barn, de kostar och de är inte attraktiva elever och skolan har inte fått ett brett uppdrag att ta hand om barnen utan fokuserar på vinstintresset och på att ”lära ut”. Det senare är ju skolans huvuduppgift, men inte den enda.

      Gilla

  16. Rikard skriver:

    Hej.

    Det finns ett mycket enkelt sätt att testa för ADHD: ge amfetamin.

    Med normal hjärnfunktion får du en reaktion, med den medfödda förändring ADHD innebär en helt annan. Den normale blir speedad, den andre blir mer fokuserad och lugnare.

    ADHD-liknande symtom ka uppträda på grund av andra orsaker – långvarig hög stress exempelvis, och då särskilt om detta sker under de år hjärnan växer färdigt. Dessa personer har dock inte samma reaktion på amfetamin som den med medfödd ADHD har, utan har den vanliga.

    Den som har ADHD, eller liknande beteende, har bäst nytta av en strikt hierarkisk och explicit förutsägbar och konsekvent uppväxt- och skolmiljö. Godtycklighet, underförstådda krav och regler och outtalade instruktioner är direkt skadliga. Det är föga förvånande att antalet skenar även med hänsyn till den absurda överdiagnosticering som sker, då både samhälle och skola frångått gamla tiders stram och stringent ordning till förmån för ”självständigt kunskapssökande”.

    Elever med ADHD skall ges den typ av skola som var standard in på sjuttiotalet. Det har den dubbla effekten att de klarar skolarbetet, men än viktigare att de utvecklar och tränar självdisciplin så att de har kontroll över handikappet istället för som idag tvärtom: att de belönas för handikappet med droger, reducerad närvaroplikt och reducerad arbetsbörda.

    Ett skäl för överdiagnosticering i Sverige ör skolans utformning: ingen diagnos = inga pengar för elever som kräver extra insatser. Alltså ligger sedan ca tjugofem år ett tryck på skola och föräldrar att få en diagnos från BUP så att kommunen skall släppa till resurser.

    @ Eva: boktips: ”Neurotribes” av Steve Silberman. Han går igenom historiken kring autism & Asperger-diagnoserna. Ett skäl att Asperger och hans arbete glömdes bort är givetvis att han arbetade i nazi-Tyskland. Ett annat skäl är Leo Kanner. En viktig skillnad som det tagit till denna sidan årtusendeskiftet att arbeta bort är att Kanner och hans efterföljare i USA arbetade utifrån Freudiansk psykologisk modell, medan Asperger arbetade utifrån hypotesen att det var en neurologisk störning. Det är många autistiska barn och vuxna, och anhöriga, som lidit på grund av Kanners arbete.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 11 personer

    • Lars skriver:

      Men Rikard, inte kan man väl konstatera att amfetamin har olika effekt på olika människor i olika doser i olika situationer och dra slutsatsen av detta att det är neurologiskt betingat? Vilken psykologisk effekt har amfetamin i små doser? Minskar det känsligheten för stressande situationer t.ex. i skolan (barn är ju olika känsliga)? Med detta inte sagt att amfetamin inte har effekt, jag tror inte på den konstlade dikotomin mellan medicin och terapi, antingen eller, men jag tror inte på att människor fungerar oberoende av miljö och förmåga att hantera den. Annars tycks vi båda peka på skolmiljön och behovet av ordning och reda för att ge barn med ADHD bättre möjligheter även om det i sig är en hypotes. Det skulle vara intressant om du, som varit med, gav exempel kring detta?

      Gilla

  17. MH skriver:

    ADHD är diplomatpasset med vilket dåliga människor viftar för att slippa stå till svars för sitt klandervärda beteende, samtidigt som det markerar innehavarens högre status.

    Ett slags svenskarnas muslimkort, om man så vill.

    Gillad av 2 personer

    • ts skriver:

      Absolut, råkade i luven på en annan pappa, han flippade ur totalt för att jag tillrättavisat hans barn, och blev hotfull, sedan visade det sig att jag haft rätt, mamman fick ut sanningen, så de bad om ursäkt (mycket ovanligt i Sverige idag!) men pappan kunde ändå inte låta bli att gömma sig bakom att han, pappan, hade ADHD. Vad fan bryr jag mig om det? Det tjänade också som förtäckt hot, jag har ADHD, dvs är obeäknelig.

      Gillad av 4 personer

  18. Elisabeth G skriver:

    Ni som inte läst Peter Götzches bok ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet”: Gör det! Den är en lysande genomgång av läkemedelsindustrins forskningsfusk och, ibland, rent kriminella metoder.

    Det är något märkligt med alla dessa diagnoser. När jag växte upp fanns det en, säger en, pojke som nog kanske skulle kunna ha diagnosticerats med ADHD men nu verkar var och varannan unge ha det. Beror detta på ”diagnosglädje”, brister i uppfostran eller har något ändrats i miljön inkl. kosten? Svårt att veta.

    Gillad av 1 person

  19. Maria skriver:

    Om någonting skulle anses vara en dogm för att vetenskapen inte var ense om det, skulle det finnas mycket få områden som kunde anses vara vetenskapligt bekräftade.Det finns alltid några motvallskärringar som anmäler avvikande åsikter med utgångspunkt från sina egna små rön. Det är ändå så att ADHD är bekräftade i otaliga studier, MRI röntgen och hur de drabbade svarar på behandling. Pratet om brist på mognad och intelligens är direkt kränkande, och synnerligen dumt också. Jag känner ett flertal vuxna i min omgivning som är högbegåvade och har ADHA eller ADD diagnoser. De är synnerligen mogna och motiverade. En av dem läser till läkare, en annan till ingenjör. Bägge är betydligt intelligentare än vad jag är, som sannerligen inte lider av något neuropsykiatriskt handikapp. Behandlingen de får innebär skillnaden mellan att kunna fullfölja sina studier och leva fullvärdiga liv, eller att falla ner i en tillvaro präglad av totalt misslyckande, arbetslöshet och fattigdom.

    Gillad av 1 person

  20. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag hänvisar till den amerikanske neurologen Richard Saul och hans läsvärda bok: ADHD Does not Exist. Han avvisar ADHD som ett generellt samlingsbegrepp.

    Dagens svenska ”övertygelse” om ADHD för tankarna till aktiviteterna kring ”Sture Bergvall/Thomas Qvick” och de ”apatiska barnen”

    Gillad av 6 personer

  21. Ianric Ivarsson skriver:

    Om ADHD inte finns, så borde det rimligtvis inte hjälpa att medicinera. Men det gör det. Utan medicinering hade min yngste son gått ut grundskolan med underkänt i samtliga ämnen. Idag behöver han inte längre medicineras, utan klarar av att hålla koncentrationen på egen hand. Nu läser han N på gymnasiet med gott resultat, men under 6 års tid var Ritalin räddningen.

    Gillad av 1 person

      • tc skriver:

        Självklart, men det är jobbigt. Ingen jag känner som uppfostrar sina barn har något barn med ADHD, motsatsen gäller däremot. Borde om man inte ägnar sig åt sedvanlig vänsterforskning vara lätt att testa.

        Gillad av 1 person

      • södermalmsrealisten skriver:

        samt att sitta inlåst bland lik – dom pruttade och knakade när dom drog upp knäna !
        verkstygslådan mot ADHD rymmer en del. Fast Bergman förstod inte Stanislavskij.

        Gilla

      • Kronblom skriver:

        För mig, familjens svarta får, fungerade det med örfilar och björkris i 4-5 årsåldern. Sen fick jag gå i söndagsskolan fram till jag var 10 i mot att få göra som jag ville resten av fritiden. Ett tecken på de där med ”fri uppfostran” var att de fick gå om några år i samma klass i skolan. Andra hamnade i E-klassen som var det som ersatte OBS-klasser.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Men vad blir långtidseffekten? Jag är personligen bara bekant med två fall. Den ene utvecklade psykos likande schizofreni och den andre alkoholism. Om det hjälper för en del betyder kanske inte att orsaken är neurologisk? Eller att ett annat skolsystem inte hjälpt till bättre resultat? De två fall jag känner till har haft goda hemförhållanden och syskon inte utvecklat samma problem. Det är ju t.ex. så att schizofreni, som många tror är ärftligt, inte alltid drabbar båda enäggstvillingarna (har stött på det också) så inte ens tvillingstudier är kausalt belysande även om det kan peka på förhöjd risk.

      Men du har säkert rätt i att ADHD som en samling symtom finns och att tro att sunt förnuft hjälper är tveksamt även om människor faktiskt ofta har djup kunskap om det mänskliga samspelet och tankar och känslor, annars skulle de ju knappast i så stor omfattning kunna bli föräldrar och ta hand om sina barn. man ska nog vara försiktig med att låta teorier ersätta den intensiva interaktion som finns mellan barn och föräldrar och även utanför familjen.

      Gilla

    • Laura skriver:

      Problemet är att en beteendediagnos kan förväxlas med sådant som inte är en funktionsnedsättning hos individen utan handlar om andra problem med fostran och/eller uppväxtmiljö. Det finns ett litet antal individer som har klara problem med koncentration, uppmärksamhet och aktivitetsreglering, som fast de naturligtvis också mår bra av lugn och konsekvens och allt som kännetecknar god fostran och pedagogik, trots det har svårigheter att klara uppgifter och påfrestningar. Ritalin har säkert varit livbojen för många av dem. Så som Rikard f d lärare skriver i en av kommentarerna.
      Man kan inte avfärda hela problematiken som att den inte existerar, bara för att den av olika anledningar har överutnyttjats och missbrukats.

      Gilla

      • Ianric Ivarsson skriver:

        Det verkliga problemet är väl att det är så många som uttalar sig fullständigt tvärsäkert om ämnen där de helt saknar kunskap? Vi som faktiskt levt med och hanterat ADHD i verkligheten, och som dessutom upplevt vilken otrolig skillnad det blir med läkemedel, har ju en enda sak att säga: Ni som förnekar ADHD och skyller det på bristande uppfostran är byfånar. Dumma i huvudet. Ignoranta. Ni uttalar er om saker ni inte har den minsta aning om. Ni befinner er begåvningsmässigt på samma nivå som Veronica Palm. (Admin får stryka den sista meningen om den anses för grov.)

        Gillad av 1 person

      • Laura skriver:

        Ianric
        Behovet av att dra allt och alla över en kam, kommer alltid fram. Och mer ju mer okunnig man är.
        Visst finns ADHD som en verklig funktionsnedsättning, dock inte så många, så det finns också en inflation av mindre seriöst satta diagnoser. Och det är också rätt att de flesta friska fyraåriga pojkar skulle kunna betecknas ha ADHD vid en hastig bedömning.

        Gilla

  22. Lars skriver:

    Läste två stycken och det visar sig att Patrik tror på sunt förnuft att ersätta kunskap. Jag rekommenderar Patrik att om han råkar bli sjuk så bör han konsultera moderaternas Kristersson som kommer att tala om för honom att han lider av bristande ekonomiska incitament att bli frisk.

    Det här är kärnan i den moderata och borgerliga verklighetsförvanskningen.

    Att läkare och forskare ifrågasätter ADHD ger inte Patrik kunskap om vad det handlar om.

    Personligen tvivlar jag på att ADHD är en neurologisk sjukdom och jag tvivlar på att symtomen inte ryms inom befintlig symtomologi dvs DSMIV, V som definierar psykiatriska sjukdomstillstånd, men saknar etiologi och jag tror det skulle kunna hänföras till skolsystemet och föräldrars fungerande och en diagnos ADHD ger inga privilegier i skolan utan sociala negativa konsekvenser och identitetsproblem.

    Detta nonsens! Man kan hänföra det till en absurd borgerlig människobild, men egentligen till en fullständigt kapsejsad förståelse av människor och samhälle.

    Även om den medicinska och psykologiska kunskapen är begränsad så är den inte obefintlig och de som tränger in i området gör sitt bästa med befintliga kunskaper och erfarenhet att hantera mänsklig smärta och frustration.

    Ett samhälle som inte tar hand om sina sjuka är ett dåligt samhälle och de som företräder en sådan här syn som Patrik hjälper till att skapa det dåliga samhället.

    Gilla

  23. Lars skriver:

    https://vadardepression.se/tag/psykofarmaka/

    Det kan vara av intresse att i länken läsa om psykiatrins utveckling och hur det såg ut innan mentalsjukhusens tillkomst. Man litade tydligen på sitt ”sunda fönuft”…

    Den danske professorn i invärtesmedicin tycks ha fokus på läkemedelsbolagen. Han påstår enligt artikeln att bara 2 % behöver medicin. Hur kan han komma fram till det då?

    Kritiken av läkemedelsbolagen kanske har fog för sig utifrån olika aspekter, men hur är det med behov av psykofarmaka? Vad fanns att tillgå innan neuroleptika kom på 50-talet? Man kunde ju inte prata med patienterna. Och depression och ångest, hur mycket självmedicinering med alkohol rörde det sig om under 1800-tal och början på 1900-talet?

    Gilla

  24. Hans Lindhagen,Köpenhamn skriver:

    Dogmer.Speciellt en uppsättning dogmer som är del av en rigid matris av åsikter som absolut ej får ifrågasättas-vid ifrågasättande av dessa sakrosankta normer utlöses sanktioner i en graderad skala mot den ifrågasättande individen.Allvarligaste sanktionen:Dödsstraff.Andra sanktioner:Juridiskt åtal ledande fram till böter eller fängelse.Generella sanktioner mot den ifrågasättande indviden:Svartlistning,Utfrysning,karaktärsmord,smutskastning,förtal,uthängning,skådeprocess,förlust av arbete och bostad.Bankruttering.Död.En uppsättning rigida dogmer som styr alla livsyttringar i en totalitär stat=Politisk korrekthet.Den speciika termen ”politisk korrekthet” myntades först av Leiba Bronstein,”Trotsky”-en högt uppsatt ”judisk” medlem av frimurarorden Grand Orient i Paris-denne ”Trotsky” initierade -fiansierad av Jakob Schiff-och med hjälp av tiotusentals profesionella ”revolutionärer” från framförallt Lower East Side i New York den sk Ryska revolutionen ,som enligt Alexander Solzhenitsyn ledde till ett ditills oanat skräckvälde som ledde till 66-100 miloner människors död under tiden 1917-1953 i Ryssland och det sk östblocket.I Sverige har nu sedan ca millenieskiftet en frenetisk,hätsk och toxisk sk PK-matris helt förlamat det offentliga samtalet och även lett till tanke- och yttranderihetens död i Sverige.Vilka krafter är ansvariga för detta illdåd i Sverige?Varför för de denna kampanj med sådan hätskhet?Vem tjänar på att denna kampanj förs och förlamar det offentliga samtalet?

    Gilla

  25. Ulrika Halvordsson skriver:

    Sonen, numera vuxen, avvek redan som spädbarn från sina fyra äldre syskon. Hade aldrig ”tid” att äta eller sova klart, han var liksom ”ständigt på gång” och ständigt missbelåten. Mina adoptivföräldrar upplevde att de aldrig känt sig så granskade av en 12 timmar gammal baby tidigare eller senare. (De var barnvakt till övriga barn när vi kom hem med sonen som satt och kikade på dem i sitt babyskydd.) En två, fyra eller sex månaders baby är inte elak eller ouppfostrad, det är något annat som är fel. Det blev senare en ADHD diagnos och konstaterande av ett IQ över genomsnittet för sonen. Dessutom visade senare kontroll avvikelser i höger hjärnhalva enl. EEG. Jag undrar hur många ADHD personer som har undersökts med EEG och vad det isf. visat? Tyvärr tror jag bristen på disciplin och den ”fria” undervisning i skolan försvårar för barn med ADHD beteende, ett rejält ”staket” att hålla sig i skulle underlätta för dem att inte spåra ur. Det har varit en kamp för oss föräldrar att hålla den sonen ”på banan”. Nu är han vuxen och far till två pojkar – som i relation till sina åtta kusiner är som en ”explosion”. Inget ont i grabbarna (äldsta blev tre i oktober yngsta blir två i januari) men ALLT går väldigt ”fort” omkring dem och de är smarta men ”fastnar” i sina idéer om vad de skall göra eller hur saker ska vara. Nog är tillståndet, vad det än är/kallas ärftligt och min biologiska pappa hade sannolikt också fått diagnos av något slag om det funnits på 50-talet men för hans del blev det missbruk (självmedicinering?).

    Gilla

  26. BMB skriver:

    ADHD/ADD finns. I cirk 70 % av fallen har en av föräldrarna det. I cirka 70% av fallen finns ännu en diagnos som Aspbergers. För att få diagnosen ska man uppfylla ett antal kriterier. Det innebär att en person kan uppfylla en del (och vara besvärlig) men inte tillräckligt för att få diagnosen. M a o finns det en genetisk komponent. En förälder som har ADHD eller uppfyller några av kriterierna är sannolikt inte så bra på att ge strukturer åt sina ungar vare sig de kan ha en diagnos eller ej. Här finns alltså både arv och miljö. En skola som helt släppt ordningen i klassrummet (jämfört med när jag var barn på 50-60 talet) är absolut försvårande just för barn med dessa diagnoser (och för andra med. Vilken vuxen skulle kunna genomföra ett intellektuellt arbete av kvalitet i en miljö som ett klassrum? Inte jag i alla fall).

    Sedan är det en helt annan sak att det förvisso feldiagosticeras för att psykiatrin, likt all vård inte är perfekt, alternativt för föräldrar/skola ligger på för att få en diagnos på barnet. Den kan då ställas för att barnet inte fått och får rätt strukturer men därför att då gynnas skolan och eleven med resurstillskott av olika slag. Därtill blir en del barn över genomsnittet begåvade understimulerade och stökar därför. Hörde på radion för ett par år sedan om en kille i kanske trean som var så stökig att skolan krävde ADHD utredning. Visade sig att det hade han inte men var ”särbegåvad”, dvs mycket klyftigare än genomsnittet. Huruvida det ledde till en förbättring av undervisningen sades inte, men troligen inte. Sverige är kass på att ta tillvara sina begåvningar. I USA är det positivt om ett barn är klyftigt. Skolväsendet tillåter sådana barn att helt eller delvis gå i klasser för barn som har lätt för sig. En bekant där hade just stökiga barn, som då begåvningstestades och sattes i en klass för dem som lär sig snabbt. Därefter noll stök.

    Den begåvning och begåvningsprofil man har är sannolikt mer ärvd än vi tror (eller får tala om) men också beroende av uppväxtmiljön. I vart fall rår ett barn inte för den hjärna den har med eller utan ADHD/ADD. I den heliga jämlikhetens namn läggs fokus på ”normalbarnen”. Det är effektivt ur industriell och ekonomisk synpunkt. I den heliga jämlikhetens namn ställer vi oss inte tillräckligt skarpa och fördomsfria frågor om hur vi bäst ska ta tillvara resurserna hos de som ligger under respektive över medeltalet. Det är djupt orättvist mot de berörda barnen – som faktiskt är BARN. Det är dessutom slösaktigt för en stat som vill ha många och goda löneslavar..

    Gilla

    • Lars skriver:

      Rimligen är väl alla psykiatriska besvär rotade i hjärnan och rimligen är väl individer olika från födseln i olika avseenden och i olika perspektiv bör väl MRM ge olika bild på olika individer? Men därifrån till kausala samband är det väl ett steg att gå?

      Frågan om arv och miljö är svår eftersom man ärver både gener och miljömässiga erfarenheter via föräldrarnas agerande. Intressant om man sett ADHD/ADD gå i arv i så hög grad, inte så trevligt för föräldrarna, men givetvis kan det inte uteslutas. Men generellt tänker jag att om man kan identifiera sådant arv så är ju nästa fråga vad som stimulerar eller begränsar genomslagskraft?

      De flesta diagnoser tycks ju sakna etiologi, bi-polär sjukdom kan man se mer tydliga exempel på i släktled, men de flesta släkter tycks ju ha medlemmar som på något sätt avvikit. En del ifrågasätter klassificeringen i diagnoser efter symptom då de ofta överlappar olika diagnoser och diskuterar om man inte borde koncentrera sig på symtom utan diagnosindelningen, men det är väl mer att se som forskning.

      Men jag släpper, jag är amatör även om jag är påläst, jag konstaterar bara att en del neurologer pekat på att symtom vid ADHD ofta kan hänföras till annan diagnos som bi-polär, missbruk, psykos, depression. Jag tänker det är svårt, men att man tillslut måste inse och acceptera att historiska orsakssamband vid psykiska problem är svåra om inte tom omöjliga att komma åt. Det saknas psykologiska modeller som kan ge en pålitlig förklaring.

      Jag tror inte så mycket på linjära synsätt typ psykodynamiska modeller eller renodlad beteendeterapi och är skeptisk mot tesen om neurologisk medfödd bakgrund, men det viktiga är hur man förstår och agerar och hanterar situationen tänker jag. Hjälper Ritalina så är det väl rimligt.

      Ett skäl att vara skeptisk för mig är nog historien om hur Gillberg vägrade låta andra forskare granska hans resultat och förstörde databasen med motivering att personerna inte var avidentifierade (varför inte det då?). Jag har för mig att det var han och Martin Ingvar som införde ADHD/ADD i den svenska psykiatrin.

      Jag engagerade mig i en den här debatt tråden eftersom talet om sunt förnuft och uppfostran var så horribla med tanke på psykiska problem. Man hör ibland att det ”bara” handlar om vilja mm för at inte tala om Rheinfeldts/Kristofferssons tro på att begränsa sjukskrivningstid, utförsäkra och skapa incitament skulle fungera. Jag begriper inte hur borgerligt orienterade partier kan ha så begränsad bild av och lite erfarenhet av människor.

      Gilla

  27. Folke Lidén skriver:

    FN – Gorgernas trädgård. Att mäkla fred funkar inte så bra. Världen styrs ju av stormakter med vapen.
    Nu har man hittat en ny vinkel. Man styr FN-Världen – Gorgernas Trädgård – där Sverige och några länder till låtsas som om att FNs dekret är av gud givna och att de krav som ställs måste följas – helst överträffas.

    Påminner lite om 80-tals serien Fragglarna. Där fanns Gorgernas trädgård. Far, mor och son kallade sig kejsare, kejsarinna respektive prins av Universum.
    Ingen utanför brydde sig.

    Gilla

  28. Anonym skriver:

    Jag läser kommentarer med motsatta åsikter här. Och tycker det kan ligga något i bådadelarna. Själv känner jag två killar som fått diagnoser och äter medicin. Båda går på högstadiet.

    Den första killen har fått diagnosen ADHD. Han var aldrig stilla, kunde inte koncentrera sig och fick aggressiva utbrott. ADHD- medicinen har dämpat detta. Han har blivit mycket lugnare och kan nu koncentrera sig i skolan, bråkar inte med syskonen hemma.

    Den andra killen har fått diagnosen ADD. Detta är en helt normal kille som aldrig visat upp något problembeteende i mitt tycke. Men något fel var det ändå tydligen – så nu äter han medicin mot ADD. Hans mamma har berättat att var och varannan pojke i hans klass har någon sorts diagnos (om flickorna vet jag inget) – alla måste tydligen utredas för någonting. Fast är det inte skolan med det konstiga betygsystemet som stressar dem?

    I det första fallet så är det solklart att pojken har ADHD och att medicin har hjälpt (även om han i mitt tycke blivit mindre rolig och spontan sedan medicineringen började). I det andra fallet tycker jag diagnosen och medicineringen verkar onödig.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Människor undrar och funderar och söker förstå borde orsak och vad man kan göra. För föräldrar är det ett elände, särskilt för de som läst på om psykodynamiska utvecklingsteorier med fokus på relationen mellan barn och spädbarn, andra kan slå ifrån sig med att det är neurologiskt och en sjukdom. I grund och botten handlar det nog om att föräldrar inte vet vad de ska ta sig till. Psykologiskt eller neurologiskt är på sätt och vis ointressant jämfört med frågan hur man kommer åt problematiken. På olika sätt blir det ändå stigmatiserande för barn och föräldrar. En del talar om uppfostran, en del om ordning och reda. Förutom just ADHD så vinns det ju en uppsjö diagnoser som i flertalet fall tar sig uttryck särskilt i puberteten och ungdom, ung vuxen.

      Vad jag förstår så måste man fundera över hur skolan fungerar. Mängder av människor, inte minst lärare, pekar på att skolan inte ska uppfostra utan lära ut (hur man nu gör det, stimulerar barn så de börjar lära sig på egen hand eller blir repeterande minneskonstnären). Skolan är ju den viktigaste sociala arenan för barn och den enda plats där samhället kan nå barn och ungdom och vi vet ju att många familjer är trasiga på olika sätt, utsatta för stress mm men oavsett om psykiska problem handlar om miljö eller arv så borde fokus ligga på hur man kan skapa en miljö som minskar risken för att problem ska utvecklas. Då måste skolans uppdrag vara mer än att ”lära ut”.

      Enskilda lärare kan givetvis inte förändra situationen, tvärtom blir de väl själva utslitna av stress och omöjliga situationer, men de ökande tecken på psykisk ohälsa pekar på att något är fel i den viktigaste miljön för barn och ungdom.

      Många pekar här på ordning och reda. Oordning ger stress och det blir värst för de som är svagast socialt på olika sätt hur intelligenta de än är.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Kanske otydlig, familjen är självklart psykologiskt sett viktigast, vad som händer utanför tar barn med sig hem och det hanteras eller inte, men vid sidan av detta finns skolan och den är viktig just eftersom det är ett system utanför familjesystemet som allmänt erkänns ha stor betydelse för barnen och deras framtid, så stor att man ser skolan som viktigast för det framtida samhället.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.