Mohamed Omar: Två hundra år av sång och glädje

Mohamed Omar

Idag är det den trettionde november eller Karl den tolftes dag. För mig som upsaliensare, men egentligen för alla svenskar, så har Karl XII:s dag en stor betydelse. Det var då Glunten och Magistern möttes! Utan denna dag hade Gluntarne inte funnits och Sverige varit ett mindre lyckligt land.

Gluntarne är en sångcykel om studentlivet, som kom ut 1851. Det blev uppsaladikten par excellence och poeten Gunnar Wennerberg därmed uppsalapoeten par excellence. ”Först och främst kan man tryggt säga”, skriver poeten Einar Malm i förordet till jubileumsupplagan 1951, ”att Wennerberg med Gluntarne skapat den tidlösa, förblivande uppsaladikten, som säkerligen aldrig kommer att överträffas.”

Det ligger mycket i detta påstående även om litterär förträfflighet är svår att mäta. Men så mycket kan man säga att Gluntarne förmodligen är det mest kända av alla litterära verk om livet i den eviga ungdomens stad, möjligen i viss konkurrens av Gösta Knutssons böcker om Pelle Svanslös.

Glunt är ett dialektord som betyder ”grabb” och han är också något naiv festprisse, medan Magistern är luttrad och lärd. Magistern får de romantiska och upphöjda replikerna medan Glunten är en mer jordnära figur. Relationen dem mellan påminner om Don Quijote och Sancho Panza.

Glunten och Magistern möttes för första gången en kall och mörk kväll i Uppsala den 30 november 1837. ”Minns du hur ödet oss förde tillhopa adertonhundra trettiosju?” säger Magistern, och Glunten svarar: ”Åh, javisst minns jag det, just Karl den tolftes dag.”

Lyssna på gluntsången ”I anledning av Magisterns och Gluntens första bekantskap”:

Det rådde en mäktig stämning den där mörka novemberkvällen. Studenterna bar facklor och fanor och gick varv på varv kring Stora torget medan de sjung Geijers dystra hymn ”Viken tidens flyktiga minnen”, som grep både Gluntens och Magisterns sinnen med ”underbar makt”.

Den trettionde november kan man tänka med tacksamhet på Glunten och Magisterns möte och all den glädje, fest och sång som det skapat i nästan 200 år. Man förstås också tänka på kung Karl och hans karoliner.

Heidenstams novellsamling Karolinerna såldes i enorma upplagor och lästes i skolan under många år. Idag är det en bortglömd bok som få unga känner till. Den danske litteraturkritikern Georg Brandes menade att Heidenstam i Karolinerna gett Sverige dess första epos. Kanske skulle man verka för att Karolinerna kunde få tillbaka något av sin ställning av nationellt epos vid sidan av Mobergs Utvandrarna? Det förtjänar den, ja, jag tycker till och med att man ska göra film av boken.

Det finns en tanke som förs fram i Karolinerna som känns angelägen i vår tid. Det är tanken om nationen som allas gemensamma hem. Hemmet är större än huset där du bor. I berättelsen ”Fångarna i Tobolsk” har löjtnant Leijon ett nattligt samtal med vännen Kraemer: ”Hemmet, ser du, det är något som begynner med ett litet frö och slutar som ett stort träd. Det begynner med barnkammaren, så växer det och blir flera rum och ett helt hus, en hel bygd, ett helt land.”

Ser man nationen, hela nationen, som sitt hem blir man en god medborgare. En som vårdar och bygger, inte en som förstör.

Hur kan man fira Karl den tolftes dag? Du kan laga en middag åt din familj och dina vänner, eller bara du och en vän, eller bara du och din moatjé/kavaljer, eller… Håll ett tal, läs ett stycke högt ur Karolinerna, sjung en sång, recitera en dikt, utbringa en skål. Det behöver inte vara stort eller påkostat. Jag kommer att göra middag åt mina barn, berätta någon historia den unge Karl, sen sjunger vi första versen ur ”Kung Karl den unge hjälte” innan jag tar fram godiset.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

20 reaktioner på ”Mohamed Omar: Två hundra år av sång och glädje

  1. Skarprättarn skriver:

    Hjältekonungen! Den siste av kungar att dö i strid! Det är detta som menas med ”fornstora dar”, när Sveriges namn var ärat på jorden och vi lät moskoviterna smaka svenskt stål.

    Gillad av 1 person

  2. Gibrahil Ortigo skriver:

    Heidenstams novellsamling Karolinerna är förvisso trevlig läsning, men ack så förljugen. Det är historieromantik och svärmisk fosterlandskärlek för brutala anfallskrig.
    Om man ska läsa Karolinerna bör man samtidigt läsa även Poltava av Peter Englund.
    Den ger ett bra perspektiv på våra svenska ‘jihadister’ för 300 år sedan.

    Gilla

    • Niklas R skriver:

      Säga vad man vill om Englunds bok, men hans narcissistiska personlighet lyser igenom starkt i hur han presenterar materialet.

      Då finns det bättre böcker att läsa som t.ex. Vägen till Poltava och Poltava 1709. Vägen till Poltava är en samproduktion mellan svenska och ryska historiker.

      Gillad av 3 personer

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    På min tid, för väldigt längesedan, firades Karl XII:s dag i Uppsala med fanborg vid St Eriks torg. Jag var fanbärare för Västgöta Nation och vid ett sådant tillfälle var man förstås klädd i högtidsdräkt.

    Det var vid en tid då Sverige åter hade blivit en stormakt, låt vara en ekonomisk och industriell stormakt och inte en militär. Nu vill landet vara en annan slags stormakt genom att framstå som ett slags moraliskt eller humanistisk stormakt. Det förpliktar till föga och övertygar få. Resten av världen tittar generat på.

    Huruvida landet skall komma tillbaka igen på riktigt eller inte är osäkert. Låt oss i alla fall få behålla våra minnen innan även dessa skall tas ifrån oss från alltmer destruktiva och totalitära vänsterkrafter.

    Gillad av 3 personer

  4. Jan Hyllengren skriver:

    Det svenska samhällets väg mot utplåningen underlättas förstås av att skolan hellre lär ut postmodern normkritisk och nedbrytande nonsens än något uppbyggligt. Eddie gör en stor insats för att visa på ett alternativ till undergången! ”Så satt där vid ljuset segraren vid Gemauerthof med den rykande lackstången framför sina sorgmodigt klara ögon, och under det att han alltjämt halvhögt knotade om bittra öden dagades det sakta. Den judiske köpmannen förstod ej längre hans tal utan tvinnade och snodde sin röda lock och mumlade: – Ett folk, en stat …. ännu mitt i fångenskapen … Det är en vacker syn!” Ur Heidenstams Karolinerna.

    Gillad av 4 personer

  5. Niklas R skriver:

    Det som vi kan dra lärdom från Karl XII och Danmarks, Moskoviternas och Sachsarnas anfallskrig mot Sverige är att vi kan aldrig lita på muslimer.
    En av Sveriges få allierade i detta krig var Osmanska riket, vilket vi, så här i efterhand vet, lika gärna kunde varit utan. Kungen spenderade fyra år med att försöka få in den hjälp som sultanen lovat och Osmanska riket i kriget mot tsar Peter. Vilket var totalt meningslöst och muslimerna gjorde som de alltid gjort, hugger sina allierade i ryggen.

    Det hade varit bättre om Karl XII återvänt direkt hem efter Poltava, både för riket och kriget.

    Gillad av 3 personer

    • oerdoeg skriver:

      Så är det. Karl borde redan 1707 ha insett det ryska rikets storlek och resurser, insett att ett sådant land kunde vara nyttigare som allierad och handelspartner än som fiende, och slutit fred. Tsar Petter (som han ju faktiskt kallades på svenska) kunde ha fått Ingermanland och sin nygrundade huvudstad, men Estland och Livland och sydöstra Finland skulle ha förblivit i svensk ägo.
      Mycket av den ryska propagandan idag, om hur stackars Ryssland är ”omringat” av fiender och hur främmande makter vill ”lägga under sig” moder Rodina, får sin näring ur minnet av de utländska invasionerna, bland dem Karl XII:s.
      Ryssland är förvisso ett svårbegripligt land, men då man läst till exempel Bengt Jangfeldts ”Svenska vägar till S:t Petersburg” fattar man hur stor nytta det fredliga handels- och kultursamarbetet medför.

      Gillad av 2 personer

      • Niklas R skriver:

        Karl XII och Sverige ville hålla sig väl med Moskva och tsaren. Problemet var att tsar Peter vägrade ta emot den svenska delegationen som kom till Moskva när Karl XII tillträtt för att förnya fredsavtalen.

        Hade de kommit till förhandlingar kunde de kommit överens om att Sverige skulle assistera tsaren i att få ett hamnområde i Kurland eller Polen.

        Gilla

  6. Lena Moberg- skriver:

    Här är en ”nytolkning” av ”Gluntarne” som Lindblad & Frick har spelat in o alla 30 gluntsångerna finns på Spotify.
    När skivan släpptes så uppmärksammades den med intervjuer på P4 o Lindblad & Frick har även framträtt under ”Uppsala kulturnatta”. Här är en länk till ”Första bekantskapen”

    Gilla

  7. Anders L. skriver:

    Karl XII i all ära men framförallt är det andersdagen idag. Vi vet nu att det blir en slaskig jul eftersom det braskar idag. Tack på förhand!

    Gilla

    • Niklas R skriver:

      Grattis på namnsdagen.
      Och julen slaskar i princip alltid på västkusten så det är inga nyheter.

      Snö och kyla kommer mellan slutet av januari och april.

      Gillad av 1 person

  8. schwedischkochen skriver:

    Och glöm för all del inte att skaraborgaren Gunnar Wennerberg (född i prästgården i Lidköping, finns fortfarande kvar, död på Läckö kungsgård på Kållandsö, finns också kvar) skrev de flesta av Gluntarne i Skara, nostalgiskt längtande tillbaka till sin lååånga studenttid och ivrigt hatande sitt lärarjobb bland djäknarna på läroverket. Och sen gjorde han karriär och slapp lärarjobbet. F ö har jag testat hans mammas pepparkaksrecept, som skrevs upp av en sentida ättling.

    Gillad av 2 personer

  9. Jan Hyllengren skriver:

    Nu var det inte Karl den XII som anföll Ryssland utan alla våra grannländer som gjorde gemensam sak mot oss. Längst inne i Finska viken i Ingermanland låg f.ö. den svenska staden Nyen vid Svartbäcken. Takkronorna räddandes från dess kyrka och hänger sedan dess i Finska kyrkan i Stockholm. Att inte låta Sverige stympas eller invaderas utan strid är vårt riktiga arv efter Karl den tolfte och det är inget dåligt arv.

    Gillad av 2 personer

  10. Södermalmsrealisten skriver:

    De som bor i oblast Poltava menar att svenskarna egentligen vann slaget och deras oblast därför egentligen borde tillhöra Sverige. Fast det var visst före massinvandringen…

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.