Många bekymrar sig över att det finns risker för något slags extern och illegitim påverkan på det politiska beslutsfattandet i Sverige. Jag är en av dem som sålunda oroar sig. Därför ska jag nu ägna tre krönikor åt frågan. Eftersom extern och illegitim påverkan ofta rubriceras som någon sorts globalism ska jag ägna krönikorna åt olika aspekter av globalism vilket är ett nog så vagt och oprecist begrepp.

Så först lite stringens. Det finns hur mycket påverkan som helst i världen utan att man behöver hänga upp sig på det. Till exempel är Sverige och svenskarna utsatta för amerikansk kulturimperialism genom filmer från Hollywood. En del ogillar sådant och det är dem oförhindrat att göra. Men sådana influenser kan knappast anses illegitima eftersom folk själva väljer om de ska bli påverkade eller inte. (Även om jag råkar tycka att det svenska skolväsendet borde anlägga moteld mot alla anglicismer i svenska språket, exempelvis ”spendera tid” i stället för ”tillbringa”, ”vara bekväm med” i stället för ”gilla” eller ”tåla”, ”hovra” i stället för ”ryttla”.) Ej heller tycker jag det är något märkvärdigt om statliga ryska internetsajter sprider sverigekritisk propaganda. Folk får väl tycka vad de vill, man behöver inte lyssna på dem. Om ryssarna ogillar svensk migrationspolitik står det dem fritt att för egen del utforma en annan.

Den sorts påverkan som man kan ha anledning att klandra är sådan som bryter mot regeringsformens första och viktigaste paragraf som säger att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Den offentliga makten utövas av ett antal valda församlingar och deras verkställande utskott, till exempel regeringen. Dessas uppdragsgivare är folket. Om någon annan försöker tränga sig emellan finns det anledning att dra öronen åt sig.

Enligt Karl Marx dominerades det kapitalistiska systemet (eller marknadsekonomin som man hellre säger numera) av kapitalisterna, således ägarna av produktionsmedlen. Dessutom, sa Marx, har systemet en inneboende tendens till centralisering så att det med tiden blir ett allt mindre antal superkapitalister som utövar ett allt större inflytande, inte bara nationellt utan även i världsskala.

Den tankefiguren har en väldig inneboende kraft eftersom den ger gestalt åt ett antal tendenser som uppenbarar sig hela tiden över hela jorden (samtidigt som den glömmer bort andra, till exempel nyföretagandet och den tekniska utvecklingen, som håller centraliseringstendenserna i hyggligt schack). Tankefiguren har därför återupptäckts och återanvänts åtskilliga gånger sedan Marx dagar. Ett exempel är Lenins skrift om imperialismen som kapitalismens högsta stadium där han förklarade första världskriget som ett resultat av de nationella monopolkapitalens kamp om dominansen i hela världen. En variant på tankefiguren är James Burnhams tes om att företagen blir sådana mastodonter att de inte längre kan skötas av de ursprungliga företagarna utan att det i stället växer fram en klass av anställda administratörer. En apart variant av tankefiguren är att de kapitalistiska storföretagen, särskilt media, är en judisk sammansvärjning som genom den ständigt pågående ekonomiska centraliseringen med tiden kommer att ta makten över hela världen.

Nu för tiden uppträder tankefiguren i något annorlunda skepnad. Nu handlar det om att enskilda internationella storkapitalister, ibland, som George Soros, av judisk härkomst, som skapar olika sammanslutningar för att med gemensamma krafter påverka nationella regeringar att regera så att superkapitalisterna blir ännu rikare.

En sådan klubb är Bilderberggruppen som efter vad jag har förstått träffas och håller konferens någon gång per år och då bjuder in nationella politiker såsom Annie Lööf och Fredrik Reinfeldt, vilket säkert är sant, i syfte att dessa ska ta order och sedan åka hem och verkställa, vilket med all säkerhet inte är sant. En annan liknande sammanslutning är Romklubben, en tredje Trilateralen, en fjärde Aspen Institute och så vidare. Nestorer i denna rörelse av engagerade kapitalister var familjen Rockefeller, till exempel Nelson Rockefeller som dog för fyrtio år sedan men dessförinnan varit vicepresident och aktiv i vartenda skumt storkapitalistiskt nätverk som kunde tänkas få något inflytande.

Jag påstår inte att sådana klubbar saknar inflytande men jag menar att den betydelse de ofta tillmäts är grovt överdriven. Jag vet i alla fall i någon mån vad jag talar om ty jag var på 1980-talet under många år Nordic Countries Director för Aspen Institute. Mitt organisationskonsultföretag var institutets ambassad och jag dess ambassadör. Om Aspen Institute hade hållit på med någon avancerad lobbying så borde jag ha vetat om det eftersom jag då hade varit den främste regionale lobbyisten.

Men så var det inte. Det enda Aspen Institute och jag lyckades prestera var en i och för sig storslagen tredagskonferens om de nordiska länderna som besöktes av vänliga, nyfikna och kulturellt intresserade amerikanska storkapitalister och inbjudna särskilt viktiga personer från de nordiska länderna. Det var trevligt men den som förväntat sig någon statsvälvning hade blivit besviken.

Men det gav en del konspirationstänkare vatten på sin kvarn. När jag i början av nittiotalet hjälpte Vaxholms kommun som första svensk kommun att införa skolpengssystemet fick jag flera gånger läsa i pressen att jag gjorde det som representant för det internationella kapitalet. Om världskapitalismen inte har några mer hotfulla ambitioner än att införa skolval i en liten svensk skärgårdskommun kan vi alla sova lugnt.

Men det hindrar inte att det faktiskt finns en globalistisk världsmakt med avsevärt inflytande som jag också jobbat med. Den ska jag avslöja i morgon. Du känner den väl.